Hoppa till innehållet

Kattmynta

Från Wikipedia
Kattmynta
Status i Sverige: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljKransblommiga växter
Lamiaceae
SläkteNepetasläktet
Nepeta
ArtKattmynta
N. cataria
Vetenskapligt namn
§ Nepeta cataria
AuktorL. 1753
Synonymer
Var. cataria
  • Cataria tomentosa Bubani nom. illeg.
  • Cataria vulgaris (Lam.) Moench
  • Calamintha albiflora Vaniot
  • Glechoma cataria (L.) Kuntze
  • Nepeta calaminthoides Bentham
  • Nepeta bodinieri Vaniot
  • Nepeta laurentii Sennen
  • Nepeta macrura Ledebour ex Sprenger
  • Nepeta minor Miller
  • Nepeta mollis Salisbury nom. illeg.
  • Nepeta ruderalis Boissier nom. illeg.
  • Nepeta vulgaris Lamarck
Var. citriodora
  • Nepeta citriodora (Becker) Balb.

Kattmynta (Nepeta cataria) är en kransblommig växt som tillhör nepetasläktet och ursprungligen förekommer i södra och östra Europa, Mellanöstern, Centralasien och delar av Kina. Den har av människan spridits över stora delar av världen, till norra Europa, Nya Zeeland och Nordamerika. Trivialnamnet kattmynta har den fått av den intensiva effekt som växten har på en övervägande del av världens katter.[2][3]

Systematik

[redigera | redigera wikitext]

Nepeta cataria var en av de arter som Carl von Linné 1753 beskrev i sitt verk Species Plantarum.[4] Redan 1738 beskrev han kattmynta som Nepeta floribus interrupte spicatis pedunculatis.[5]

Trots trivialnamnet är kattmynta inte en mynta utan en kransblommig växt som tillhör nepetasläktet.

Kattmynta finns i två varieteter:

  • var. cataria - har aromatisk doft, som påminner lite om mynta.[6]
  • var. citriodora - innehåller citronellol och är därmed citrondoftande.

Beskrivning

[redigera | redigera wikitext]
Schematisk illustration över kattmynta.

Örten blir upp till 50–100 centimeter hög och har en fyrkantig stjälk. Blommorna är antingen vita med röda prickar, rosa eller lila. Blommorna finns dels på ett knippe i växtens topp och på grenspetsarna, dels i bladvecken längs stjälken. Blommorna är av två slag, där de flesta är tvåkönade. I dessa finns det till att börja med enbart ståndare. Först när dessa vissnat mognar pistillen.

I ett litet antal finns även mindre, enkönade honblommor. Detta växtens förhållningssätt hindrar självbefruktning och gynnar den korsbefruktning, som är grunden för biologisk mångfald.

Blommorna har föga doft, men när bladen smulas sönder avges en karakteristisk doft.

En mängd ämnen har konstaterats hos kattmynta främst isomererna 4aα,7α,7aα-nepetalakton, men även exempelvis karvakrol och tymol.[3][7]

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Arten är ursprunglig i södra och östra Europa till Östasien och västra Himalaya, men numera spridd och naturaliserad i västra och centrala Europa, östra Asien och Sydafrika. Till Nordamerika har kattmynta antagligen kommit med immigranter från Europa. Kattmynta är inte ursprunglig i Nya Zeeland, men är nu naturaliserad där.[8][9][10][11][12][13][14]

Förekomst i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I Sverige blommar kattmynta i juli och augusti. Den är dock numera sällsynt, och därför fridlyst.

Kattmynta och människan

[redigera | redigera wikitext]

Användning

[redigera | redigera wikitext]
Närbild av kattmyntans blomma.

Kattmynta har tidigare odlats för sin doft och smak, till dryck eller smaksättare i mat. I Frankrike använd i soppor; i Italien tillagar man ofta karljohansvamp med kattmynta. Färska blad kan användas i grönsallader och torkade till örtte. Enligt gamla recept kan man smaksätta teet med salt och honung.

Blomställning.
Närbild av kattmyntans blad.

