Johan Anton Elnberger

Johan Anton Elnberger (Elnberg, Ellenberg, Ellenberger, Elmberger), född 1637 i Hessen-Kassel, avrättad den 20 november 1695 utanför Gent, var en tyskfödd generalmajor i huvudsakligen dansk tjänst.

Efter att ha inlett sin militära bana i den braunschweig-lüneburgska hären övergick han 1677 till den danska armén där han befordrades till överstelöjtnant och förbandschef. Under Skånska kriget deltog han i slaget vid Landskrona och belägringen av Bohus fästning. Efter fredsslutet utsågs han till kommendant i Wismar (1679), Nyborg (1681) och Rendsburg (1682).

Året därpå utnämndes han till regementschef för Prins Christians Regiment. När Danmark 1689 sände stödtrupper på den Stora Alliansens sida i pfalziska tronföljdskriget utsågs Elnberger till brigadgeneral och ledde en av regementets bataljoner i strider i Irland och senare i Flandern.

I januari 1693 befordrades han till generalmajor. Året därpå utnämndes han till kommendant i Diksmuide. I slutet av juli 1695 belägrades fästningen i Diksmuide av en numerärt överlägsen fransk styrka. På belägringens tredje dag sammankallade Elnberger sina närmast underlydande befälhavare i fästningen och föreslog kapitulation. Åtta av dem gick med på att kapitulera; endast den skotske officeren Robert Duncanson vägrade skriva under kapitulationen. Franska trupper tog över fästningen och Elnberger samt hela garnisonen togs till fånga. Krigsfångarna frigavs i september samma år.

Elnberger ställdes inför krigsrätt och dömdes till döden genom halshuggning. Efter att kung Vilhelm III av England stadfäst dödsdomen verkställdes den utanför Gent den 20 november 1695.

Referenser

Källor

• Elnberger, Johan Anton i Carl Frederik Bricka, Dansk Biografisk Leksikon (första utgåvan, 1890)

Externa länkar

• Wikisource har originalverk som rör Johan Anton Elnberger.
  Johan Anton Elnberger