Hoppa till innehållet

Kortörad gransork

Från Wikipedia
Kortörad gransork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteÅkersorkar
Microtus
ArtKortörad gransork
M. subterraneus
Vetenskapligt namn
§ Microtus subterraneus
Auktor(Selys-Longchamps, 1836)
Hitta fler artiklar om djur med

Kortörad gransork (Microtus subterraneus)[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Selys-Longchamps 1836. Den ingår i släktet åkersorkar, och familjen hamsterartade gnagare.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]

En gransork med mörkgrå till gulbrun ryggpäls som gradvis övergår till rent grå på buken. Även den tämligen korta svansen är otydligt tvåfärgad. Kroppslängden varierar från 7,5 till 11 cm exklusive den 2,5 till 3,5 cm långa svansen. Som alla gransorkar har den en cylindrisk kroppsform med små ögon.[7] Speciellt hos denna art är öronen mycket små och nästan helt dolda i pälsen.[8]

En nattaktiv, övervägande underjordiskt levande gransork som bygger omfattande tunnelsystem av gräs och mossa. Födan består till stor del av underjordiska växtdelar som rötter, jordstammar och lökar; den kan emellertid även äta gröna växtdelar.[7] Den kortörade gransorken förekommer i många olika habitat, som skogsbryn, gläntor, speciellt i lövskog, ängar samt klippterräng upp till 2 300 m (dock inte gärna över trädgränsen). Den föredrar kraftiga jordlager, gärna med en viss fuktighet, även om den också förekommer på torra marker.[1][7]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden infaller vanligen mellan april och oktober, även om arten kan para sig också under andra månader. Honan får mellan 2 och 9 kullar årligen; de 2 till 3 ungarna föds efter en dräktighet på 21 dagar, och är könsmogna efter ungefär 2 månader.[8]

Artens utbredningsområde sträcker sig från Frankrike (med undantag för den sydligaste delen) i väster över Centraleuropa till västra Ryssland i öster och nordvästra Turkiet i sydöst. Isolat finns även i Estland och Sankt Petersburgområdet i Ryssland.[1]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Arten är vanlig och ohotad i hela utbredningsområdet, och trots fluktuationer förefaller populationen vara stabil.[1]

  1. ^ [a b c d] Amori, G., Hutterer, R., Yigit, N., Mitsain, G., Kryštufek, B., Vohralík, V., Zima, J. & Zagorodnyuk, I. 2016 Microtus subterraneus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 25 februari 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2014). p ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/microtus+subterraneus/match/1 p. Läst 10 juli 2014. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 200, 204–205. ISBN 978-1-4081-1399-8 
  8. ^ [a b] Hofmann, Helga (1992). Däggdjur: Bestämningsbok för Europas viktigaste däggdjur. Bonnier Fakta Bokförlag AB. sid. 74–75. ISBN 91-34-51177-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]