Hoppa till innehållet

Kurt Kjellström

Från Wikipedia
Kurt Kjellström
Kurt Kjellström.jpg
SmeknamnKurre Kjellis, Biffen
NationalitetSverige Sverige
Född19 mars 1921[1],
Stockholm
Död10 december 1965 (44 år),
Vantörs församling, Stockholm
Spelardata
Positionforward[1]
Klubbar
Spelade förHammarby IF 1938-1939, 1940-1946, 1950-1951
AIK 1939-1940,
Södertälje SK 1947-1949,
Atlas Diesels IF 1949-1950,
Kungsholmens IF 1960-1961[1]
Övrigt
Proffsår

Kurt Kjellström, född 19 mars 1921 i Stockholm[1], död 10 december 1965 i Vantörs församling, Stockholm, var en svensk ishockeyspelare.[2][3]

Kurt Kjellström var en av de mera framgångsrika ishockeyspelarna i Sverige i början av 1940-talet. Ursprungligen kom han från Hammarby IF, men värvades i början år 1939 av AIK. 1940 återvände han på egen begäran till Hammarby IF trots att han vunnit skytteligan och även var en given spelare i AIK:s fotbollslag.

Det blev dock i Hammarby IF där han gjorde 150 mål på 121 matcher som han hade sina största framgångar med fyra SM-guld och sex seriesegrar, han vann skytteligan vid sju tillfällen. Han var berömd för att kasta sig in med huvudet först in i dueller. Kjellström, som lystrade till smeknamnen "Kurre Kjellis" och "Biffen", spelade dessutom både bandy och fotboll i Hammarby IF. I fotbollslaget gjorde han 85 mål på 89 seriematcher; totalt gjorde han sammanlagt 162 mål och är därmed klubbens bäste målskytt genom tiderna. Efter en turné i Storbritannien 1946 var Hammarby mycket illa ute ekonomiskt och det fanns ingen möjlighet att tillgodose spelarnas behov; efter säsongen lämnade han tillsammans med "Stickan" Andersson till Atlas Diesels IF nere i tvåan.[4][5][6][7][8][9]

Ett år senare fick han ett arbete och flyttade till Småland där han började spela för Ljungby IF. Men sedan flyttade han norrut, där det blev två säsonger för Södertälje SK, sedan tillbaka en kort sejour i Atlas innan han återvände till Hammarby. Han fick lite speltid i ett starkt spelande Hammarby som även vann SM-guld. Därefter drog han sig tillbaka. Den sista tiden av sitt liv var han rullstolsburen efter en hjärnblödning. Han avled 1965.[10][11]