Klippvadarsvala

	Klippvadarsvala; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Vadarsvalor; Glareolidae
Släkte	Glareola
Art	Klippvadarsvala; G. nuchalis
Vetenskapligt namn
	§ Glareola nuchalis
Auktor	Gray, 1849

Klippvadarsvala^[2] (Glareola nuchalis) är en afrikansk fågel i familjen vadarsvalor inom ordningen vadarfåglar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Klippvadarsvalan är en liten vadarsvala med en kroppslängd på endast 16,5-19,5 centimeter.^[4] Som andra vadarsvalor är den klykstjärtad och tärnlik. Vuxna fåglar är mörkgrå eller bruna med en karakteristisk vit linje från under ögat till nacken som ett halsband. De mörka vingarna har en distinkt vit fläck på undersidan. Buken är vanligtvis vit. Näbben är svart med röd bas, medan både ben och ögon är korallröda.^[5]

Läten

Från klippvadarsvalan hörs högljudda, piparlika "kik-kik".^[6]

Utbredning och systematik

Klippvadarsvala delas in i två distinkta underarter med följande utbredning:^[3]

Glareola nuchalis liberiae – Rufous-collared pratincole^[7] – förekommer från Sierra Leone till västra Kamerun
Glareola nuchalis nuchalis – White-collared pratincole^[8], Nominatform – förekommer från Tchad och Etiopien till Zambia, Namibia och Moçambique

Fågeln är närmast släkt med mindre vadarsvala (Glareola lactea) och grå vadarsvala (Glareola cinerea).

Levnadssätt

Fågeln trivs som namnet avslöjar i klippig miljö utmed floder och sjöar. Den födosöker morgon och kväll i småflockar efter insekter som flugor, myror, skalbaggar, gräshoppor och cikador. Den har också setts plocka föda från ryggen på flodhästar.^[9]

Häckning

Klippvadarsvalan har en utstuderad spelflykt med högt ställda vingar och uppuffade nackfjädrar för att visa upp halsbandet. Den lever monogamt i par livet ut och häckar enbart under torka. Honan lägger ett till två ägg i en försänkning i en klippa omgiven av vatten. Båda könen ruvar äggen och blötlägger sina fjädrar för att kyla ner dem. Efter kläckning tar ungarna skydd i klippskrevor och kan simma vid mycket tidig ålder.^[10]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.^[1]

Noter

^ [a b] Birdlife International 2024 Glareola nuchalis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 februari 2025.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Hayman, P.; Marchant, J.; Prater, A. J. 1986. Shorebirds. Croom Helm, London.
^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ ”Glareola nuchalis liberiae (Rufous-collared pratincole) - Avibase”. avibase.bsc-eoc.org. https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?avibaseid=EB5EAFA7138B77A7. Läst 5 september 2021.
^ ”Glareola nuchalis nuchalis (White-collared pratincole) - Avibase”. avibase.bsc-eoc.org. https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?avibaseid=A8007CEBAAFC0288. Läst 5 september 2021.
^ Hockey, P. A. R.; Dean, W. R. J.; Ryan, P. G. 2005. Roberts Birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.
^ Harrison, J. A.; Allan, D. G.; Underhill, L. G.; Herremans, M.; Tree, A. J.; Parker, V.; Brown, C. J. 1997. The atlas of southern African birds. BirdLife South Africa, Johannesburg.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör klippvadarsvala.
Bilder & media
Wikispecies har information om Glareola nuchalis.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] Birdlife International 2024 Glareola nuchalis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 februari 2025.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[4] Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[5] Hayman, P.; Marchant, J.; Prater, A. J. 1986. Shorebirds. Croom Helm, London.

[sinclair-6] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[7] ”Glareola nuchalis liberiae (Rufous-collared pratincole) - Avibase”. avibase.bsc-eoc.org. https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?avibaseid=EB5EAFA7138B77A7. Läst 5 september 2021.

[8] ”Glareola nuchalis nuchalis (White-collared pratincole) - Avibase”. avibase.bsc-eoc.org. https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?avibaseid=A8007CEBAAFC0288. Läst 5 september 2021.

[9] Hockey, P. A. R.; Dean, W. R. J.; Ryan, P. G. 2005. Roberts Birds of southern Africa. Trustees of the John Voelcker Bird Book Fund, Cape Town, South Africa.

[10] Harrison, J. A.; Allan, D. G.; Underhill, L. G.; Herremans, M.; Tree, A. J.; Parker, V.; Brown, C. J. 1997. The atlas of southern African birds. BirdLife South Africa, Johannesburg.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]