Khaneh siah ast
Khaneh siah ast (خانه سیاه است) | |
Genre | Dokumentär |
---|---|
Regissör | Forogh Farrokhzad |
Manus | Forogh Farrokhzad |
Fotograf | Soleiman Minasian |
Klippning | Forogh Farrokhzad |
Produktionsbolag | Studio Golestan |
Premiär | 1963 |
Speltid | 22 minuter |
Land | Iran |
Språk | persiska |
IMDb |
Khaneh siah ast (persiska: خانه سیاه است) är en iransk dokumentär kortfilm från 1963, skriven, regisserad och klippt av Forogh Farrokhzad.[1]
Handling
[redigera | redigera wikitext]Khaneh siah ast skildrar en serie händelser i det dagliga livet hos en leprakolonis invånare, vilka lider av olika stadier av sjukdomen. En manlig röst (Ebrahim Golestan) beskriver leprans medicinska konsekvenser och påminner även om att den är behandlingsbar. Mellan den kliniska dialogen klipps citat ur Forogh Farrokhzads poesi, upplästa av henne själv, in och hon läser även stycken ur Gamla testamentet och Koranen.[1][2]
Medverkande
[redigera | redigera wikitext]Forogh Farrokhzad | – berättare (ej krediterad) |
Ebrahim Golestan | – berättare (ej krediterad) |
Hossein Mansouri | – sig själv (ej krediterad) |
Produktion
[redigera | redigera wikitext]Filmen blev den enda filmen Forogh Farrokhzad kom att regissera. Den spelades in hösten 1962 på en leprakoloni belägen utanför Tabriz i Östazarbaijan.[3][4] Inspelningen gjordes över tolv dagar med ett filmteam bestående av tre personer. Farrokhzad kom efter filminspelningen att adoptera sonen till två av de leprasjuka, en av pojkarna som medverkade i filmens avslutande klassrumsscen.[3]
Mottagande
[redigera | redigera wikitext]Filmen har kallats "den största av alla iranska filmer"[en 1] av Jonathan Rosenbaum,[2] och Mohsen Makhmalbaf har sagt att den är "den bästa iranska filmen som påverkat nutida iransk film."[en 2][3] Khaneh siah ast anses ofta vara en av föregångarna till den iranska nya vågen.[3][2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Khaneh siah ast. Vienna International Film Festival. Läst 1 februari 2016.
- ^ [a b c] Henderson, Eric. (22 februari 2005). The House Is Black. Slant Magazine. Läst 1 februari 2016.
- ^ [a b c d] Rosenbaum, Jonathan. (1 april 2001). Radical Humanism and the Coexistence of Film and Poetry in The House Is Black. Arkiverad 29 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine. I Rosenbaum, Jonathan. 2010. Goodbye Cinema, Hello Cinephilia: Film Culture in Transition. University of Chicago Press.
- ^ Khaneh siah ast. Der Viennale. Läst 1 februari 2016.
Engelska originalcitat
[redigera | redigera wikitext]Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Khaneh siah ast på Internet Movie Database (engelska)