Johan Niclas Byström

Johan Niclas Byström
	Johan Niclas Byström
Född	18 december 1783; Filipstads församling, Sverige
Död	13 mars 1848 (64 år); Rom
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Skulptör
Arbetsgivare	Kungliga Akademien för de fria konsterna
Noterbara verk	Bellmansbysten
	Redigera Wikidata

Johan Niclas Byström, född 18 december 1783 i Filipstad, död 13 mars 1848 i Rom, var en svensk skulptör.

Biografi

Johan Niclas Byström började som affärsbiträde i sin fars affär, men när modern avled sökte han sig till Stockholm för att utbilda sig till skulptör för Johan Tobias Sergel. När han väl fick kontakt med Sergel blev han avvisad, och sökte sig till Louis Masreliez, Jonas Forsslund och Elias Martin. Han studerade vid Konstakademien 1803–09 och tilldelades flera utmärkelser varvid Sergel fick upp ögonen för honom och gav honom arbete under sin ledning. Han tilldelades en resepension från akademien som gav honom möjlighet att bosätta sig i Rom, men han vistades längre perioder i Stockholm där han var kunglig statybildhuggare och med den titeln förenade bostaden och ateljén vid Sergelgatan. Han blev professor vid Konstakademien 1832. Bland hans offentliga arbeten märks altarskulpturer till Linköpings domkyrka, Bellmansbysten vid Bellmansro på Djurgården i Stockholm och ett flertal statyer av Karl XI.

Bakgrund

I Filipstad var fadern rådman och köpman. Fadern ansåg att genom att biträda bergslagshandeln i Filipstad kunde sonen överta handeln efter fadern. Han fogade sig efter faders önskemål och på lediga stunder sysslade han med sigill gravyr. Fadern avled när Byström var cirka tjugo år och med ett obetydligt fadersarv kunde han förverkliga sina drömmar och resa till Stockholm och där studera bildhuggarkonst under ledning av Johan Tobias Sergel och Louis Masreliez.

Italien

År 1809 fick han av Kungliga Akademien för de fria konsterna dess stora pris åtföljt av ett resestipendium. Med dessa gjorde han en studieresa till Rom i juni 1810, en stad som kom att bli hans andra hem.

Två år därefter inträffade konstnären själv, medförande fyra marmorstatyer: en Pandora, en Hygiea, en Nymf och en Mars, på vilken huvudet ännu inte var hugget. Kronprinsen Karl Johan köpte dessa arbeten, bland vilka det sistnämnda, vars huvud Byström i största hemlighet gav Karl Johans drag, sedermera blev såsom gåva införlivat med Skoklosters slotts samlingar.

Under sin vistelse i Stockholm 1816 utnämndes han till vice professor vid Konstakademien. Han återvände redan samma år till Rom, med beställning på statyer av Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. 1821 gjorde han ett nytt besök i Stockholm, och när han på hösten samma år reste tillbaka till Rom, tog han vägen över England och Paris.

År 1829 återkom Byström till Stockholm och fullbordade där bl.a. de tre Karlarna. 1832 blev han ordinarie professor vid Konstakademien, men återvände sedan åter till Italien.

Under de närmast följande somrarna vistades han för det mesta i Carrara, där han hade eget hus och ett eget, vinstgivande marmorbrott. Där mejslade han bland annat statyerna Gustav II Adolf och Karl XIV Johan (båda i rikssalen på Stockholms slott) samt lät utföra en mängd arkitekturdetaljer, kandelabrar, vaser med mera, vilka han vid sin återkomst till Sverige 1838 sålde till kungen.

Åter i Sverige

När han 1838 beslöt att åter bosätta sig i Sverige, ville han ta med sig ett stycke av Italien. Han uppförde 1839–44, på en höjd på Djurgården, Byströms villa. Enligt en uppgift lär han dock ha uppfört denna villa på beställning av Karl XIV Johan, men efter konungens död såg han sig nödgad att själv behålla villan, som kostat 180 000 kr.^{[källa behövs]} De ljusa salarna pryddes med en samling hemförda konstsaker och egna arbeten.

De sista åren

I Stockholm dröjde han den gången till 1844, då han av sin försvagade hälsa tvangs att återvända till Rom. Där var han sysselsatt med en större grupp, "Kärleken, omgiven av unga kvinnor av olika karaktärer", då döden överraskade honom 13 mars 1848. Han begravdes på den icke-katolska kyrkogården i Rom och hans maka reste en gravvård.^[5] Byström testamenterade en del av sin förmögenhet till den vackra svenskan, hans hushållerska och modell Karolina Bygler, som av romarna kallades Eleonora Bistrom.

Hans samlingar såldes 1853 på auktion. Villan gick genom flera händer, tills juveleraren Christian Hammer 1865 köpte den.

Verk

Det konstverk han först väckte uppseende med var hans flera gånger reproducerade staty Den liggande bacchantinnan (i halv kroppsstorlek). Ett marmorarbete med vilket han även grundade sitt rykte, visade den antikiserande riktningen av hans konstnärskap. Sergel yttrade om verket, att det bebådade en konstnär, som en dag skulle överträffa sin mästare. Verket, som han två gånger reproducerade (ett exemplar i Uppsala universitets museum), ankom till Stockholm 1814. I detta, liksom i hans senare arbeten, framträder hans mästerskap i synnerhet i framställningen av sinnlig yppighet och graciös formskönhet. Hans kvinno- och barnfigurer är synnerligen framstående.

