Karl Cäsar von Leonhard
| Karl Cäsar von Leonhard | |
.jpg) | |
| Född | 12 september 1779[1][2] Rupenheim[1] eller Henau[2] |
|---|---|
| Död | 23 januari 1862[1][2] (82 år) Heidelberg[1][2] |
| Utbildad vid | Göttingens universitet Philipps-Universität Marburg  |
| Sysselsättning | Geolog, universitetslärare[2], assessor, mineralog |
| Arbetsgivare | Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg |
| Barn | Gustav von Leonhard (f. 1816 och 1816) |
| Utmärkelser | |
| Vasaorden | |
| Namnteckning | |
.jpg) | |
| Redigera Wikidata | |
Karl Cäsar von Leonhard, född 12 september 1779 i Rumpenheim (numera stadsdel i Offenbach am Main), död 23 januari 1862 i Heidelberg, var en tysk geolog och mineralog, far till Gustav von Leonhard.
Leonhard var under en tid av storhertigdömet Frankfurts existens (1810–1813) chef för dess domänförvaltning. Han kallades 1815 till vetenskapsakademien i München och blev 1818 professor i Heidelberg. Han tillhörde ursprungligen Abraham Gottlob Werners geologiska skola, men stod vid slutet av 1820-talet i det ultravulkanistiska lägret.
Hans viktigaste arbeten är Handbuch der Oryktognosie (1822; andra upplagan 1826), Charakteristik der Felsarten (1823-24), det första försöket till en petrografi, vidare den vidlyftiga monografin Die Basaltgebilde (1831-32) samt det populärt hållna verket Geologie oder Naturgeschichte der Erde (1833-44).
Ett litterärt centralorgan för flera närbesläktade vetenskapsgrenar skapade han genom "Taschenbuch für die gesammte Mineralogie" (1807-29) och dess fortsättning "Jahrbuch für Mineralogie, Geognosie, Geologie und Petrefaktenkunde", vars utgivande han 1830-58 ombesörjde tillsammans med Heinrich Georg Bronn.
Leonhard invaldes 1815 som korresponderande ledamot nummer 17 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Leonhard, 1. Karl Cäsar von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)