Johannes Mario Simmel
| Johannes Mario Simmel | |
| Pseudonym | Michael Mohr[1] |
|---|---|
| Född | 7 april 1924 Wien, Österrike |
| Död | 1 januari 2009 (84 år) Zug, Schweiz |
| Yrke | manusförfattare, journalist och författare[2] |
| Nationalitet | Österrikare |
| Språk | Tyska |
| Genrer | roman[3] |
Johannes Mario Simmel, född 7 april 1924 i Wien, död 1 januari 2009 i Zug i Schweiz, var en österrikisk författare.
Simmels föräldrar härstammade båda från Hamburg. Hans far Walter Simmel var kemist och hans mor Lisa (född Schneider) var förläggare vid filmbolaget Wien-film. Simmel växte upp i Österrike och England och utbildade sig till kemiingenjör. Under andra världskriget var han stationerad vid den elektrokemiska forskningsavdelningen hos Kapsch.
Efter andra världskriget arbetade han härnäst som journalist, översättare och tolk för den amerikanska militärregeringen. Som kulturredaktör hos "Welt am Abend" skrev han filmkritik och följetonger. 1947 publicerades hans första novellsamling betitlad Begegnung im Nebel. Från 1950 arbetade Simmel för den illustrerade tidskriften "Quick" där han företog sig flera reportageresor i Europa och över Atlanten.
Simmel skrev faktaberättelser och serieromaner under flera pseudonymer och mellan 1950 och 1962 skrev han ensam eller tillsammans med andra författare sammanlagt 22 filmmanuskript. Efter sin första stora framgång med "Quick"-serien Es muss nicht immer Kaviar sein (svensk titel: Inte bara kaviar) koncentrerade han sitt författande till underhållningslitteratur som ändå berörde samhällspolitik som våld mot invandrare och droghandel.
Ledmotivet i flera av hans verk är förhållandet mellan gott och ont samt hans lidelse för pacifism. Simmel har sedan sitt genombrott varit en av de mest lästa tyskspråkiga författarna och flera av hans böcker har filmatiserats.
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]Simmel har tilldelats flera utmärkelser, bland andra tyska frimurarnas litteraturpris 1982, Hermann Kestenmedaljen av tyska PEN-klubben 1993 och den tyska förtjänstmedaljen Bundesverdienstkreuz 1. Klasse 2005.
Bibliografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]- 1950 – Herr Mamoulians familj (översättning Kerstin Fredholm Bernhoff, Wiken, 1989) (Das geheime Brot)
- 1961 – Inte bara kaviar: berättelsen om Thomas Lieven (översättning Ingmar Forsström, Bonnier, 1967) (Es muss nicht immer Kaviar Sein)
- 1965 – O fosterland, var tryggt (översättning Vanja Lantz, Bonnier, 1968) (Lieb Vaterland magst ruhig sein)
- 1970 – Sexton dagar i Wien (översättning Sune Karlsson, Bergh, 1975) (Und Jimmy ging zum Regenbogen)
- 1973 – Svaret känner bara vinden (översättning Sune Karlsson, Bergh, 1976) (Die Antwort kennt nur der Wind)
- 1975 – Ingen är en ö (översättning Sune Karlsson, Bergh, 1977) (Niemand ist eine Insel)
- 1978 – Hurra än lever vi (översättning Harry Jörgens, Bergh, 1980) (Hurra wir leben noch)
- 1980 – Låt ej hoppet fara (översättning Sune Karlsson, Bergh, 1983) (Wir heissen euch hoffen)
- 1983 – Älska din nästa (översättning Maria Ortman, Wiken, 1987) (Bitte, lasst die Blumen leben)
- 1985 – I skuggan står de små (översättning Annika Gegenheimer, Wiken, 1986) (Die im Dunkeln sieht man nicht)
- 1987 – Och skrattet blev till skräck (översättning Monica Lövström, Wiken, 1988) (Doch mit den Clowns kamen die Tränen)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000605033, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 170141, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]