Lanzerotto Malocello (jagare)
| ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Flottiljledare/Spaningskryssare (ursprungligen) Jagare (efter 1938) | |
| Fartygsklass | Navigatori-klass | |
| Operatör |  Italiens flotta | |
| Namne | Lanzerotto Malocello | |
| Historik | ||
| Byggnadsvarv | Gio. Ansaldo & C., Genua | |
| Kölsträckt | 330 augusti 1927 | |
| Sjösatt | 14 mars 1928 | |
| Levererad | 18 januari 1930 | |
| Öde | Sänkt av en sjömina den 24 mars 1943 | |
| Tekniska data | ||
| Längd | 107,3 meter | |
| Bredd | 10,2 meter | |
| Djupgående | 3,5 meter | |
| Deplacement | 1 930-2 621 ton | |
| Maskin | 2 x växlade ångturbiner 50 000 hp (41 000 kW) | |
| Kraftkälla | 4 x Yarrowpannor | |
| Maximal hastighet | 32 knop (59,3 km/h) | |
| Räckvidd | 3 800 nautiska mil (7 000 km) vid 18 knop | |
| Besättning | 222-225 (krigstid) | |
| Bestyckning | 3 x dubbelmonterade 12 cm kanoner 2 x enkelmonterade 40 mm luftvärnskanoner 4 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor 2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber 86-104 sjöminor | |
Lanzerotto Malocello var en av tolv jagare i Navigatori-klassen som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) i slutet av 1920-talet. Hon färdigställdes 1930 och deltog i andra världskriget.
Design och beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Navigatori-klassen konstruerades som ett svar på de stora franska jagarna av Jaguar- och Guépard-klasserna.[1] De hade en längd på 107,3 meter, en bredd på 10,2 meter och ett medeldjupgående på 3,5 meter.[2] Deras deplacement var 1 900 ton vid standardlast och 2 580 ton vid fullast. Under krigstid bestod besättningen av 222-225 officerare och sjömän.[3]
Navigatori-klassen drevs av två Belluzzo-ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från fyra Yarrowpannor. Turbinerna var konstruerade för att producera 55 000 axelhästkrafter (41 000 kW)[3] och en hastighet på 32 knop (59 km/h) i drift, även om fartygen nådde hastigheter på 38-41 knop (70-76 km/h) under sina sjötester med lätt last.[4] De rymde tillräckligt med brännolja för att ge dem en räckvidd på 3 800 nautiska mil (7 000 km) vid en hastighet på 18 knop (33 km/h).[3]
Deras huvudbatteri bestod av sex 12-centimeterskanoner i tre dubbelkanontorn, ett vardera för och akter om överbyggnaden och det tredje midskepps.[5] Luftvärnet bestod av ett par 40-millimeterskanoner i enkelfästen akter om den främre skorstenen och ett par dubbelkanonfästen för 13,2-millimeterskulsprutor. De var utrustade med sex 53,3-centimeters torpedtuber i två trippelfästen midskepps. Navigatori-klassen kunde bära 86-104 sjöminor.[4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Ando, Elio (1978). ”The Italian Navigatori Class, 1928”. i Preston, Antony. Super Destroyers. Warship Special. "2". London: Conway Maritime Press. ISBN 0-85177-131-9
- Brescia, Maurizio (2012). Mussolini's Navy: A Reference Guide to the Regina Marina 1930–45. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-544-8
- Fraccaroli, Aldo. Italian Warships of World War II. Shepperton, UK: Ian Allan. ISBN 0-7110-0002-6
- Roberts, John (1980). ”Italy”. i Chesneau. Conway's All the World's Fighting Ships 1922–1946. New York: Mayflower Books. ISBN 0-8317-0303-2
- Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2
- Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Lorenzotto Malocello Marina Militare website