Hoppa till innehållet

Jupiters naturliga satelliter

Från Wikipedia
Jupiters galileiska månar, från vänster till höger: Io, Europa, Ganymedes och Callisto.

Jupiter har 95 bekräftade månar (juli 2024).[1][2]

De fyra största månarna (Io, Europa, Ganymedes och Callisto) upptäcktes 1610 av Galileo Galilei och kallas de galileiska månarna. Innanför dessa finns fyra små månar (Metis, Adrastea, Amalthea och Thebe) med diametrar mellan 20 och 200 km. Tillsammans kallas dessa åtta månar de reguljära månarna och förefaller vara uppbyggda av samma material, samma blandning is och sten, som kanske utgör Jupiters inre.[3] Dessa månar bildades förmodligen av materia som blev över när Jupiter bildades. De galileiska månarna växte sig stora eftersom de bildades där stoftet och isen var som tätast.[4]

Yttre månar

[redigera | redigera wikitext]
Den största av de yttre månarna: Himalia.

De yttre månarna är omkring nittio små månar med en diameter på 1–160 km. De flesta av de yttre månarna anses vara infångade asteroider från asteroidbältet. Den största av de yttre månarna är Himalia. Den är 170 km i diameter och ligger 11 461 000 km från Jupiter och tar 250,56 dygn på sig att kretsa ett varv kring Jupiter.[5]

Tabell över Jupiters kända månar

[redigera | redigera wikitext]

Tabellen listar Jupiters alla bekräftade naturliga satelliter i stigande ordning efter banradien. Satelliter utan nummer är sådana som ännu inte fått ett officiellt namn av Internationella astronomiska unionen.

Färgförklaring
Inre Månar Galileiska månar Themisto Himalia-gruppen Carpo-gruppen Valetudo Ananke-gruppen Carme-gruppen Pasiphae-gruppen
Nr. Namn Banans halva storaxel
(km)[1]
Skenbar magnitud
(mag)[1]
Diameter
(km)[1]
Omloppstid

(dygn)[1]

