Kadriorgparken

Kadriorgparken (estniska: Kadrioru Park) är en park i stadsdelen Kadriorg i distriktet Kesklinn i Tallinn i Estland.

Kadriorgparken skapades samtidigt med Kadriorgs slott i början av 1700-talet, efter det att markområdet köpts av tsar Peter den store 1714. År 1718 ritades slott och park av Nicola Michetti. Söder om parkportarna vid nuvarande August Weizenberggatan låg "Vakthuset" och i norr fanns en jaktstuga. (Peter den stores hus). Namnet Katharinenthal/Kadriorg ersattes av Fonnenthal på 1740-talet.

Vid mitten av 1700-talet lät tsarevnan Anna Ivanovna flytta statyer och fontäner från Kadriorg till palatset Peterhof i Sankt Petersburg. Kadriorg lämnades att förfalla. Det blev ett uppsving efter ett besök av tsar Alexander I i Tallinn 1804, efter vilket guvernören i Estland beordrades att återuppbygga slottet. En förvaltarbostad byggdes vid Koidulagatan, vilken numera är Eduard Vildemuseet, men så småningom tappade tsarfamiljen åter intresset för Kadriorg.

Ursprungligen fanns det en park i italiensk-fransk stil vid Svandammen söder om nuvarande August Weizenberggatan, i motsats till en tät skogsliknande park norr om gatan. Den italiensk-franska parken var från början en liten del av hela parken, i vilken i huvudsak det tidigare naturliga landskapet bevarades. Från 1722 planterade soldater 550 träd i parken, varav en del, särskilt hästkastanjer, var tänkta att senare flyttas till parker i Sankt Petersburg. Efter Peter den stores död glömdes dessa planer bort och hästkastanjerna blev kvar i Kadriorg.

Svandammen är parkens mest populära plats. Det finns ett antal konst- och andra museer i parken, bland andra Kumu, Mikkelmuseet i den tidigare slottsköksbyggnaden, Eduard Vildemuseet, barnmuseet Miia-Milla-Manda och Peter den stores hus.

Bildgalleri

Tidigare ingång till Kadriorgparken med vakthus, vid nuvarande August Weizenberggatan, okänt datum
Peter den stores hus
Damm i den japanska trädgården
Fontän