Hoppa till innehållet

Kölinge

Kölinge
småort
Land Sverige Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala län
Kommun Uppsala kommun
Distrikt Rasbokils distrikt
Koordinater 60°1′57″N 17°52′36″Ö / 60.03250°N 17.87667°Ö / 60.03250; 17.87667
Area 19 hektar (2020)[1]
Folkmängd 59 (2020)[1]
Befolkningstäthet 3,1 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S0975[2]
Beb.områdeskod 0380SB192 (1990–)[3]
Ortens läge i Uppsala län
Ortens läge i Uppsala län
Ortens läge i Uppsala län
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Kölinge är en småort i Rasbokils socken i Uppsala kommun.

Byn Kölinge omtalas första gången 1316, då Uppsala domkyrkas prepositur innehade 2 örtugsland och 10 penningland i Kölinge (in Kylinge). En faste Kettilbjörn var 1353 boendes i Kölinge. 1407 sålde Torsten Gregersson i Ekeby, Tuna socken 3 öresland till Uppsala domkyrka. Genom ett jordbyte med Lydia Stralendorps arvingar fick Uppsala domkyrka 5 öresland i Kölinge 1409. 1479–1536 uppvisar domkyrkans räkenskapsböcker två landbor i Kölinge. Under 1500-talet består byn av 2 mantal Sankt Erikshemman (de tidigare domkyrkan tillhöriga som nu dragits in till Gustav Vasa), vidare två mantal frälse, senare två hela och ett halvt mantal, av vilka två gårdar 1548 såldes av Cecilia Eriksdotter (björnlår) till Gustav Vasa som arv och eget, och 1555 såldes ytterligare en gård i Kölinge som arv efter Anna Eriksdotter (björnlår) till Gustav Vasa. Vidare fanns här ett mantal skattejord samt ursprungligen två skatteutjordar, vilka senare kom att tillföras skattegården respektive ett jordetorp.[4]

  1. ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Småorter 1990 : Befolkningskoncentrationer i glesbygd, SCB, 11 april 1995, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Det medeltida Sverige 1:3 s. 295-296