Jupiters naturliga satelliter

Jupiter har 95 bekräftade månar (juli 2024).^[1]^[2]

Månar

Inre månar

De fyra största månarna (Io, Europa, Ganymedes och Callisto) upptäcktes 1610 av Galileo Galilei och kallas de galileiska månarna. Innanför dessa finns fyra små månar (Metis, Adrastea, Amalthea och Thebe) med diametrar mellan 20 och 200 km. Tillsammans kallas dessa åtta månar de reguljära månarna och förefaller vara uppbyggda av samma material, samma blandning is och sten, som kanske utgör Jupiters inre.^[3] Dessa månar bildades förmodligen av materia som blev över när Jupiter bildades. De galileiska månarna växte sig stora eftersom de bildades där stoftet och isen var som tätast.^[4]

Yttre månar

De yttre månarna är omkring nittio små månar med en diameter på 1–160 km. De flesta av de yttre månarna anses vara infångade asteroider från asteroidbältet. Den största av de yttre månarna är Himalia. Den är 170 km i diameter och ligger 11 461 000 km från Jupiter och tar 250,56 dygn på sig att kretsa ett varv kring Jupiter.^[5]

Tabell över Jupiters kända månar

Tabellen listar Jupiters alla bekräftade naturliga satelliter i stigande ordning efter banradien. Satelliter utan nummer är sådana som ännu inte fått ett officiellt namn av Internationella astronomiska unionen.

Färgförklaring
Inre Månar	Galileiska månar	Themisto	Himalia-gruppen	Carpo-gruppen	Valetudo	Ananke-gruppen	Carme-gruppen	Pasiphae-gruppen

Nr.	Namn	Banans halva storaxel (km)^[1]	Skenbar magnitud (mag)^[1]	Diameter (km)^[1]	Omloppstid (dygn)^[1]
XVI	Metis	128 000	17,5	44	0,30
XV	Adrastea	129 000	18,7	16	0,30
V	Amalthea	181 400	14,1	168	0,50
XIV	Thebe	221 900	16,0	98	0,68
I	Io	421 800	5,0	3 643	1,77
II	Europa	671 100	5,3	3 122	3,55
III	Ganymedes	1 070 400	4,6	5 262	7,16
IV	Callisto	1 882 700	5,7	4 821	16,69
XVIII	Themisto	7 507 000	21,0	9	130,0
XIII	Leda	11 165 000	20,2	18	240,9
VI	Himalia	11 461 000	14,8	160	250,6
LXXI	Ersa	11 483 000	22,9	3	252,0
	S/2018 J 2	11 490 000	23,3	3	252,0
LXV	Pandia	11 525 000	23,0	3	252,1
X	Lysithea	11 717 000	18,1	38	259,2
VII	Elara	11 741 000	16,6	78	259,6
	S/2011 J 3	11 829 000	23,1	3	263,0
LIII	Dia	12 118 000	22,4	4	287,0
	S/2018 J 4	16 548 600	23,5	2	434,7
XLVI	Carpo	16 989 000	23,0	3	456,1
LXII	Valetudo	18 980 000	24,0	1	533,3
XXXIV	Euporie	19 302 000	23,1	2	550,7
LV	S/2003 J 18	20 274 000	23,4	2	588,0
LII	S/2010 J 2	20 307 150	23,9	1	588,1
	S/2003 J 16	20 567 000	23,3	2	598,6
	S/2003 J 2	20 610 000	23,7	2	602,3
LXVIII	S/2017 J 7	20 627 000	23,6	2	602,6
LIV	S/2016 J 1	20 650 845	24,0	1	602,7
LXIV	S/2017 J 3	20 694 000	23,4	2	606,3
XXXV	Orthosie	20 721 000	23,1	2	622,6
	S/2021 J 1	20 723 000	23,9	1	606,4
XXXIII	Euanthe	20 799 000	22,8	3	620,6
XXIX	Thyone	20 940 000	22,3	4	627,3
	S/2022 J 3	20 968 000	24,0	1	617,3
XL	Mneme	21 069 000	23,3	2	620,0
XXII	Harpalyke	21 105 000	22,2	4	623,3
XXX	Hermippe	21 131 000	22,1	4	633,9
XXVII	Praxidike	21 147 000	21,2	7	625,3
XLII	Thelxinoe	21 162 000	23,5	2	628,1
	S/2021 J 2	21 197 500	24,0	1	627,8
LX	Eupheme	21 199 710	23,4	2	627,8
XLV	Helike	21 263 000	22,6	4	634,8
XXIV	Iocaste	21 269 000	21,8	5	631,5
XII	Ananke	21 276 000	18,9	28	610,5
LXX	S/2017 J 9	21 487 000	22,8	3	639,2
	S/2021 J 3	21 553 000	23,8	2	642,8
	S/2003 J 12	21 615 000	24,0	1	646,0
	S/2022 J 1	22 074000	23,8	2	668,4
	S/2003 J 4	22 110 000	23,5	2	668,0
	S/2016 J 3	22 273 000	23,6	2	675,7
LXVII	S/2017 J 6	22 455 000	23,5	2	683,0
LXXII	S/2011 J 1	22 462 000	23,7	2	686,6
	S/2022 J 2	22 473 000	24,0	1	686,7
LXI	S/2003 J 19	22 757 000	23,7	2	697,6
LVIII	Philophrosyne	22 819 950	23,5	2	701,3
XXXII	Eurydome	22 865 000	22,7	3	717,3
	S/2018 J 3	22 888 000	23,9	1	704,9
	S/2021 J 5	22 893 100	23,6	2	704,9
	S/2003 J 10	22 918 300	23,8	2	704,9
XLIII	Arche	22 931 000	22,8	3	723,9
	S/2021 J 4	22 950 000	24,0	1	708,6
XXVIII	Autonoe	23 039 000	22,0	4	762,7
XXXVIII	Pasithee	23 096 000	23,2	2	719,5
L	Herse	23 097 000	23,4	2	715,4
	S/2003 J 24	23 150 000	23,8	2	715,9
XXI	Chaldene	23 179 000	22,5	4	723,8
XXXVII	Kale	23 217 000	23,0	2	729,5
XXVI	Isonoe	23 217 000	22,5	4	725,5
XXXI	Aitne	23 231 000	22,7	3	730,2
LXVI	S/2017 J 5	23 232 000	23,5	2	719,5
LXIX	S/2017 J 8	23 232 700	24,0	1	719,6
XXV	Erinome	23 279 000	22,8	3	728,3
LXIII	S/2017 J 2	23 303 000	23,5	2	723,1
LI	S/2010 J 1	23 314 335	23,3	2	723,2
XX	Taygete	23 360 000	21,9	5	732,2
XI	Carme	23 404 000	17,9	46	702,3
LVI	S/2011 J 2	23 463 885	23,6	1	730,5
XXXVI	Sponde	23 487 000	23,0	2	748,3
	S/2021 J 6	23 490 000	23,9	1	734,1
LIX	S/2017 J 1	23 547 105	23,8	2	734,2
XXIII	Kalyke	23 583 000	21,8	5	743,0
VIII	Pasiphae	23 624 000	16,9	58	708,0
XLVII	Eukelade	23 661 000	22,6	4	746,4
	S/2016 J 4	23 728 000	24,0	1	743,7
LVII	Eirene	23 731 770	22,5	4	759,7
XIX	Megaclite	23 806 000	21,7	6	752,8
IX	Sinope	23 939 000	18,3	38	724,5
XXXIX	Hegemone	23 947 000	22,8	3	739,6
XLI	Aoede	23 981 000	22,5	4	761,5
XLIV	Kallichore	24 043 000	23,7	2	764,7
XVII	Callirrhoe	24 102 000	20,8	7	758,8
	S/2003 J 9	24 233 625	23,7	1	766,5
XLVIII	Cyllene	24 349 000	23,2	2	737,8
XLIX	Kore	24 543 000	23,6	2	779,2
	S/2003 J 23	24 750 000	23,9	2	759,7

