Johannes Öhquist

Johannes Öhquist
Född	Johannes Wilhelm Öhquist 6 december 1861 Venjoki
Död	15 oktober 1949 (87 år) Wolfach, Tyskland
Medborgare i	Finland
Sysselsättning	Schackspelare, författare
Maka	Rita Öhquist
Barn	Harald Öhquist (f. 1891)
Redigera Wikidata

Johannes Wilhelm Öhquist, född 6 december 1861 i Ingermanland, död 15 oktober 1949 i Baden, var en finländsk skriftställare.

Öhquist avlade allmän rättsexamen 1887, var 1889–1910 arkivarie vid generalguvernörskansliet och undervisade 1895–1914 i tyska vid Helsingfors universitet. Från 1914 var han bosatt i Tyskland där han 1918–1927 var verksam som finländsk pressattaché i Berlin. Han bedrev under de så kallade ofärdsåren propaganda för Finland i Tyskland och Österrike samt var med om att organisera jägarrörelsen. Från 1927 bodde Öhquist på Hvitträsk i Kyrkslätt och i andra världskrigets inledningsskede flyttade han återigen till Tyskland.

Öhquist skrev bland annat den första stora konsthistorien om finländsk konst, Suomen taiteen historia (1912), och talrika arbeten på tyska om Finland och finländska förhållanden, till exempel Das Löwenbanner (1923, även på finska och svenska), en idealiserande bok om Hitlertyskland, Det tredje riket (1940), diktsamlingen Der Pilger (1908), en roman med motiv från Finland, Der kristallene Turm (1928), ett stort antal läroböcker i tyska för både finsk- och svenskspråkiga elever, med mera. Det fragmentariska memoarverket Pietarista kolmanteen valtakuntaan utgavs 2006, baserat på ett tyskspråkigt manuskript.

Öhquist var en framstående schackspelare, känd särskilt som problemkomponist. Som stiftare av Helsingfors schackklubb har han kallats "den organiserade finländska schackens fader". Han förlänades professors titel 1925.

Johannes Öhquist var fader till militären Harald Öhquist samt broder till redaktören Alexander Öhquist.

Källor

• Johannes Öhquist i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0