L 168-9
| L 168-9 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Tukanen[1] |
| Rektascension | 23t 20m 07,52452s[2] |
| Deklination | -60° 03′ 54,6447″[2] |
| Skenbar magnitud () | +11,02 ± 0,06[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M1 V[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +29,44 ± 0,21[2] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -319,924[2] mas/år Dek.: -127,782[2] mas/år |
| Parallax () | 39,7113 ± 0,0244[2] |
| Avstånd | 82,13 ± 0,05 lå (25,18 ± 0,02 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,614 ± 0,055[4] M☉ |
| Radie | 0,604 ± 0,037[4] R☉ |
| Luminositet | 0,0273 ± 0,0018[4] L☉ |
| Temperatur | 3 842 ± 32[4] K |
| Metallicitet | +0,06 ± 0,13[4] |
| Andra beteckningar | |
| Danfeng, L 168-9, LTT 9494, PM J23201-6003, TOI-134, TIC 234994474, CD-60 8051, GALEX J232007.2-600355, GJ 4332, HIC 115211, HIP 115211, 2MASS J23200751-6003545, NLTT 56509, RAVE J232007.5-600355, TYC 9126-748-1, UCAC4 150-224713, WISEA J232007.06-600355.8, Gaia DR3 6491962300492857472, Gaia DR2 6491962296196145664[5][6] | |
L 168-9, officiellt kallad Danfeng, är en ensam stjärna belägen i norra delen av stjärnbilden Tukanen. Den har en skenbar magnitud av ca 11,02[3] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 39,71 mas[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 82,1 ljusår (ca 25,2 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 29,5 km/s.[2]
Nomenklatur
[redigera | redigera wikitext]Beteckningen L 168-9 kommer från Luytens första katalog över stjärnor med hög egenrörelse.
I augusti 2022 ingick stjärnan bland 20 objekt som skulle namnges i IAU:s tredje NameExoWorlds-projektet.[7] De godkända namnen, föreslagna av ett team från Kina, tillkännagavs i juni 2023. L 168-9 gavs namnet Danfeng och dess planet Qingluan, efter mytologiska fåglar i det forntida Kina.[8]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]L 168-9 är en röd dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass M1 V.[3] Den har en massa av ca 0,61[4] solmassa, en radie av ca 0,60[4] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,072[4] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 3 800[4] K.
Planetsystem
[redigera | redigera wikitext]Exoplaneten L 168-9 b upptäcktes 2020 med hjälp av TESS. Vid upptäckten ansågs denna terrestra superjord ha ungefär 4,6 gånger massan och 1,39 gånger jordens radie och en beräknad jämviktstemperatur på 965 K (692 °C). L 168-9 b är föremål för observation och atmosfärisk karakterisering med James Webb Space Telescope,[3] och har observerats som ett av dess första mål.[9][10]
En nyare studie förfinade planetparametrarna för L 168-9 b. Den senare forskningen fann en lägre massa på 4,07 jordmassor och en högre radie på 1,63 gånger jordradien. Dessa parametrar innebär en lägre densitet på 5,18 g/cm3, i motsats till det tidigare värdet på 9,6 g/ cm3. Med tanke på planetens lägre densitet har den mer sannolikt en ren stensammansättning, snarare än en 50 procent järnkärna och 50 procent silikatmantel som tidigare föreslagits. Omloppsparametrarna visar liten variation, medan jämviktstemperaturen uppdaterades till 998 ± 39 K.[4]
Transmissionsspektra av kombinerade nära- och mellaninfraröda observationer av James Webb rymdteleskop visade inga atmosfäriska egenskaper. Det krävs dock ytterligare observationer för att utesluta en tjock (100 bar) koldioxidatmosfär, vilket också kan förklara uppgifterna.[11]
(AE) |
(d) |
|||||
|---|---|---|---|---|---|---|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, L 168-9, 19 november 2024.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ "Finding the constellation which contains given sky coordinates". djm.cc. 2 August 2008. Hämtad 30 augusti 2022.
- ^ [a b c d e f g h] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d e f] Astudillo-Defru, N.; Cloutier, R.; et al. (April 2020). "A hot terrestrial planet orbiting the bright M dwarf L 168-9 unveiled by TESS". Astronomy & Astrophysics. 636: A58. arXiv:2001.09175. Bibcode:2020A&A...636A..58A. doi:10.1051/0004-6361/201937179. S2CID 210920549.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Hobson, M. J.; Bouchy, F.; Lavie, B.; Lovis, C.; Adibekyan, V.; Prieto, C. Allende; Alibert, Y.; Barros, S. C. C.; Castro-González, A.; Cristiani, S.; D’Odorico, V.; Damasso, M.; Marcantonio, P. Di; Dumusque, X.; Ehrenreich, D. (2024-08-01). "Three super-Earths and a possible water world from TESS and ESPRESSO". Astronomy & Astrophysics. 688: A216. arXiv:2406.06278. doi:10.1051/0004-6361/202450505. ISSN 0004-6361.
- ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=L+168-9 Hämtad 2024-12-10.
- ^ "L 168-9". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 30 augusti 2022.
- ^ "List of ExoWorlds 2022". nameexoworlds.iau.org. IAU. 8 August 2022. Hämtad 27 augusti 2022.
- ^ "2022 Approved Names". nameexoworlds.iau.org. IAU. Hämtad 7 junni 2023
- ^ Rigby, Jane; Perrin, Marshall; McElwain, Michael; Kimble, Randy; Friedman, Scott; Lallo, Matt; Doyon, René; Feinberg, Lee; Ferruit, Pierre; Glasse, Alistair; Rieke, Marcia; et al. (April 2023). "The Science Performance of JWST as Characterized in Commissioning". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 135 (1046): 048001. arXiv:2207.05632. Bibcode:2023PASP..135d8001R. doi:10.1088/1538-3873/acb293.
- ^ Bouwman, Jeroen; Kendrew, Sarah; et al. (March 2023). "Spectroscopic Time Series Performance of the Mid-infrared Instrument on the JWST". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 135 (1045): 038002. arXiv:2211.16123. Bibcode:2023PASP..135c8002B. doi:10.1088/1538-3873/acbc49.
- ^ Alam, Munazza K.; et al. (5 November 2024). "JWST COMPASS: The first near- to mid-infrared transmission spectrum of the hot super-Earth L 168-9 b". arXiv:2411.03154.
| |||||||||||||||||||
