Keith Allen (ishockeyspelare)
| Keith Allen | |
 | |
| Smeknamn | Bingo Keith the Thief |
|---|---|
| Nationalitet |  Kanada |
| Född | 21 augusti 1923, Saskatoon, SK, Kanada |
| Död | 4 februari 2014 (90 år), Newtown Square, PA, USA |
| Spelardata | |
| Position | Back |
| Skjuter | Vänster |
| Längd | 178 cm |
| Vikt | 86 kg |
| Klubbar | |
| Spelade för | NHL Detroit Red Wings AHL Buffalo Bisons Springfield Indians Syracuse Warriors |
| Övrigt | |
| Proffsår | 1942–1957 |
| Hall of Fame | 1992 |
| Anställning/uppdrag | Seattle Americans Tränare 1956–1958 Seattle Totems Tränare 1958–1965 Philadelphia Flyers Tränare 1967–1969 General manager 1969–1983 Exekutiv vicepresident 1980–2014 Maine Mariners Tränare 1977–1978 General manager 1977–1981 |
| Maka | Joyce (1949–2014, hans död) |
| Barn | 3 |
Courtney Keith Allen, född 21 augusti 1923, död 4 februari 2014, var en kanadensisk professionell ishockeyspelare, ishockeytränare och ishockeyledare.
Spelare
[redigera | redigera wikitext]Han tillbringade två säsonger i den nordamerikanska ishockeyligan National Hockey League (NHL), där han spelade för ishockeyorganisationen Detroit Red Wings. Allen producerade fyra poäng (noll mål och fyra assists) samt drog på sig åtta utvisningsminuter på 28 grundspelsmatcher. Han spelade också på lägre nivåer som bland annat för Buffalo Bisons, Springfield Indians och Syracuse Warriors i American Hockey League (AHL).[1]
Statistik
[redigera | redigera wikitext]| Källa:[1] Utv = Utvisningsminuter | Grundserie | Slutspel | ||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Säsong | Lag | Liga | Matcher | Mål | Assist | Poäng | Utv | Matcher | Mål | Assist | Poäng | Utv | ||
| 1940–1941 | Saskatoon Quakers | N-SJHL | 10 | 4 | 0 | 4 | 2 | 2 | 1 | 0 | 1 | 2 | ||
| 1941–1942 | Washington Eagles | EMHL | 60 | 13 | 11 | 24 | 27 | 8 | 0 | 1 | 1 | 0 | ||
| 1942–1943 | Buffalo Bisons | AHL | 55 | 1 | 14 | 15 | 29 | 7 | 1 | 0 | 1 | 0 | ||
| 1943–1944 | Saskatoon Navy | SSHL | 15 | 9 | 7 | 16 | 12 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | ||
| 1944–1945 | Saskatoon Navy | N-SJHL | 5 | 0 | 1 | 1 | 0 | — | — | — | — | — | ||
| 1945–1946 | Saskatoon Elks | WCSHL | 33 | 5 | 4 | 9 | 42 | 3 | 1 | 0 | 1 | 6 | ||
| 1946–1947 | Springfield Indians | AHL | 61 | 2 | 8 | 10 | 23 | 2 | 0 | 0 | 0 | 0 | ||
| 1947–1948 | Springfield Indians | AHL | 51 | 2 | 12 | 14 | 12 | — | — | — | — | — | ||
| 1948–1949 | Springfield Indians | AHL | 68 | 3 | 28 | 31 | 28 | 3 | 1 | 0 | 1 | 4 | ||
| 1949–1950 | Springfield Indians | AHL | 69 | 3 | 17 | 20 | 30 | 2 | 0 | 2 | 2 | 0 | ||
| 1950–1951 | Springfield Indians | AHL | 70 | 8 | 34 | 42 | 18 | 3 | 0 | 0 | 0 | 0 | ||
| 1951–1952 | Syracuse Warriors | AHL | 67 | 4 | 17 | 21 | 24 | — | — | — | — | — | ||
| 1952–1953 | Syracuse Warriors | AHL | 64 | 1 | 18 | 19 | 24 | 2 | 0 | 0 | 0 | 0 | ||
| 1953–1954 | Detroit Red Wings | NHL | 10 | 0 | 4 | 4 | 2 | 5 | 0 | 0 | 0 | 0 | ||
| Saints de Sherbrooke | LHSQ | 3 | 0 | 1 | 1 | 4 | — | — | — | — | — | |||
| Syracuse Warriors | AHL | 47 | 6 | 17 | 23 | 14 | — | — | — | — | — | |||
| 1954–1955 | Detroit Red Wings | NHL | 18 | 0 | 0 | 0 | 6 | — | — | — | — | — | ||
| Edmonton Flyers | WHL | 34 | 4 | 12 | 16 | 10 | 9 | 0 | 2 | 2 | 6 | |||
| 1955–1956 | Brandon Regals | WHL | 69 | 0 | 13 | 13 | 40 | — | — | — | — | — | ||
| 1956–1957 | Seattle Americans | WHL | 41 | 0 | 6 | 6 | 0 | — | — | — | — | — | ||
| NHL totalt | 28 | 0 | 4 | 4 | 8 | 5 | 0 | 0 | 0 | 0 | ||||
| AHL totalt | 552 | 30 | 165 | 195 | 202 | 19 | 2 | 2 | 4 | 4 | ||||
| WHL totalt | 144 | 4 | 31 | 35 | 50 | 9 | 0 | 2 | 2 | 6 | ||||
Tränare
