Karl-Erik Nylén
| Karl-Erik Nylén | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 24 november 1930 Göteborgs Annedals församling i Göteborgs och Bohus län, Sverige |
| Död | 10 juni 2007 (76 år) Västerhaninge-Muskö församling i Stockholms län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Marinen |
| Tjänstetid | 1956–1990 |
| Grad | Överste |
Karl Erik (Karl-Erik) Emanuel Nylén, född 24 november 1930 i Göteborgs Annedals församling i Göteborgs och Bohus län, död 10 juni 2007 i Västerhaninge-Muskö församling i Stockholms län,[1] var en svensk militär.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Efter studentexamen vid Försvarets läroverk i Uppsala 1954 avlade Nylén marinofficersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1956 och utnämndes samma år till fänrik vid Karlskrona kustartilleriregemente. Han befordrades till löjtnant 1958[2] och var vid denna tid verksam som helikopterpilot med Göteborg som stationeringsort.[3] Han befordrades till kapten 1964,[2] gick Tekniska kursen på Marinlinjen vid Militärhögskolan 1965–1967[3] och var lärare vid Kustartilleriets skjutskola 1967–1969.[2] Åren 1969–1970 tjänstgjorde han vid Artilleribyrån i Marinmaterielförvaltningen i Försvarets materielverk.[3] År 1970 befordrades han till major, varefter han tjänstgjorde vid Älvsborgs kustartilleriregemente 1970–1975 och befordrades till överstelöjtnant 1972.[2] ”Nylén deltog i början av 1970-talet i flera viktiga utredningar angående kustartilleriets framtida artilleri, bl. a. var han en drivande sekreterare i den studiegrupp inom marinen, som utarbetade underlag för anskaffning av nytt rörligt artilleri för skjutning mot fartyg.”[3] Han var chef för Materiel- och befästningsavdelningen i Marinstaben 1975–1980[2] och studerade vid Försvarshögskolan 1976.[3]
År 1980 befordrades Nylén till överste, varefter han 1980–1985 tjänstgjorde vid Försvarets materielverk: som chef för Artilleri- och robotbyrån i Vapenavdelningen i Huvudavdelningen för marinmateriel 1980–1982 och som överingenjör och chef för Pjäsbyrån i Vapenavdelningen i Huvudavdelningen för armémateriel 1982–1985. Åren 1986–1989 tjänstgjorde han vid Västkustens militärkommando med Älvsborgs kustartilleriregemente, varefter han 1990 lämnade försvarsmakten.[2] ”Under sina sista aktiva år fick han det ansvarsfulla uppdraget att vara projektledare för amfibieförbanden under dessas uppstartningsperiod.”[3]
Karl-Erik Nylén invaldes 1977 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet.[4] Han är gravsatt i minneslunden på Västerhaninge kyrkogård.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
- ^ [a b c d e f] Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 129. ISBN 978-91-87184-83-3.
- ^ [a b c d e f] Furenius, Stefan; Rydkvist, Lars G. (2007). ”Minnesanteckningar för år 2007. Karl-Erik Nylén”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 207. https://www.koms.se/content/uploads/2013/06/TiS-nr-3-2007.pdf.
- ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 240. ISBN 978-91-87184-83-3.
- ^ Nylén, Karl Erik på SvenskaGravar.se
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Furenius, Stefan; Rydkvist, Lars G. (2007). ”Minnesanteckningar för år 2007. Karl-Erik Nylén”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 206–207. https://www.koms.se/content/uploads/2013/06/TiS-nr-3-2007.pdf.