Katarina av Sachsen-Lauenburg
| Katarina av Sachsen-Lauenburg | |
|---|---|
| |
| Katarina avbildad på sin grav i Uppsala domkyrka | |
| Regeringstid | 24 september 1531–23 september 1535 (3 år och 364 dagar) |
| Företrädare | Elisabet av Österrike |
| Efterträdare | Margareta Eriksdotter |
| Gemål | Gustav Vasa |
| Barn | Erik XIV |
| Ätt | Askanien |
| Far | Magnus I av Sachsen-Lauenburg |
| Mor | Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel |
| Född | 24 september 1513 Ratzeburg |
| Död | 23 september 1535 (21 år och 364 dagar) Stockholm |
| Begravd | 21 december 1560 Uppsala domkyrka |
| |
Katarina av Sachsen-Lauenburg, född 24 september 1513 i Ratzeburg, död 23 september 1535 i Stockholm, var Sveriges drottning 1531–1535 i sitt gifte med Gustav Vasa.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]
Katarina var dotter till hertig Magnus I av Sachsen-Lauenburg (död 1543) och Katarina av Braunschweig-Wolfenbüttel. Hon fick en protestantisk uppfostran. Äktenskapet arrangerades av politiska skäl. Efter att förgäves ha hört sig för i Polen, Danmark och två tyska furstendömen rekommenderades Gustav att inleda förhandlingar med Sachsen-Lauenburg. Hertigdömet var fattigt men dess dynasti var besläktad med flera av Europas mäktigaste dynastier, det var ett centrum för legoknektar som kungen var i behov av och det var protestantiskt, samtidigt som Katarinas mor var väl sedd av kejsaren och kunde bidra med kejserliga kontakter. Gustav kunde genom detta knyta kontakter med tyska furstar men också med Danmark, då Katarinas syster, Dorothea av Sachsen-Lauenburg, var gift med den danske kronprinsen Kristian, senare Kristian III. Giftermålet länkade också Gustav med Bjälboätten från vilken Katarina härstammade, på två sätt: Hennes far hertig Magnus I, var ättling till såväl Bjälboätten som den gamla Erikska ätten, via Ingeborg Birgersdotter (Bjälboätten) (1253–1302) (dotter till Birger jarl och prinsessan Ingeborg Eriksdotter av Sverige), vilken var gift med hertig Johan I av Sachsen-Lauenburg (1249–1286). Hon härstammade också från Bjälboätten via sin mormor Katarina av Pommern-Wolgast.
Förhandlingarna inleddes 1528, men drog ut på tiden i flera år. Hon mottog Korsholms och Kalmar län och Öland som livgeding.
Sensommaren 1531 eskorterades Katarina till Sverige på en flotta ledd av hennes blivande svägerska och svåger Margareta Vasa och Johan av Hoya, och mötte sin blivande make då fartyget ankrade i Strömmen i september. Vigseln ägde rum i Stockholm på Katarinas 18-årsdag och följdes av festligheter som av prestigeskäl gjordes så praktfulla som det svenska hovet hade möjlighet till vid denna tid. Strax därpå trolovades kungens syssling Ebba Eriksdotter (Vasa)s dotter Brita med kungens gunstling [[ Växla innehållsförteckningen
Gustaf Olofsson (Stenbock) till Torpa|Gustav Olsson (Stenbock)]] och kungens systerdotter Brita Joakimsdotter (Brahe) trolovades med riksråd Birger Nilsson (Grip), tillställningar där kungaparet stod värd och vilka var de första officiella festligheter Katarina deltog i som drottning efter sitt bröllop.
Nästan ingenting är känt om Katarinas personlighet eller hennes tid som drottning. Inga namnlistor är bevarade om hennes personal, även om det antas att hon förde med sig några hovdamer från Tyskland och att en del riksrådsdöttrar utnämndes till hennes hovjungfrur, däribland Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).[1] I äldre svensk litteratur beskrivs Katarina som nyckfull, kallsinnig och ständigt klagande över allt vad svenskt var, och äktenskapet har på obekräftade grunder beskrivits som olyckligt.[2] Gravöppningen beskriver att hon hade ett "fint" huvud och var 160 cm lång.[3] Katarina nedkom i september 1533 med en tronarvinge, sonen Erik.
Under en bal som gavs i Stockholm i september 1535 till ära för hennes svåger Kristian III av Danmark, då Katarina troligen var havande, föll drottningen så illa då hon dansade med Kristian att hon blev sängliggande. Komplikationer tillstötte, och Katarina avled dagen före sin 22-årsdag med sitt ofödda barn.
Katarina bisattes i Storkyrkan i Stockholm den 1 oktober 1535, men gravsattes först den 21 december 1560 i Uppsala domkyrka jämte Gustav och hans andra gemål Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). En gravvård är upprest i det så kallade Vasakoret bakom altaret.
Enligt rykten utspridda av Lübeck och Rostock under Grevefejden ska Gustav Vasa ha mördat Katarina genom att slå henne i huvudet med en "yxhammare", en promenadkäpp av silver, sedan han av en spion fått veta att Katarina hade förtalat honom inför den danske kungen under dansen.[3] Undersökningar av Katarinas kranium och ben under 1940-talet har inte påvisat några skador som skulle kunna kopplas till en sådan händelse.[3] Kristian III av Danmark uppgav själv i ett brev om hur Katarina hade fallit under dansen under hans besök i Sverige.
Katarina har i traditionell historiskrivning ofta beskrivits negativt och fått utgöra ett dåligt exempel som kontrast mot Gustav Vasas andra maka Margareta Leijonhufvud, som på ett lika stereotypt sätt har framställts som en idealdrottning.[1]
Barn
[redigera | redigera wikitext]- Erik XIV, född 13 december 1533 på slottet Tre Kronor i Stockholm, död 26 februari 1577 på Örbyhus i Uppland
Anfäder
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Larsson, Lars-Olof (2002). Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-3904-0
- Tegenborg Falkdalen, Karin, Margareta Regina: vid Gustav Vasas sida : [en biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551)], Setterblad, Stockholm, 2016
- Ivan Svalenius: Katarina i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Tegenborg Falkdalen, Karin, Margareta Regina: vid Gustav Vasas sida : [en biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551)], Setterblad, Stockholm, 2016
- ^ Larsson (2002), sid. 187
- ^ [a b c] Ivan Svalenius: Katarina i Svenskt biografiskt lexikon (1973-1975)
|