Johan Unman
| Johan Unman | |
 | |
| Född | 12 mars 1843 Stockholm |
|---|---|
| Död | 31 december 1913 (70 år) |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[1][2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Partihandel |
| Barn | Gustaf Unman (f. 1879) |
| Redigera Wikidata | |
Johan August Unman, född 12 mars 1843 i Stockholm, död 31 december 1913 i Adolf Fredriks församling, Stockholm,[3] var en grosshandlare i Stockholm.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Unman ansågs vara en av sin tids främsta kännare av Stockholms äldre historia. Han var också samlare av en stor mängd Stockholmiana, som han donerade till bibliotek, museer och till stadens arkiv. Han var gift med Ida Maria Møller (född 1858). Paret hade en son, artisten Gustaf Unman, född 1879, som var ett av brottsoffren i den så kallade Lundquistaffären på 1950-talet.
Unman publicerade ett flertal uppsatser om det gamla Stockholm, bland annat skriften ”Samling af bidrag till Stockholms stads krönika”, inlägg i dagspressen samt artiklar i Samfundet S:t Eriks årsbok 1909 och 1911. Han var samfundets skattmästare 1901–1912. Samfundet S:t Erik utger fortfarande sin årsbok, med ekonomiskt bidrag från Johan Unmans fond. Unman donerade en betydande del av sin efterlämnade förmögenhet till samfundet. Unman skänkte även den största kyrkklockan till Gustaf Vasa kyrka då den invigdes 1906.[4] Makarna Unman är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ”Veckans porträttgalleri”. Hvar 8 dag. 18 januari 1914. https://runeberg.org/hvar8dag/15/0276.html. Läst 17 april 2009.
- Unman, Johan August på SvenskaGravar.se
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sten nr 7 – John Unman, Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 3 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Unman, JOHAN AUGUST, Svenskagravar.se, läs online, läst: 3 maj 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ Stockholms kyrkor, band V, Häfte 2. Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Centraltryckeriet 1943. Sid 161-164