Kaliumferrat
Kaliumferrat | |
| |
Systematiskt namn | Kaliumferrat(VI) |
---|---|
Kemisk formel | K2FeO4 |
Molmassa | 198,0392 g/mol |
Utseende | Mörkt rödlila kristaller |
CAS-nummer | 39469-86-8 |
SMILES | [O-][Fe](=O)(=O)[O-].[K+].[K+] |
Egenskaper | |
Densitet | 2,829 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | Olöslig |
Smältpunkt | 198 °C (sönderfaller) |
Faror | |
Huvudfara | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Kaliumferrat (K2FeO4) är ett kraftigare oxidationsmedel än kaliumpermanganat. Kaliumferrat kan bara lagras när det är torrt, i alkalisk lösning är saltet ganska stabilt men i neutral eller sur lösning sönderdelas det mycket snabbt. När K2FeO4 sönderdelas under sura omständigheter bildas rost och ett kaliumsalt. Kaliumferrat kan användas för att döda bakterier i vatten. Det är svagt radioaktivt på grund av kaliumisotopen K40.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Kaliumferrat upptäcktes av Georg Ernst Stahl när han hettade upp en blandning av järnpulver och kaliumnitrat och löste det överblivna saltet i vatten. Sedan upptäckte Edmond Frémy att om man hettade upp en blandning av kaliumhydroxid och järn(III)oxid bildades samma salt.
Framställning
[redigera | redigera wikitext]Kaliumferrat framställdes tidigare genom att hetta upp en blandning av järnpulver och kaliumnitrat och sedan lösa det överblivna saltet i kallt, alkaliskt vatten.
Numera framställs det genom oxidering med en hypoklorit i en alkalisk järn(III)salt lösning.