Hoppa till innehållet

KPV

Från Wikipedia
Krupnokalibernyj Pulemjot Vladimirova
Beskrivning
TypKulspruta
UrsprungslandSovjetunionen
Tjänstehistoria
Produktionshistoria
DesignerVladimirov
Designdatum1942 - 1944
TillverkareV. A. Degtjarev
Produktionsperiod1949 -
VarianterKPV, KPVT
Specifikationer
Kaliber14,5 x 114 mm
Piplängd1345 mm
Magasin40/50 patroners bälten
LåsmekanismKort piprekyl
Längd1980 mm
Vikt47,5 – 50,2 kg
Eldhastighet550 - 600 skott per minut
Utgångshastighet1000 m/sek
Effektiv räckviddeffektiv: 1600 m
maximal: 2000 m

KPV (Krupnokalibernyj Pulemjot Vladimirova, ryska: Крупнокалиберный пулемёт Владимирова КПВ; Grovkalibrigt Maskingevär Vladimirov) är en tung kulspruta. Den utvecklades av Sovjetunionen i början av 1940-talet och är fortfarande vanligt förekommande.[1]

KPV har förekommit i en mängd olika varianter.[1] Under andra världskriget användes den som luft- och pansarvärnsvapen av det Sovjetiska infanteriet.[2] Senare har man använt den i olika typer av stridsfordon.[1][3] Här följer några varianter:

  • PKP: Ursprunglig beteckning, kulspruta på lavett med hjul för infanteriet.
  • KPV: Standardvarianten, används som luftvärnskulspruta.
  • KPVT: Primär tornbeväpning i olika pansarfordon som till exempel BRDM-2 och BTR-serien (dock ej BTR-90)

KPV var standardbeväpning i Sovjetunionens väpnade styrkor fram till slutet av 80-talet. Den är fortfarande vanligt förekommande, särskilt i Arabvärlden.[4]

  1. ^ [a b c] Degtyarev KPV-14.5 (Krupnokaliberniy Pulemyot Vladimirova). Military Factory. Läst 4 maj 2018.
  2. ^ Popenker, Maxim. KPV 14.5. Modern Firearms. Läst 4 maj 2018.
  3. ^ KPV. Weaponsystems.net. Läst 4 maj 2018.
  4. ^ (19 juli 2015). The Soviet-era Weapons That Are Never Going Away. 21st Century Asian Arms Race. Läst 4 maj 2018.