Jesu frambärande i templet
Jesu frambärande i templet är en episod i Nya testamentet som inträffade 40 dagar efter Jesu födelse. I Lukasevangeliet (2:22–39) berättas om hur Jungfru Maria och Josef tog det 40 dagar gamla Jesusbarnet till templet i Jerusalem för att som förstfödd pojke helga honom åt Herren och för att offra två turturduvor eller två unga duvor i enlighet med Mose lag.
Där mötte de den gamle Symeon som fått en uppenbarelse att han inte skulle dö förrän han sett Messias. När han såg Jesusbarnet brast han ut i Symeons lovsång:
” | Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. | „ |
I templet mötte de också Hanna, en 84-årig kvinna med profetisk gåva. När hon såg Jesus tackade och prisade hon Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
Att bära fram ett barn i templet på den 40:e dagen efter födelsen var ursprungligen en judisk tradition och händelsen som beskrivs av Lukas firas på kyndelsmässodagen.
I konsten
[redigera | redigera wikitext]Jesu frambärande i templet är ett vanligt motiv i konsten. Nedan följer ett urval av verk som skildrar händelsen.
-
Giotto (1303–1305), Scrovegnikapellet.
-
Ambrogio Lorenzetti (1342), Uffizierna.
-
Gentile da Fabriano (1423), Louvren.
-
Stefan Lochner (cirka 1447), Gulbenkianmuseet.
-
Hans Holbein den äldre (1500–1501), Hamburger Kunsthalle.
-
Fra Bartolomeo (1516), Kunsthistorisches Museum.
-
Tintoretto (1550–1555), Gallerie dell'Accademia.
-
Lorenzo Lotto (1554-1555), Museo pontificio della Santa Casa i Loreto.
-
Simon Vouet (1640–1641), Louvren.
-
James Tissot (1886–1894), Brooklyn Museum.