Kärmsjöbäckens naturreservat
Utseende
Kärmsjöbäckens naturreservat Naturreservat | |
Vistekullen.Lill-Kärmsjön | |
Land | Sverige |
---|---|
Kommun | Sollefteå kommun[1] |
Area | 299,62 hektar[2] |
- därav vatten | 90,529 hektar[2] |
Inrättat | 24 september 2014[2] |
Läge | |
Kärmsjöbäckens naturreservat | |
Utsträckning | |
Områdets utsträckning. | |
Koordinat | 63°52′59″N 16°44′07″Ö / 63.882996935785°N 16.735201329375°Ö |
Koder, länkar, kartor | |
IUCN- kategori | IUCN-kategori Ia: Strikt naturreservat[1] |
NVR-id | 2031870[1] (karta) |
WDPA-id | 555562605 (karta) |
Förvaltare | Länsstyrelsen i Västernorrlands län[1] |
Redigera Wikidata |
Kärmsjöbäckens naturreservat är ett naturreservat ungefär 2 mil norr om Junsele, i Sollefteå kommun. Reservatet inrättades 2014 och omfattar 286 hektar med ett av länets mest skyddsvärda förekomster av flodpärlmussla.[3] Reservatet sträcker sig längs Kärmsjöbäcken, från Stor-Kärmsjön, via Lill-Kärmsjön, ner till Ruskån, dvs. ungefär 10 kilometer. I reservatet ingår ett historiskt sameviste.[4]
Fauna
[redigera | redigera wikitext]Fiskfaunan i Kärmsjöbäcken består av öring, lake, gädda och nejonöga. I de omgivande sjöarna finns dessutom abborre, mört och gärs.
Bäcken har ett flodpärlmusslebestånd med god föryngring och utter förekommer regelbundet i området.[4]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs onlineläs online, läst: 25 februari 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Länsstyrelsen Västernorrland. ”Kärmsjöbäcken – naturligt vattendrag med flodpärlmussla”. Länsstyrelsen Västernorrland. https://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/besok-och-upptack/naturreservat/karmsjobacken---naturligt-vattendrag-med-flodparlmussla.html. Läst 31 juli 2017.
- ^ [a b] [skyddadnatur.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/213003 Bildande av Kärmsjöbäckens naturreservat]. Länsstyrelsen Västernorrland. 14 september 2014. skyddadnatur.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/213003. Läst 31 juli 2017