Kārlis Ulmanis
| Kārlis Ulmanis | |
 | |
| Född | Kārlis Augusts Vilhelms Ulmanis 4 september 1877[1][2][3] Bērze |
|---|---|
| Död | 20 september 1942[2][3][4] (65 år) Türkmenbaşy[5] |
| Begravd | Turkmenistan |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Lettland |
| Utbildad vid | University of Nebraska–Lincoln  |
| Sysselsättning | Politiker, diplomat |
| Befattning | |
| Ledamot av Saeima Lettlands premiärminister (1918–1921) Lettlands premiärminister (1925–1926) Lettlands premiärminister (1931–1931) Lettlands premiärminister (1934–1940) Lettlands president (1936–1940) | |
| Politiskt parti | |
| Lettlands bondeförbund | |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Kārlis Ulmanis, född 4 september 1877 i Bērze, guvernementet Kurland, död 20 september 1942 i Krasovodskfängelset, var en ledande lettisk politiker i den period mellan 1918 och 1940 då Lettland var en självständig republik. 1918 blev han landets förste premiärminister. 1934 tog han makten genom en statskupp och införde ett auktoritärt styre samt ett flertal ekonomiska, politiska och kulturella reformer som var inspirerade av den italienska fascismen.[6][7]
Ulmanis var en populär ledare, speciellt på landsbygden, och under hans ledning gjorde Lettland stora framsteg på en rad områden. Han var ansvarig för att analfabetismen kom att bli en av de lägsta i Europa, att landets infrastruktur blev åtskilligt förbättrad och att letternas nationalkänsla ökade.
Han frontogs makten och deporterades i samband med den sovjetiska ockupationen i juni 1940. Drygt två senare avled han i sovjetisk fångenskap. Arvet efter hans tid vid makten är omtvistat. Vissa menar att det var något av en lettisk guldålder. Andra menar att en diktator som upplöste ett folkvalt parlament, och som i hög grad ignorerade landets etniska minoriteter, inte skall ses som någon positiv förebild i ett modernt samhälle.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Ulmanis genomgick realskolan i Jelgava och studerade 1902 vid Zürichs polytekniska instituts jordbruksfakultet samt 1902–05 vid Leipzigs universitets jordbruksfakultet. Redan som student anordnade han de första vetenskapliga mejeristkurserna i sitt hemland; senare redigerade han tidskriften Valmieras Lauksaimnieks (Volmar-jordbrukaren).
För sitt deltagande i frihetsrörelsen 1905 häktades Ulmanis och satt en tid i fängelse i Pskov. Han vistades därefter 1907–13 i USA, studerade vid University of Nebraska-Lincoln och var en tid anställd där som docent. Hemkommen till Lettland 1913, blev Ulmanis agronom i baltiska jordbruksföreningens tjänst, redigerade tidskriften Baltijas Lauksaimnieks (Baltiske jordbrukaren) och skrev flera arbeten i jordbrukskunskap. Från 1921 utgav han tidskriften Zemes spēks (Jordens kraft).
Vid upprättandet av republiken Lettland den 18 november 1918 blev Ulmanis dess förste ministerpresident. Han var sedermera ledamot av konstituerande nationalförsamlingen och därpå av parlamentet (Saeima) samt var ordförande i bondepartiets centralstyrelse sedan partiets tillkomst 1917.
Ulmanis tvingades 1919 undan bolsjevikerna fly till Liepāja, kom sedermera i skarp konflikt med de tyska soldaterna i Baltikum och återinsattes i juni samma år med ententens hjälp och estniska truppers bistånd som Lettlands ministerpresident i Riga. Han avgick juli 1921 och utsågs 1923 till ordförande i lettländska delegationen för tullförhandlingar med Estland.
Ulmanis var åter ministerpresident december 1925 till maj 1926, utrikesminister maj till december 1926, ministerpresident och utrikesminister mars till december 1931, ministerpresident mars 1934 till juni 1940 (tillika utrikesminister mars 1934 till april 1936). Han var slutligen president april 1936 till juni 1940.
Han var farfars bror till Lettlands president 1993–1999 Guntis Ulmanis.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Vita örnens orden, 1937
Storkors av Polonia Restituta
Storkors av Sankt Olavs orden
Storkorset med kedja av Vytautasorden
Storkorsriddare av Italienska kronorden
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden
Riddare av Hederslegionen
Storkors av Hederslegionen
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden
Vita lejonets orden
Kommendör med stora korset av Vasaorden
Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
Storkors av Kronorden
Viestursorden
Björndödarorden
Lettiska förtjänstkorset
Storkors av Piusorden
Tre Stjärnors orden, första klass
1:a graden av Örnkorsets orden
Frihetskorset (Estland)
Storkors av Leopoldorden
Vita stjärnans orden, kedjegrad
_-_Commander_Grand_Cross_BAR.png){kind=small}
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Ulmanis, Karl i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
- ^ Encyclopædia Britannica, Karlis Ulmanis, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Kārlis Ulmanis, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Kārlis Ulmanis, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Store norske leksikon, Kārlis Ulmanis.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Larsen, Stein Ugelvik (1980). Who were the fascists : social roots of European fascism. Bergen: Universitetsforlaget. ISBN 8200053318
- ^ Berend, I. T. (2001). Decades of crisis: Central and Eastern Europe before World War II. University of California Press.
| |||||||
|