Kattmyntan odlas också i närheten av bikupor som nektarkälla för bin. Den citrondoftande varieteten Nepeta citriodora används inom parfymindustrin. Efter extraktion med dietyleter fås ett bekämpningsmedel mot mikroorganismer som mögel och grampositiva bakterier, enzymproduktion från Staphylococcus aureus (gula stafylokocker).[15]

Kattmyntan innehåller bland annat ämnet nepetalakton som fungerar avskräckande på vissa arter av insekter. En studie visade att effektiviteten för flugor gav 96 % mot stickfluga (Stomoxys calcitrans) och 79 % mot husfluga (Musca domestica).[16][17] Ett koncentrat av växtens aktiva ämnen kan även döda flugor.[18]

Enligt folkmedicinsk tradition kunde kattmynta användas för behandling av vitt skilda åkommor som: hosta, förkylning, huvudvärk, feber, vrede, spasmer, smittkoppor, scharlakansfeber, andnöd, blåmärken och bleksot. Den sades även kunna lugna "mage", driva ut "mask i magen"[19], läka skärsår (såret ska då gnidas med lätt fuktade söndersmulade färska blad), befordra fertilitet och starta förlossning vid graviditet som "gått över tiden". Verkan för det senare skulle bero på att kattmynta orsakar sammandragningar i livmodern. Av denna anledning avrådes gravida kvinnor från att inta kattmynta, för att inte riskera något som i värsta fall skulle kunna leda till missfall.

Odling och skörd

[redigera | redigera wikitext]

Frön har låg grobarhet och utbytet av frösådd är därför begränsat. Förökning kan även ske genom delning av rotklumpen. Om stjälktoppen bryts bort grenar sig plantan bättre.

Vid torkning hängs kvistar upp-och-ned på solig, väl ventilerad plats. När torkningen är klar har bladen krullat ihop sig, och faller av. Förvaring i lufttätt tillslutna burkar, gärna i kylskåp eller frys.

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet kattmynta och de mer dialektala namnen kattlusta och kattleka som kommer av örtens effekt på katter. Ordledet mynta härleds från att doften påminner om kryddväxten mynta.

Det dialektala uttrycket kattleka förekommer främst i finlandssvenska[20] och har även använts om läkevänderot (Valeriana officinalis).

Det vetenskapliga släktnamnet Nepeta är hämtat från den etruskiska staden Nepe, som idag ligger i Italien och heter Nepi. Kattmynta växte där ymnigt, när romarna 396 f Kr erövrade grannstaden Veji, som idag heter Veio. Artepitet Cataria kommer av latinets catus som betyder "katt".

Effekt på katter

[redigera | redigera wikitext]
Tamkatt som reagerar på kattmynta.

Kattmynta, och några andra arter inom samma släkte, är kända för sin starka effekt på katter – inte enbart på tamkatter utan även på andra arter inom familjen.[21] Det aktiva kemiska ämnet de reagerar på är nepetalakton (C10 H14 O2), som påverkar katten genom att öka utsläppet av β-endorfin som är en endogen µ-opioid-agonist. Flera tester visar att leopard, pumor, serval och lodjur ofta reagerade på ett liknande starkt sätt inför kattmynta som tamkatter. Lejon och tigrar kan också reagera starkt, men inte lika konsekvent.[22][23][24][25] En teori är att ämnena i kattmynta fungerar som myggmedel och gör att katterna får mindre angrepp av myggor.[26]

Vanliga beteenden som tamkatter uppvisar i kontakt med kattmynta är att de gnuggar sig mot växten, rullar på marken, slår på växten med tassarna, slickar eller biter på den. Vid stor konsumtion börjar katten dregla, blir sömnig, orolig, hoppar, spinner och låter.[27][28] Denna reaktion håller oftast i sig i fem till femton minuter.[29]

Katter detekterar kattmynta med luktområdet (regio olfactoria) och inte med Jacobsons organ.[30] I luktområdet binder nepetalakton till en eller flera olfaktoriska receptorer.