Många verk från denna hans blomstringsperiod 1816–29 stannade i utlandet, men ännu flera gick till Sverige, där han hade goda kunder såväl i kungen som i flera av tidens magnater. Bland arbeten, som hitkom, må nämnas Venus och Amor (på Säfstaholms slott), Badande flicka samt Den sovande Juno med Herkulesbarnet vid bröstet (Stockholms slott; en 1818 utförd reproduktion finns i Nationalmuseum)^[6]. 1829 uppsattes Bellmansbysten (av brons) på Djurgården i Stockholm och Linnés sittande staty (marmor) i Botaniska trädgårdens orangeribyggnad i Uppsala. Vid denna tid utförde Byström även Harmonien och en altardekoration för Linköpings domkyrka (1830–1831), som framställer Frälsaren jämte Tron, Hoppet, Kärleken (nedtagna ca 1930). Gipserna i Immanuels kyrka i Halden och i Skeppsholmskyrkan i Stockholm är andra exemplar av samma konstverk.

Med en produktivitet nästan utan like lämnade Byström under sitt nära fyrtioåriga konstnärsliv en mängd basreliefer, byster och statyer. Ett urval är:

Ariadne, Venus och Amor
Juno med Hercules
Danserskan
Flicka med duvor (oskulden),
Hebe, Euterpe, Here, Hygiæa, de tre kolossala statyerna
Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII, statyer i marmor, Stockholms slott.
Linnés byst i Botaniska trädgårdens orangeribyggnad i Uppsala.
Altarfonden i Linköpings domkyrka
Kristus i Immanuels kyrka, Halden, Norge
Bellmansbysten på Djurgården, Stockholm som avtäcktes den 26 juli 1829. Bellmansdagen firas därefter årligen på samma plats.
Karl XIV Johan som krigsguden Mars, Skoklosters slott.

Se även

Byströms villa

Referenser

Noter

^ [a b c d e] Johan Niclas Byström, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16232, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: byström-johan-niclas, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Byström, Johan Niklas, Grove Art Online, 12 januari 2018, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T012836.^{[källa från Wikidata]}
^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016.^{[källa från Wikidata]}
^ Bildt, C: "Svenska minnen och märken i Rom", s 302. P.A. Norstedt & söners förlag, 1900
^ Nationalmuseum

Övriga källor

Byström, Johan Niklas i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Nyman, Thure (1939). Johan Niklas Byström: ett konstnärsöde. Uppsala: Lundequistska Bokhandeln. Libris 689804
Siöcrona, Joachim (1971). Fem skulpturer av Johan Niklas Byström. Uppsala: Konsthistoriska institutionen, Uppsala universitet. Libris 1405954

Vidare läsning

Byström, Johan Niklas (1849–1852). Byströms skulptur – galleri innefattande en cykel af konstnärens förnämsta arbeten.: Efter i Rom gjorde anteckningar af Gaadhe, Guglielmi, Overbeck, Raabe m.fl. Stockholm. Libris 2584510
Byström, Johan Niklas (1853). Katalog öfver framlidne professoren och riddaren J. N. Byströms efterlemnade dyrbara samlingar af taflor och marmor-arbeten. Stockholm. Libris 2955650
Ekman, Sofia (2011). Lo scultore collezionista: la raccolta di Johan Niklas Byström (1783–1848) nel Museo Nazionale di Stoccolma. Roma: Universita. Libris 13524050
Fehrman, Carl (1995). ”Så blev Bellman nationalmonument”. Vinglas och timglas i Bellmans värld (Lund : Litteraturvetenskapliga institutionen, Univ., 1995): sid. 195–203. Libris 2179404
Landen, Annette (2001). ”Johan Niklas Byströms bostäder och byggnader i Rom 1810–1848”. Humanist vid Medelhavet : reflektioner och studier samlade med anledning av Svenska institutet i Roms 75-årsjubileum (2001): sid. 295–311 : ill.. Libris 8888044
Landen, Annette (2004). ”Skulptören Johan Niklas Byström och Villa Malta i Rom”. Drömmen om Italien : nordiska resenärer i södern 1750–1870 / (2004): sid. 105–111. Libris 10459113
Josephson, Ragnar: Johan Niclas Byström i Svenskt biografiskt lexikon (1927)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Johan Niclas Byström.
Bilder & media

[9ec3e00b38fc013b3745354207dd26ff357fb3f9-1] [a b c d e] Johan Niclas Byström, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16232, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[cb8d5e5e576381d324f3f560bb82e0ee48f5d9e8-2] [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: byström-johan-niclas, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[6ccf336ab2216ab8102ee5433e7b0e45df35307b-3] [a b] Byström, Johan Niklas, Grove Art Online, 12 januari 2018, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T012836.^{[källa från Wikidata]}

[1d36e1ac6e09003eb4fdcdce397ec198291cf3f3-4] Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016.^{[källa från Wikidata]}

[5] Bildt, C: "Svenska minnen och märken i Rom", s 302. P.A. Norstedt & söners förlag, 1900

[6] Nationalmuseum

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]