[redigera | redigera wikitext]1956 blev Allen utsedd som spelande tränare för Seattle Americans och ett år senare valde han sluta som ishockeyspelare och vara tränare på heltid. 1958 bytte Seattle Americans namn till Seattle Totems och under den första säsongen med det nya lagnamnet så vann dem Lester Patrick Cup, som var WHL:s pokal till det vinnande lag som vann ligans slutspel. Han var på tränarposten fram till 1965.[2] 1967 genomgick NHL en utvidgning och Philadelphia Flyers som var en av de nystartade ishockeyorganisationerna, valde att anställa Allen som sin tränare. Han var på den posten i två säsonger innan han blev befordrad till general manager. Det var som general manager som han var mest lyckosam, när han var den ytterst ansvarige till det lagbygge som ledde fram till att Flyers spelade Stanley Cup-final fyra gånger (1973-1974, 1974-1975, 1975-1976 och 1979-1980) och som resulterade i två raka Stanley Cup-titlar (1973-1974 och 1974-1975). Han var även general manager för Flyers samarbetspartner Maine Mariners i AHL mellan 1977 och 1981 samt ett inhopp som temporär tränare under säsong 1977-1978. 1980 utsågs Allen till exekutiv vicepresident för Flyers och tre år senare valde han sluta som general manager. Han behöll dock positionen som exekutiv vicepresident fram till hans död.[3]
1988 fick Allen ta emot Lester Patrick Trophy för sina insatser för ishockeyn i USA[4] och 1992 blev han invald i Hockey Hall of Fame på grund av sina meriter som lagbyggare.[3][5]
Statistik
[redigera | redigera wikitext]| Lag | År | Grundserie | Slutspel | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Matcher | Vinster | Förluster | Oavgjorda | Poäng | Placering | Resultat | |||
| Philadelphia Flyers | 1967–1968 | 74 | 31 | 32 | 11 | 73 | 1:a i West | Förlorade i första rundan. | |
| Philadelphia Flyers | 1968–1969 | 76 | 20 | 35 | 21 | 61 | 3:a i West | Förlorade i första rundan. | |
| Totalt | 150 | 51 | 67 | 33 | 134 | ||||
Privatliv
[redigera | redigera wikitext]Den 4 februari 2014 avled Allen efter komplikationer som uppstod av sin demenssjukdom.[6][7][8]
| ” | Keith was the first coach in the history of the Philadelphia Flyers and a man for whom I have tremendous respect. Over the years he became one of my closest confidants and one of my best friends. I will never forget all of the many memories we shared together. | „ |
| – Flyers grundare, styrelseordförande och minoritetsägare, Ed Snider[6] | ||
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Eliteprospects.com – Keith Allen (player profile)”. Eliteprospects.com. http://www.eliteprospects.com/player.php?player=32976.
- ^ ”Keith "Bingo" Allen hockey statistics and profile at hockeydb.com”. HockeyDB.com. Arkiverad från originalet den 11 april 2013. https://web.archive.org/web/20130411035346/http://www.hockeydb.com/ihdb/stats/pdisplay.php?pid=11406.
- ^ [a b] ”Bio – Keith Allen”. Flyers.com. http://flyers.nhl.com/club/page.htm?id=35745.
- ^ ”Lester Patrick Trophy”. NHL.com. Arkiverad från originalet den 17 januari 2010. https://www.webcitation.org/5mq4az15r?url=http://www.nhl.com/trophies/patrick.html.
- ^ ”Hockey Hall of Fame inductees”. Hockey-Reference.com. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081011093831/http://www.hockey-reference.com/awards/hhof.html. Läst 25 oktober 2015.
- ^ [a b] ”Flyers mourn the passing of Keith Allen”. Flyers. http://flyers.nhl.com/club/news.htm?id=703681.
- ^ ”Keith Allen, the 1st head coach of the Flyers who led team to Stanley Cups as GM, dies at 90”. NHL.com. http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=703611.
- ^ Isaac, Dave. ”First Flyers coach Keith Allen dies”. USAToday.com. http://www.usatoday.com/story/sports/nhl/flyers/2014/02/05/keith-allen-obit-philadelphia-flyers/5219933/.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Avlidna 2014
- Befattningshavare i Philadelphia Flyers
- Kanadensiska ishockeytränare
- Tränare i Philadelphia Flyers
- Kanadensiska ishockeyspelare
- Spelare i Detroit Red Wings
- Spelare i Buffalo Bisons (1940–1970)
- Spelare i Springfield Indians
- Spelare i Syracuse Warriors
- Kanadensiska idrottare under 1900-talet
- Idrottare från Saskatoon
- Födda 1923
- Män
- Spelare i Edmonton Flyers
- Vinnare av Lester Patrick Trophy
- Stanley Cup-mästare 1975
- Stanley Cup-mästare 1974
- Stanley Cup-mästare 1954