Karimuiuggleskärra
| Karimuiuggleskärra | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Uggleskärrfåglar Aegotheliformes |
| Familj | Uggleskärror Aegothelidae |
| Släkte | Aegotheles |
| Art | Karimuiuggleskärra A. terborghi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aegotheles terborghi | |
| Auktor | Diamond, 1967 |
| Synonymer | |
| Aegotheles bennettii terborghi | |
Karimuiuggleskärra[1] (Aegotheles terborghi) är en fågel i familjen uggleskärror.[2]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Fågeln förekommer endast i Karimuidalen på sydcentrala Nya Guinea. Tidigare kategoriserades den som underart till grå uggleskärra (A. bennettii) baserat på morfologiska likheter.[3] Analys av mitokondrie-DNA placerar den dock som systerart till vogelkopuggleskärra (A. affinis).[4] Vidare är karimuiuggleskärran en bergslevande art, olikt andra bestånd inom grå uggleskärra men likt vogelkopuggleskärra. Sedan 2024 urskiljs den därför som egen art. Arten var länge endast känd från typexemplaret, men hittades i det vilda 2016.[5]
Status
[redigera | redigera wikitext]IUCN erkänner den inte som art, varför dess hotstatus inte bestämts.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Beehler, B.M. & T.K. Pratt. 2016. Birds of New Guinea: Distribution, Taxonomy, and Systematics. Princeton UP.
- ^ Dumbacher, J.P., T.K. Pratt & R.C. Fleischer. 2003. Phylogeny of the owlet-nightjars (Aves: Aegothelidae) based on mitochondrial DNA sequence. Mol. Phylogen. Evol. 29(3): 540-549.
- ^ Lagerqvist, M.; Banwell, A.; McNeill, R. (2017). ”First field observation of Karimui Owlet-Nightjar Aegotheles bennettii terborghi”. Bulletin of the British Ornithologists' Club 137 (2): sid. 95-99. doi:.