Kubaduvhök

	Kubaduvhök; Status i världen: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Astur
Art	Kubaduvhök; A. gundlachi
Vetenskapligt namn
	§ 'Astur gundlachi'
Auktor	Lawrence, 1860
Utbredning
Synonymer
	Accipiter gundlachii Lawrence, 1860 [ortografiskt inkorrekt]; Accipiter gundlachi; Kubahök;

Kubaduvhök^[2] (Astur gundlachi) är en fågel i familjen hökar.^[3] Den är en av Kubas endemiska arter och klassificeras som starkt hotad.^[1]

Utseende och läte

Kubaduvhök är en mellanstor skogslevande rovfågel, 43–51 centimeter i kroppslängd. Den adulta höken är mörkt gråblå ovan, med svartaktig hätta och rödbandad ljus undersida och stjärten är tydligt rundad i flykten. Ungfågeln är brun ovan och blekare under med mörk längsstreckning. Den liknande arten amerikansk sparvhök (Accipiter striatus) är mindre och dess stjärt ser tvärt avskuren ut i flykten. Lätet är ett högljutt "kek-kek-kek...".^[1]

Utbredning och systematik

Kubaduvhök finns enbart på Kuba, tidigare spritt förekommande men nu enbart i fem isolerade områden.^[1] Större delen av populationen finns huvudsakligen på östra halvan av ön. Den delas in i två underarter med följande utbredning:^[4]

Accipiter gundlachi gundlachi – västra och centrala Kuba
Accipiter gundlachi wileyi – östra Kuba

Släktskap

Genetiska studier visar att kubaduvhök är närmast släkt med trastduvhök (Accipiter cooperi) och tvåfärgad duvhök (A. bicolor), i en grupp där bland annat även duvhöken ingår (A. gentilis). DNA-studierna visar vidare att denna grupp faktisk står närmare kärrhökarna i Circus än typarten för Accipiter, den europeiska sparvhöken (A. ninus).^[5]^[6]^[7]^[8]^[9]^[10] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Astur.^[11]^[3]

Ekologi och föda

Kubaduvhök återfinns i flera olika skogsmiljöer upp till 800 m ö.h., både fuktiga och torra lövskogar liksom tallskog.^[12] Den häckar vanligen 19–25 meter upp i ett träd. Födan består nästan enbart av fåglar. Fågeln har relativt stora fötter, vilket gör att den kan ta så stora byten som kubaamazon, kubaparakit, duvor och vaktlar.^[13]

Status och hot

Kubaduvhök har kategoriserats som starkt hotad av IUCN sedan 1994^[1], på grund av den lilla och fragmenterade populationen. De senaste fem åren har populationen stabiliserats och uppgår nu till 400 individer, varav 270 är adulta. I framtiden kan därmed kubahök nergraderas till sårbar. Kubaduvhök hotas av skogsavverkning; den är beroende av träd för att häcka och för att smyga på byten. Kubahök uppfattas också som ett hot av djurhållare och jagas.^[13]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Johannes Christoph Gundlach (1810–1896), efter 1876 Juan Cristóbal Gundlach, tysk ornitolog, entomolog samt boende på Kuba 1839-1896.^[14]

Noter

^ [a b c d e] BirdLife International 2013 Accipiter gundlachi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 december 2014.
^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
^ . 2010. Gundlach's Hawk (Accipiter gundlachi), Neotropical Birds Online (T. S. Schulenberg, Editor). Ithaca: Cornell Lab of Ornithology
^ [a b] Reynard, George B., Lester L. Short, and Orlando H. Garrido. "Nesting, Voice, Status, And Relationships Of The Endemic Cuban Gundlach's Hawk (Accipiter Gundlachi)." Wilson Bulletin 99.(1987): 73-77. General Science Full Text (H.W. Wilson). Web. 24 Oct. 2013.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Faktablad hos Global Raptor Information Network
Läten på xeno-canto.org
Wikimedia Commons har media som rör kubaduvhök.
Bilder & media
Wikispecies har information om kubaduvhök.
Artförteckning
Wiktionary har ett uppslag om kubaduvhök.
Ordbok

[IUCN-1] [a b c d e] BirdLife International 2013 Accipiter gundlachi Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 december 2014.

[BLS-2] BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.

[CC-4] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[5] Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[6] Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.

[7] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

[8] Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

[9] Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.

[10] Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.

[11] Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society

[12] . 2010. Gundlach's Hawk (Accipiter gundlachi), Neotropical Birds Online (T. S. Schulenberg, Editor). Ithaca: Cornell Lab of Ornithology

[Reynard-13] [a b] Reynard, George B., Lester L. Short, and Orlando H. Garrido. "Nesting, Voice, Status, And Relationships Of The Endemic Cuban Gundlach's Hawk (Accipiter Gundlachi)." Wilson Bulletin 99.(1987): 73-77. General Science Full Text (H.W. Wilson). Web. 24 Oct. 2013.

[14] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]