XVI Metis 128 000 17,5 44 0,30
XV Adrastea 129 000 18,7 16 0,30
V Amalthea 181 400 14,1 168 0,50
XIV Thebe 221 900 16,0 98 0,68
I Io 421 800 5,0 3 643 1,77
II Europa 671 100 5,3 3 122 3,55
III Ganymedes 1 070 400 4,6 5 262 7,16
IV Callisto 1 882 700 5,7 4 821 16,69
XVIII Themisto 7 507 000 21,0 9 130,0
XIII Leda 11 165 000 20,2 18 240,9
VI Himalia 11 461 000 14,8 160 250,6
LXXI Ersa 11 483 000 22,9 3 252,0
S/2018 J 2 11 490 000 23,3 3 252,0
LXV Pandia 11 525 000 23,0 3 252,1
X Lysithea 11 717 000 18,1 38 259,2
VII Elara 11 741 000 16,6 78 259,6
S/2011 J 3 11 829 000 23,1 3 263,0
LIII Dia 12 118 000 22,4 4 287,0
S/2018 J 4 16 548 600 23,5 2 434,7
XLVI Carpo 16 989 000 23,0 3 456,1
LXII Valetudo 18 980 000 24,0 1 533,3
XXXIV Euporie 19 302 000 23,1 2 550,7
LV S/2003 J 18 20 274 000 23,4 2 588,0
LII S/2010 J 2 20 307 150 23,9 1 588,1
  S/2003 J 16 20 567 000 23,3 2 598,6
S/2003 J 2 20 610 000 23,7 2 602,3
LXVIII S/2017 J 7 20 627 000 23,6 2 602,6
LIV S/2016 J 1 20 650 845 24,0 1 602,7
LXIV S/2017 J 3 20 694 000 23,4 2 606,3
XXXV Orthosie 20 721 000 23,1 2 622,6
S/2021 J 1 20 723 000 23,9 1 606,4
XXXIII Euanthe 20 799 000 22,8 3 620,6
XXIX Thyone 20 940 000 22,3 4 627,3
S/2022 J 3 20 968 000 24,0 1 617,3
XL Mneme 21 069 000 23,3 2 620,0
XXII Harpalyke 21 105 000 22,2 4 623,3
XXX Hermippe 21 131 000 22,1 4 633,9
XXVII Praxidike 21 147 000 21,2 7 625,3
XLII Thelxinoe 21 162 000 23,5 2 628,1
S/2021 J 2 21 197 500 24,0 1 627,8
LX Eupheme 21 199 710 23,4 2 627,8
XLV Helike 21 263 000 22,6 4 634,8
XXIV Iocaste 21 269 000 21,8 5 631,5
XII Ananke 21 276 000 18,9 28 610,5
LXX S/2017 J 9 21 487 000 22,8 3 639,2
S/2021 J 3 21 553 000 23,8 2 642,8
  S/2003 J 12 21 615 000 24,0 1 646,0
S/2022 J 1 22 074000 23,8 2 668,4
S/2003 J 4 22 110 000 23,5 2 668,0
S/2016 J 3 22 273 000 23,6 2 675,7
LXVII S/2017 J 6 22 455 000 23,5 2 683,0
LXXII S/2011 J 1 22 462 000 23,7 2 686,6
S/2022 J 2 22 473 000 24,0 1 686,7
LXI S/2003 J 19 22 757 000 23,7 2 697,6
LVIII Philophrosyne 22 819 950 23,5 2 701,3
XXXII Eurydome 22 865 000 22,7 3 717,3
S/2018 J 3 22 888 000 23,9 1 704,9
S/2021 J 5 22 893 100 23,6 2 704,9
S/2003 J 10 22 918 300 23,8 2 704,9
XLIII Arche 22 931 000 22,8 3 723,9
S/2021 J 4 22 950 000 24,0 1 708,6
XXVIII Autonoe 23 039 000 22,0 4 762,7
XXXVIII Pasithee 23 096 000 23,2 2 719,5
L Herse 23 097 000 23,4 2 715,4
S/2003 J 24 23 150 000 23,8 2 715,9
XXI Chaldene 23 179 000 22,5 4 723,8
XXXVII Kale 23 217 000 23,0 2 729,5
XXVI Isonoe 23 217 000 22,5 4 725,5
XXXI Aitne 23 231 000 22,7 3 730,2
LXVI S/2017 J 5 23 232 000 23,5 2 719,5
LXIX S/2017 J 8 23 232 700 24,0 1 719,6
XXV Erinome 23 279 000 22,8 3 728,3
LXIII S/2017 J 2 23 303 000 23,5 2 723,1
LI S/2010 J 1 23 314 335 23,3 2 723,2
XX Taygete 23 360 000 21,9 5 732,2
XI Carme 23 404 000 17,9 46 702,3
LVI S/2011 J 2 23 463 885 23,6 1 730,5
XXXVI Sponde 23 487 000 23,0 2 748,3
S/2021 J 6 23 490 000 23,9 1 734,1
LIX S/2017 J 1 23 547 105 23,8 2 734,2
XXIII Kalyke 23 583 000 21,8 5 743,0
VIII Pasiphae 23 624 000 16,9 58 708,0
XLVII Eukelade 23 661 000 22,6 4 746,4
S/2016 J 4 23 728 000 24,0 1 743,7
LVII Eirene 23 731 770 22,5 4 759,7
XIX Megaclite 23 806 000 21,7 6 752,8
IX Sinope 23 939 000 18,3 38 724,5
XXXIX Hegemone 23 947 000 22,8 3 739,6
XLI Aoede 23 981 000 22,5 4 761,5
XLIV Kallichore 24 043 000 23,7 2 764,7
XVII Callirrhoe 24 102 000 20,8 7 758,8
S/2003 J 9 24 233 625 23,7 1 766,5
XLVIII Cyllene 24 349 000 23,2 2 737,8
XLIX Kore 24 543 000 23,6 2 779,2
  S/2003 J 23 24 750 000 23,9 2 759,7
  • Marazzini, C., "The names of the satellites of Jupiter: from Galileo to Simon Marius". Lettere Italiane (in Italian) (2005) 57 (3), sid. 391–407.
  • Galilei, Galileo – översatt av Albert Van Helden (1989), “Sidereus Nuncius”, Chicago & London: University of Chicago Press, sid. 14–16. ISBN 0-226-27903-0.
  1. ^ [a b c d e] Sheppard, Scott S.. ”Moons of Jupiter”. Earth & Planets Laboratory. Carnegie Institution for Science. https://sites.google.com/carnegiescience.edu/sheppard/moons/jupitermoons. Läst 3 januari 2024. 
  2. ^ ”Moons of Jupiter”. NASA Science. https://science.nasa.gov/jupiter/moons/. Läst 3 januari 2024. ”Jupiter has 95 moons that have been officially recognized by the International Astronomical Union.” 
  3. ^ Anderson, J.D.; Johnson, T.V.; Shubert, G. med flera (2005). ”Amalthea's Density Is Less Than That of Water”. Science (The University of Chicago Press on behalf of The History of Science Society) 308 (5726): sid. 1291–1293. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15919987. 
  4. ^ Canup, Robert M.; Ward, William R. (2009). Origin of Europa and the Galilean Satellites. University of Arizona Press. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008arXiv0812.4995C 
  5. ^ Jewitt, David; Haghighipour, Nader (2007). ”Irregular Satellites of the Planets: Products of Capture in the Early Solar System”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 45 (1): sid. 261–295. http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev.astro.44.051905.092459?journalCode=astro. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]