Kia Berglund
| Kia Berglund | |
| Född | Rachel Ann Catrine Berglund 27 juli 1962 Västerås, Sverige  |
|---|---|
Rachel Ann Catrine (Kia) Berglund, född 27 juli 1962 i Västerås[1], är en svensk regissör och dramatiker, konstnärlig ledare på Teater Giljotin i Stockholm.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Berglund grundade Teater Giljotin 1989 tillsammans med kompositören Rikard Borggård. Hon introducerade 1997 dramatikern Jon Fosse för den svenska publiken med pjäsen Barnet. Teater Giljotin blev därmed den första teatern utanför Norges gränser som satte upp en Fosse-pjäs.[2]
Kia Berglund har förutom för Giljotin även regisserat för Göteborgs Stadsteater, Dramaten, Norrbottensteatern och Uppsala Stadsteater.[3] Bland hennes uppsättningar finns Modet att döda av Lars Norén (2006),[4] Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon av Vigdís Grímsdóttir (2003),[3] Den perfekte mannen av Inger Edelfeldt (2003),[3] Vem är rädd för Virginia Woolf? av Edward Albee (2008)[3] och Lång dags färd mot natt av Eugene O'Neill (2009).[5]
2007 debuterade Kia Berglund som dramatiker med pjäsen Älskade som spelades av Reuben Sallmander och Sara Sommerfeld.[2] 2011 var hon åter aktuell som dramatiker och regissör med den experimentella tvådygnsföreställningen Bli en dåre! på Teater Giljotin.[6]
Teater
[redigera | redigera wikitext]Regi
[redigera | redigera wikitext]| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 2003 | Den perfekte mannen | Inger Edelfeldt | Teater Giljotin[7] |
| 2006 | Modet att döda |
Lars Norén | Teater Giljotin[8] |
| 2007 | Älskade |
Kia Berglund | Teater Giljotin[9] |
| 2014 | I lodjurets timma |
Per Olov Enquist | Teater Giljotin[10] |
| 2016 | Bildmakarna |
Per Olov Enquist | Västerbottensteatern/ Riksteatern[11] |
| 2017 | Någon kommer att komma Nokon kjem til å komme |
Jon Fosse | Teater Giljotin[12] |
| 2019 | Backstage |
Emerson Berglund, Inger Edelfeldt och Kia Berglund | Kulturhuset Stadsteatern/ Teater Giljotin |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges befolkning 1990: Berglund, Rachel Ann Catrine (1962-07-27)
- ^ [a b] Astrid Claeson (18 februari 2007). ”Kia Berglund debuterar som dramatiker”. Upsala Nya Tidning. http://www.unt.se/kultur/kia-berglund-debuterar-som-dramatiker-415350.aspx. Läst 30 april 2011.
- ^ [a b c d] ”Om Teater Giljotin”. Bli en dåre!. http://bliendare.wordpress.com/teatergiljotin/. Läst 30 april 2011.
- ^ ”Modet att döda”. Teater Giljotin. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818115329/http://www.teatergiljotin.se/pages.asp?r_id=18281. Läst 30 april 2011.
- ^ ”Lång dags färd mot natt”. Teater Giljotin. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100818115651/http://www.teatergiljotin.se/pages.asp?r_id=25566. Läst 30 april 2011.
- ^ ”Om Bli en dåre!”. Bli en dåre!. http://bliendare.wordpress.com/ombliendare/. Läst 30 april 2011.
- ^ Ola Johansson (27 mars 2003). ”Befriande lekfull dramaturgi”. SvD. http://www.svd.se/befriande-lekfull-dramaturgi-2rMD. Läst 24 juni 2015.
- ^ Pia Huss (8 mars 2006). ”Ett smärtsamt mirakel”. Dagens Nyheter: s. Kultur 3. https://arkivet.dn.se/tidning/2006-03-08/123382-65/31. Läst 7 december 2024.
- ^ ”Teater Giljotin”. Älskade. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626125845/http://teatergiljotin.se/myportfolio/alskade-2007/. Läst 24 juni 2015.
- ^ ”I lodjurets timma”. Teater Giljotin. http://www.teatergiljotin.se/2014-i-lodjurets-timma/. Läst 2 april 2018.
- ^ ”Bildmakarna”. Riksteatern. https://www.riksteatern.se/forestallningar/bildmakarna/. Läst 29 april 2020.
- ^ Maina Arvas (22 november 2017). ”Svartsjukedrama: En hotfull och våldsam #metoo-thriller”. Dagens Nyheter: s. Kultur 11. https://arkivet.dn.se/tidning/2017-11-22/134627-317/43. Läst 7 december 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Kia Berglund på Stockholms stadsteaters webbplats