Kalifat

För en TV-serie, se Kalifat (TV-serie).

Kalifat (arabiska: خلافة, khilāfa) kallades de muslimska riken som styrdes av en kalif, det vill säga en ledare som gjorde anspråk på religiös såväl som politisk överhöghet som "ställföreträdare", den titel Abu Bakr tog när han efterträdde den islamiske profeten Muhammed som muslimernas andliga och världsliga ledare år 632.

Teoretiskt skulle kalifatet organiseras som konstitutionell teokrati där statsöverhuvudet, kalifen, skulle regera i enlighet med Medinakonstitutionen som utfärdades av Muhammed cirka år 622.

Enligt traditionell sunnitisk islam skulle folkvalda kalifer regera medan man inom shiaislam menar att ättlingar till Muhammed, ärftliga och av Gud utvalda imamer, skulle spela den rollen. Shiamuslimer anser att Gud och profeten valde ut Ali ibn Abi Talib som vali, och att han blev den förste efterträdaren i händelsen i Ghadir Khumm.

Historik

Det ursprungliga kalifatet var en stat som existerade i Mellanöstern och Nordafrika från 632 till 1258 då mongolerna invaderade Mellanöstern och förintade abbasidkalifatet. Några år därefter återupprättades i Egypten ett kalifat som styrdes från Kairo och den islamiska makten försköts under de två följande århundradena från Bagdad till Egypten och Syrien. Området erövrades 1517 av Ottomanska riket vars sultan då utnämnde sig till kalif. Detta ottomanska kalifat varade till 1924 då Turkiets president Kemal Atatürk avskaffade kalifatinstitutionen.

Den gren av umayyaderna, som från 755 regerade i Spanien, och andra furstar som antog titeln kalif, anses av de flesta sunniter idag endast som så kallade "motkalifer", vilka inte innehade kalifatets andliga och egentligen konstituerande del, imamatet.

Terrororganisationen Isis (Islamiska staten i Irak och Syrien) utropade år 2014 ett lokalt kalifat, som existerade till 2019, men som aldrig erkändes av större delen av världens muslimer.

Kronologi 632-1924

Muhammed 570-632

De fyra ortodoxa kaliferna, rashidunkalifatet (enligt sunnitisk islam)	632-661	Abu Bakr (632-634) Umar ibn al-Khattab (634-644) Uthman ibn Affan (644-656) Ali ibn Abi Talib (656-661) Syrien, Mesopotamien, Persien och Egypten erövras
Umayyader	661-750	Det första kalifatet, huvudstad Damaskus Kalif Muawiya ibn abi Sufyan (661-680) Nordafrika, Spanien och Turkestan erövras
Abbasider	750- 1258	Huvudstad Bagdad (Samarra 836- 892)
Umayyader i Spanien	756-1031	Kalifatet Cordoba
Samanider	819-1005	Turkestan och östra Iran, viktiga centra i Bukhara, senare huvudstad, Nishapur, Samarkand, al-Shash och Herat
Tulunider	868-905	Egypten, huvudstad Fustat
Buyider	932- 1062	Irak och Iran (dynasti från Svarta havstrakten) kontroll över Bagdad till 1055
Ghaznavider	962- 1186	Norra Indien och Afghanistan, huvudstad Ghazna
Fatimider	909-1171	Egypten, huvudstad Kairo (först Mahdia) kontroll över Nordafrika, Sicilien och Syrien
Seldjuker	1038–1256	Huvudstad Isfahan
Seldjuker i Anatolien	1077–1307	Huvudstad Konya
Almoravider och Almohader	1061–1269	Nordafrika och Spanien, residensstad Sevilla och Marrakech
Ayyubider	1174–1250	Egypten och Syrien, huvudstad Kairo. Jerusalem erövras av Saladin 1187
Ilkhaner – Mongoler	1256–1336	Irak, Iran och Turkestan, huvudstad Tabriz, Maragha och Sultanijjah
Nasrider	1232–1492	Emiratet av Granada, huvudstad Granada (Spanien)
Mamluker	1250–1517	Egypten och Syrien, huvudstad Kairo
Osmaner	1300–1922	Mindre Asien, sydöstra Europa, södra Ryssland, Mellersta Östern, Egypten 1517–1805 och Nordafrika, huvudstad Bursa från 1326, Istanbul från 1453
Timurider	1370–1506	Turkestan och Iran, huvudstad Samarkand (senare Herat)
Safavider	1501–1736	Iran, huvudcentra Tabriz och Isfahan
Moguler	1526–1858	Indien och Afghanistan, huvudstad Agra, från 1628 Delhi
Qajarer	1779–1924	Iran, huvudstad Teheran

Se även

Efterträdandet av Muhammed

Källor

Kalifat i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
Eduard K. M. von Zambaur, Manuel de généalogie et de chronologie pour l'histoire de l'Islam, Hannover 1927
Clifford E. Bosworth, The Islamic dynasties, a chronological and genealogical handbook, Edinburgh 1980