Referenser

Marazzini, C., "The names of the satellites of Jupiter: from Galileo to Simon Marius". Lettere Italiane (in Italian) (2005) 57 (3), sid. 391–407.
Galilei, Galileo – översatt av Albert Van Helden (1989), “Sidereus Nuncius”, Chicago & London: University of Chicago Press, sid. 14–16. ISBN 0-226-27903-0.

Noter

^ [a b c d e] Sheppard, Scott S.. ”Moons of Jupiter”. Earth & Planets Laboratory. Carnegie Institution for Science. https://sites.google.com/carnegiescience.edu/sheppard/moons/jupitermoons. Läst 3 januari 2024.
^ ”Moons of Jupiter”. NASA Science. https://science.nasa.gov/jupiter/moons/. Läst 3 januari 2024. ”Jupiter has 95 moons that have been officially recognized by the International Astronomical Union.”
^ Anderson, J.D.; Johnson, T.V.; Shubert, G. med flera (2005). ”Amalthea's Density Is Less Than That of Water”. Science (The University of Chicago Press on behalf of The History of Science Society) 308 (5726): sid. 1291–1293. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15919987.
^ Canup, Robert M.; Ward, William R. (2009). Origin of Europa and the Galilean Satellites. University of Arizona Press. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008arXiv0812.4995C
^ Jewitt, David; Haghighipour, Nader (2007). ”Irregular Satellites of the Planets: Products of Capture in the Early Solar System”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 45 (1): sid. 261–295. http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.astro.44.051905.092459?journalCode=astro.

Se även

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Jupiters naturliga satelliter.
Bilder & media

[SheppardMoons-1] [a b c d e] Sheppard, Scott S.. ”Moons of Jupiter”. Earth & Planets Laboratory. Carnegie Institution for Science. https://sites.google.com/carnegiescience.edu/sheppard/moons/jupitermoons. Läst 3 januari 2024.

[NASA_Science_Jupiter-2] ”Moons of Jupiter”. NASA Science. https://science.nasa.gov/jupiter/moons/. Läst 3 januari 2024. ”Jupiter has 95 moons that have been officially recognized by the International Astronomical Union.”

[Inre-3] Anderson, J.D.; Johnson, T.V.; Shubert, G. med flera (2005). ”Amalthea's Density Is Less Than That of Water”. Science (The University of Chicago Press on behalf of The History of Science Society) 308 (5726): sid. 1291–1293. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15919987.

[Ursprung-4] Canup, Robert M.; Ward, William R. (2009). Origin of Europa and the Galilean Satellites. University of Arizona Press. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008arXiv0812.4995C

[Yttre-5] Jewitt, David; Haghighipour, Nader (2007). ”Irregular Satellites of the Planets: Products of Capture in the Early Solar System”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 45 (1): sid. 261–295. http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.astro.44.051905.092459?journalCode=astro.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]