Lagranges restterm är resttermen r(x) i en Taylorutveckling som också ges namnet Lagrange form. Med hjälp av uttrycket kan felet också uppskattas. Uttrycket har fått sitt namn från Joseph-Louis Lagrange som var den första hitta ett explicit uttryck för avvikelsen i en Taylorutveckling.
Lagranges restterm kan uttryckas enligt följande sats:
Om f är deriverbar till och med minst ordning n+1 på ett öppet intervall I och derivatorna f(n) är kontinuerliga på det stängda intervallet mellan a och x, då är resttermen i f:s Taylorutveckling
Enligt förutsättningarna för en Taylorutveckling kring en punkt a är
där
och
.
Då är för varje fixt xI
Med partiell integration och (t-x) som primitiv till 1 fås
Fortsatt partiell integration (med Rn(a) = 0, Rn'(a)=0,..., Rn(n)(a)=0) ger att
Med Rn(n+1)(x) = f(n+1)(x) fås Rn(x) uttryckt på så kallad integralform där
Eftersom faktorn (x-t)n ej växlar tecken för fixt x och t mellan a och x finns enligt den generaliserade medelvärdessatsen något tal ξ mellan a och x sådant att
Antag att funktionen f(x) = ex ska uppskattas på intervallet [-1,1] med ett fel mindre än 10-5. Exemplet utgår endast från att följande egenskaper hos exponentialfunktionen är kända:
Från dessa egenskaper följer att f(n)(x) = ex för alla n, och särskilt är f(n)(0) = 1. Följaktligen ges Taylorpolynomet av f vid 0 och resttermen på Lagrange form av
där ξ är något tal mellan 0 och x. Eftersom ex är strängt växande enligt (*) ses direkt att ex ≤ 1 för x ∈ [−1, 0] kan användas som övre gräns för resten på intervallet [−1, 0]. För att hitta en gräns på det övre intervallet [0,1] utnyttjas att eξ<ex med 0<ξ<x så att
med Taylorutveckling av ordning två. Nu kan eξ lösas ut för att visa att
genom att minimera nämnaren och maximera täljaren. Kombinerat visar dessa två uppskattningar av eξ att
så den krävda precisionen är säkert uppfylld då
Med hjälp av Lagranges restterm och Taylorutveckling kan vi alltså uppskatta
vilket i decimalform skulle ge e≈2.71828, med fem korrekta decimaler.