Kulstötning eller kula är en kastgren inom friidrott. I kulstötning ska man från en ring med 2,135 m diameter stöta en massiv metallkula så långt som möjligt. För herrar väger kulan 7,26 kg (16 engelska pund) och för damer 4,0 kg.[1]
I professionella sammanhang använder kulstötare två vitt skilda tekniker. Dessa är glidteknik och rotationsteknik. I regel är det en fördel att som nybörjare använda sig av glidtekniken. En kulstötare siktar på att få en utstöt på cirka 40 grader, eftersom nedfallsvinkeln då blir cirka 45 grader. Alla har olika utfallsvinklar eftersom alla har en unik muskelsammansättning. En stöt med låg utfallvinkel bidrar till att bröstmuskulaturen kan arbeta effektivare. Därför är det vanligt att nybörjare brukar kunna ha en utfallsvinkel på cirka 35 grader. Exempel har även kunnat bevisa motsatsen när en världskänd kulstötare fick till sina bästa stötar med en vinkel på cirka 55 grader. Hur långt kulan når beror på hastigheten när kulan lämnar handen.
Glidteknik uppfanns i USA år 1876 och är tillsammans med Rotationsteknik den mest framgångsrika ”stöt-tekniken” inom kulstötning. Från början innebar stilen att man stod längst bak i ringen med kulan vilande mot den axel som var vänd bort från stötriktningen och ”gled” sedan fram med ett hopp i sidled för att vid själva stöten vrida kroppen 90 grader i stötriktningen. Den nuvarande glidtekniken introducerades av Patrick O'Brien 1951 och innebär en vändning på 180 grader i stället för 90. Man står vänd från stötriktningen och belastar höger ben medan vänster ben skjuts bak bakom brädan vänd åt höger om skjutriktningen. Höger ben följer med rörelsen och landar i centrum av ringen med foten pekande åt samma håll som vänsterfoten. Det som är viktigt att tänka på är att vinkeln mellan marken på utstötssidan av högerbenet och högerbenet själv måste vara mindre än 90 grader så att kraften blir större istället för mindre. Om man gör rätt i denna fasen ska kraften öka enormt då man samtidigt vänder midjan framåt och trycker ifrån med höger ben. Nästa fas är utstöten och då är det viktigt att inte stanna rörelsen utan fortsätta. Under stöten belastas även vänster ben mycket och för att inte trampa över överför man kraften på höger ben och låter överkroppens rörelse fortsätta mot vänster.
Bildgalleri över några av kulstötningens viktigaste faser
En professionell kulstötare tränar styrke- och spänstträning, snabbhet och teknik. Många tränar cirka 12 pass i veckan och varje pass är effektivt och består av kvalitativ träning upp till max 2 timmar/pass. Det är inte ovanligt att kulstötare i världssammanhang är närmare 2,10 m långa och 150 kg tunga. Kulstötare som använder sig av rotationstekniken är oftast kortare.
.jpg)
Utgångsställning
Startfas
Slagläge
Utstöt
Efterrotation.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
USA
Sydafrika
Saudiarabien
Östtyskland
Nya Zeeland
Brasilien
Schweiz
Sovjetunionen
Nigeria
Kina
Kuba
Ukraina
Tjeckien
Österrike
Bulgarien
Ryssland
Wikimedia Commons har media som rör Kulstötning.