L'Égyptienne

L'égyptienne (Egyptiskan) är en opéra comique i tre akter och elva tablåer med musik av Charles Lecocq och libretto av Henri Chivot, Charles Nuitter och Alexandre Beaumont.

Historia

Operetten salufördes som en "opérette militaire".^[1] Den hade premiär den 8 november 1890 på Folies-Dramatiques i Paris. Tidskriften Revue d'art dramatique noterade att uppsättningen ägde rum på den nyöppnade Eden Théâtre, som hade byggt om till ett operahus.^[2] Kritikern i Courrier de l'art skrev att Lecocq inte längre producerade operetter med samma frekvens som förr och att han numera var mer selektiv i valet av ämne.^[3] Verket var ingen succé och spelades 22 gånger.^[4]

Originalbesättning

Cassegrain – M. Gobin
Hector – M. Herault
Aboul-Abbas – M. Guyon, fils
Kacem – M. Montaubry
Descharmettes – M. Maillard
Delphine – Mdlle. Pierny
Djemileh – Juliette Nesville
Théréson – Madame Aciana
Madame de Montalban – Madame Genat
Myrza – Mddle. Vialda

Källa: Musiktidskriften The Era.^[5]

Handling

Akt I

Kapten Hector, en elegant fransk infanteriofficer, och fröken Delphine, dotter till Madame de Montalban, stiger upp i en luftballong i Toulon år 1798. Repen brister och ballongen virvlar omkring bland molnen, där paret fördriver tiden med att sjunga duetter. Plötsligt landar ballongen i Medelhavet och paret räddas. Delphines moder måste lämna sin välsignelse till deras omedelbara bröllop. Men hon spelar sin nye svärson ett spratt: hon är änka efter en general och använder sitt inflytande hos arméhögkvarteret för att få honom utnämnd till general Klébers stab, varpå han omedelbart blir posterad i Egypten. Inom en timme efter bröllopet ger han sig av, lämnande sin brud i tårar.

Akt II

Efter att ha deltagit i den franska segern och erhållit majors rank, såras Hector under ett uppror i Kairo. En rik och vacker ung beundrarinna, Djemileh, sänder sin tjänare för att rädda honom och föra honom till sig. Där umgås de farligt intimt under hans tillfrisknande, medan deras uppassare, Cassegrain och Myrza, gör detsamma.

Akt III

Aboul-Abbas och Kacem – Djemilehs elake farbror och hennes grymme fästman – gör slut på den dubbla tête-à-tête. Hector och Cassegrain blir bundna, men räddas tack vare Delphines ankomst, åtföljd av Cassegrains parant hustru. När Delphine om makens påstådda affär med egyptiskan blir hon rasande och hotar att lämna honom, men när hon inser hur oskyldig flirten var ångrar hon allt och allt slutar lyckligt med segern vid Abukir och fransmännens triumf.

Källa: The Era.^[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

^ Alfred Bates, James Penny Boyd Drama and Opera: The opera 1909 - s. 46 "Lecocq fann sig till sist etablerad hos publiken och skrev i snabb följd 'L'Amour et son Carquois' (1868), ... 'Plutus' (1886); 'Les Grenadiers de Mont-Cornette' och 'Ali-Baba' (1887); 'La Volière' (1888) och 'L'Egyptienne' (1890)."
^ Revue d'art dramatique 1890 – Volumes 19–20, s. 233 "Folies-Dramatiques: L'Egyptienne, opéra comique en trois actes et onze tableaux de MM. Chivot, Nuitter et Beaumont, musique de M. Ch. Lecocq. L'événement artistique de la quinzaine et, on peut le dire, le premier fait saillant de la saison musicale à été la réouverture de l'Eden Théâtre, transformé en théâtre lyrique. Cette transformation s'est produite dans des conditions favorables.
^ Courrier de l'art Eugène Véron, Paul Leroi - 1890 - Volume 10 - s. 381 Art Musical: Folies-Dramatiques: L'Égyptienne. ... Bizet, vous le savez, n'a guère écrit que cinq ou six ouvrages; mais M. Lecocq, dont la veine est plus abondante et la vie plus longue, heureusement, en a déjà produit une cinquantaine ou peu s'en faut. A présent qu'il se repose un peu sur ses lauriers et compose seulement lorsqu'il sent l'inspiration venir, il prétend choisir ses poèmes et ne les accepte plus les yeux fermés ; il cherche et lit volontiers ce qu'on lui présente, ..."
^ Noël and Stoullig, s. 377
^ [a b] "The Drama in Paris: L'egyptienne", The Era, 15 November 1890, s. 11

Källor

Noël, Edouard; Edmond Stoullig (1891) (på french). Les annales du théâtre et de la musique. Seizième année: 1890. Paris: G. Charpentier. OCLC 983192047

[1] Alfred Bates, James Penny Boyd Drama and Opera: The opera 1909 - s. 46 "Lecocq fann sig till sist etablerad hos publiken och skrev i snabb följd 'L'Amour et son Carquois' (1868), ... 'Plutus' (1886); 'Les Grenadiers de Mont-Cornette' och 'Ali-Baba' (1887); 'La Volière' (1888) och 'L'Egyptienne' (1890)."

[2] Revue d'art dramatique 1890 – Volumes 19–20, s. 233 "Folies-Dramatiques: L'Egyptienne, opéra comique en trois actes et onze tableaux de MM. Chivot, Nuitter et Beaumont, musique de M. Ch. Lecocq. L'événement artistique de la quinzaine et, on peut le dire, le premier fait saillant de la saison musicale à été la réouverture de l'Eden Théâtre, transformé en théâtre lyrique. Cette transformation s'est produite dans des conditions favorables.

[3] Courrier de l'art Eugène Véron, Paul Leroi - 1890 - Volume 10 - s. 381 Art Musical: Folies-Dramatiques: L'Égyptienne. ... Bizet, vous le savez, n'a guère écrit que cinq ou six ouvrages; mais M. Lecocq, dont la veine est plus abondante et la vie plus longue, heureusement, en a déjà produit une cinquantaine ou peu s'en faut. A présent qu'il se repose un peu sur ses lauriers et compose seulement lorsqu'il sent l'inspiration venir, il prétend choisir ses poèmes et ne les accepte plus les yeux fermés ; il cherche et lit volontiers ce qu'on lui présente, ..."

[4] Noël and Stoullig, s. 377

[era-5] [a b] "The Drama in Paris: L'egyptienne", The Era, 15 November 1890, s. 11

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]