Ungefär en tredjedel av tamkatterna reagerar inte på kattmynta.[21][2][3][31] Orsaken tros vara genetisk men exakt vad det beror på är oklart.[21][32][33] Andra växter som har liknande effekt på katter är exempelvis läkevänderot (Valeriana officinalis), klätteraktinidia (Actinidia polygama) och rosentry (Lonicera tatarica). Studier visar att många av de katter som inte reagerar på kattmynta istället reagerar på någon av dessa tre alternativ.[2][3]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Rödlistning 2020 av kattmynta”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Nepeta-cataria-1082. Läst 19 mars 2022. 
  2. ^ [a b c] Bol, Sebastiaan (16 March 2017). ”Responsiveness of cats (Felidae) to silver vine (Actinidia polygama), Tatarian honeysuckle (Lonicera tatarica), valerian (Valeriana officinalis) and catnip (Nepeta cataria)”. BMC Veterinary Research 13: sid. 70. doi:10.1186/s12917-017-0987-6. PMID 28302120. PMC: 5356310. http://bmcvetres.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12917-017-0987-6. 
  3. ^ [a b c d] ”Catnip (Nepeta cataria) – Everything You Need to Know About Catnip!”. Cat-World.com.au. Cat World. 2014. Arkiverad från originalet den 6 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150206132508/http://www.cat-world.com.au/all-about-catnip. Läst 2 januari 2015. 
  4. ^ Linnaeus C (1753). ”Tomus II” (på latin). Species Plantarum. Stockholm: Laurentii Salvii. sid. 570. https://www.biodiversitylibrary.org/page/358591 
  5. ^ Roger Spencer, Rob Cross & Peter Lumley (2007). ”Latin names, the binomial system and plant classification”. Plant Names: a Guide to Botanical Nomenclature (3rd). CSIRO Publishing. sid. 14–15. ISBN 9780643099456. https://books.google.co.uk/books?id=wqTt-Oewk-8C&pg=PA14 
  6. ^ Svenska Botaniska Föreningen - Information om rödlistade kärlväxter : Kattmynta Arkiverad 12 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine., 2009.
  7. ^ Turner, Ramona (May 29, 2007). ”How does catnip work its magic on cats?”. Scientific American. http://www.sciam.com/article.cfm?id=experts-how-does-catnip-work-on-cats. Läst 14 februari 2009. 
  8. ^ Nepeta cataria. Germplasm Resources Information Network (GRIN). Agricultural Research Service (ARS), United States Department of Agriculture (USDA). Läst 1 juli 2018.
  9. ^ ”World Checklist of Selected Plant Families: Royal Botanic Gardens, Kew”. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. https://web.archive.org/web/20130927071449/http://apps.kew.org/wcsp/namedetail.do?name_id=134509. Läst 30 juni 2018. 
  10. ^ Flora of China Vol. 17 Page 107 荆芥属 jing jie shu Nepeta Linnaeus, Sp. Pl. 2: 570. 1753.
  11. ^ Altervista Flora Italiana, genere Nepeta includes photos plus range maps for Europe and North America
  12. ^ Wilson, Julia. ”Catnip (Nepeta cataria) - Everything You Need to Know About Catnip! | General Cat Articles”. www.cat-world.com.au. Arkiverad från originalet den 6 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150206132508/http://www.cat-world.com.au/all-about-catnip. Läst 6 oktober 2015. 
  13. ^ Utbredningskarta för Norden
  14. ^ Utbredningskarta för Norra halvklotet
  15. ^ A Nostro et al: The effect of Nepeta cataria extract on adherence and enzyme production of Staphylococcus aureus, NCBI/Int J Antimicrob Agents. 2001 Dec;18(6):583-5. [1]
  16. ^ J J Zhu et al: Efficacy and safety of catnip (Nepeta cataria) as a novel filth fly repellent, NCBI PubMed/Med Vet Entomol. 2009 Sep;23(3):209-16. [2]
  17. ^ ”Resistenta myggor skrämmer forskare”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2016-06-05/resistenta-myggor-skrammer-forskare. Läst 4 juni 2016. 
  18. ^ ”Nepetalactone Chemistry, about education”. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131022003541/http://chemistry.about.com/od/medicalhealth/a/Nepetalactone-Chemistry.htm. Läst 6 december 2015. 
  19. ^ General Irish Herbal, 1735
  20. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 314 [3] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  21. ^ [a b c] Jeff Grognet (1990) Catnip: Its uses and effects, past and present, Canadian Veterinary Journal, vol.31, nr.6, sid:455–456. PMCID: PMC1480656
  22. ^ Reader's Digest: Does Catnip "Work" On Big Cats Like Lions And Tigers? Accessed 22 May 2015
  23. ^ Chris Poole. Q: Do Tigers Like Catnip?. Big Cat Rescue. https://www.youtube.com/watch?v=tklx3j7kgJY. Läst 2 januari 2015 
  24. ^ Chris Poole. Q: Do Tigers Like Catnip? Part 2. Big Cat Rescue. https://www.youtube.com/watch?v=_OPA1bZwOWc. Läst 22 mars 2015 
  25. ^ Durand, Marcella (4 March 2003). ”Heavenly Catnip”. CatsPlay.com. Arkiverad från originalet den 15 May 2013. https://web.archive.org/web/20130515082417/http://www.catsplay.com/thedailycat/2003-04-14/mind_happycat/heavenly_catnip/heavenly_catnip.html. Läst 2 januari 2015. 
  26. ^ Uenoyama, Reiko; Miyazaki, Tamako; Hurst, Jane L.; Beynon, Robert J.; Adachi, Masaatsu; Murooka, Takanobu (2021-01). ”The characteristic response of domestic cats to plant iridoids allows them to gain chemical defense against mosquitoes” (på engelska). Science Advances 7 (4): sid. eabd9135. doi:10.1126/sciadv.abd9135. ISSN 2375-2548. https://advances.sciencemag.org/lookup/doi/10.1126/sciadv.abd9135. Läst 24 januari 2021. 
  27. ^ Becker, Marty; Spadafori, Gina (2006). Why Do Cats Always Land on Their Feet?: 101 of the Most Perplexing Questions Answered About Feline Unfathomables, Medical Mysteries and Befuddling Behaviors. Deerfield Beach, Florida: Health Communications, Incorporated. ISBN 0757305733 
  28. ^ Spadafori, Gina (2006). ”Here, Boy!”. Here, Boy!. Universal Press Syndicate. http://www.veterinarypartner.com/Content.plx?P=PRINT&A=2396. Läst 3 maj 2014. 
  29. ^ Arden Moore (20 July 2007). The Cat Behavior Answer Book: Solutions to Every Problem You'll Ever Face; Answers to Every Question You'll Ever Ask. Storey. sid. 107. ISBN 978-1-60342-179-9. https://books.google.com/books?id=Nqq6ZgBCtn8C&pg=PT107. Läst 18 juli 2013 
  30. ^ Hart, Benjamin L.; Leedy, Mitzi G. (July 1985). ”Analysis of the catnip reaction: mediation by olfactory system, not vomeronasal organ”. Behavioral and Neural Biology 44 (1): sid. 38–46. doi:10.1016/S0163-1047(85)91151-3. PMID 3834921. 
  31. ^ Turner, Ramona (29 May 2007). ”How does catnip work its magic on cats?”. Scientific American. http://www.sciam.com/article.cfm?id=experts-how-does-catnip-work-on-cats. Läst 14 februari 2009. 
  32. ^ Todd 1962, "Inheritance of the catnip response in domestic cats"
  33. ^ Villani 2011, "Heritability and Characteristics of Catnip Response in Two Domestic Cat Populations"

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Mansfeld's World Database of Agricultural and Horticultural Crops
  • NepetaCataria.org
  • Kamlesh R. Chauhan et al. (2005) Feeding Deterrent Effects of Catnip Oil Components Compared with Two Synthetic Amides Against Aedes aegypti, J. Med. Entomol. 42(4): 643Ð646. Not: Aedes aegytii (L.) är den s.k. gulafeber-myggan.
  • Jeff Grognet (1990) Catnip: Its uses and effects, past and present, Canadian Veterinary Journal, vol.31, nr.6, sid:455–456. PMCID: PMC1480656
  • J J Zhu et al. (2009) Efficacy and safety of catnip (Nepeta cataria) as a novel filth fly repellent. Med Vet Entomol, vol.23, nr.3, sid:209-16.  Not:  Avser Kattmyntolja, ett extrakt av kattmynta.
  • B L Hart et al. (1985) Analysis of the catnip reaction: mediation by olfactory system, not vomeronasal organ, Behav Neural Biol. vol.44, nr.1, sid:38-46.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kattmynta&oldid=56183902”