Hoppa till innehållet

Jelena Rybakina

Från Wikipedia
Jelena Rybakina
Rybakina RG19 (4) (48199109407).jpg
Jelena Rybakina vid Franska öppna 2019
NationalitetKazakstan Kazakstan rf, (2018–)
Ryssland Ryssland (2013–2018)
Födelsedatum17 juni 1999 (25 år)
FödelseortMoskva, Ryssland
Längd184 cm
TränareStefano Vukov (2019–)
Karriär
Professionell sedan2016
SpelarHögerhänt, dubbelfattad backhand
Prispengar8 877 417 $
Singel
Karriärfacit331–143
Singeltitlar8
Högsta singelranking3 (12 juni 2023)
Grand Slam-resultat
Australiska öppnaOmgång 3 (2020)
Franska öppna mästerskapenKvartsfinal (2021)
WimbledonSeger (2022)
US OpenOmgång 3 (2021)
Dubbel
Karriärfacit51–48
Dubbeltitlar0
Högsta dubbelranking48 (18 oktober 2021)
Grand Slam-dubbelresultat
Australiska öppnaOmgång 2 (2020)
Franska öppna mästerskapenKvartsfinal (2021)
WimbledonOmgång 1 (2021)
US OpenOmgång 1 (2019)
Grand Slam-mixed dubbelresultat
Australiska öppnaOmgång 1 (2021)
Senast uppdaterad: 20 mars 2023.

Jelena Andrejevna Rybakina (ryska: Елена Андреевна Рыбакина), född 17 juni 1999, är en ryskfödd kazakisk tennisspelare. Rybakina har som högst varit rankad på tredje plats på WTA-rankingen, vilket hon nådde den 12 juni 2023. Rybakina har varit i 19 finaler på WTA-touren och vunnit åtta av dessa.

Professionell karriär

[redigera | redigera wikitext]

2014–2018: Första ITF-titlarna och landsbyte

[redigera | redigera wikitext]

Rybakina började spela som 15-åring på ITF Women's Circuit i december 2014. Medan hon fortfarande spelade på juniortouren nådde hon tre ITF-finaler i singel och vann två i dubbel under 2017.[1][2] Hon debuterade även på WTA-touren i oktober 2017 vid Kremlin Cup, där hon genom kval tog sig till huvudturneringen men förlorade i den första omgången mot Irina-Camelia Begu.[3] Vid sin nästa WTA-turnering i februari 2018, St. Petersburg Ladies' Trophy, vann Rybakina sin första WTA-match mot Timea Bacsinszky. Hon skrällde därefter genom att besegra världssjuan Caroline Garcia i tre set.[4] Trots förlust i kvartsfinalen,[5] tog Rybakinas insats henne från nr. 450 till nr. 268 på världsrankningen.[6] I mars vann Rybakina sin första ITF-singeltitel vid en 15 000$-turnering i Kazan,[1] där hon även vann dubbeltiteln.[2] Rybakinas nästa stora hopp i rankingen kom i april då hon slutade på andra plats efter Sabina Sharipova vid ITF 60 000$-turneringen Lale Cup i Istanbul och då tog sig till nr. 215 på rankningen. I slutet av maj tog hon sig till topp 200 för första gången.[6] Följande månad skaffade Rybakina sig kazakiskt medborgarskap och bytte federation från Ryssland till Kazakstan. Det kazakiska tennisförbundet hade erbjudit henne ekonomiskt stöd för att byta sitt medborgarskap, vilket Rybakina valde acceptera framför erbjudanden om collegespel i USA.[7][8] Spelande för Kazakstan var Rybakina för första gången med i kvalet till en Grand Slam-turnering, US Open 2018, dock utan att nå huvudturneringen.[1]

2019: Första WTA-titeln och topp 50-ranking

[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha främst spelat ITF-turneringen under den första halvan av 2019, började Rybakina övervägande att spela på WTA-touren under den andra halvan av säsongen. Under årets första månader vann hon tre ITF-titlar, varav bland annat 60 000$-turneringen Launceston Tennis International. Rybakina gjorde sin Grand Slam-debut vid Franska öppna, där hon förlorade mot Kateřina Siniaková i den första omgången. Vid sin första WTA-tävling på gräs, Rosmalen Grass Court Championships, tog sig Rybakina för första gången till semifinal. Trots framgången förlorade hon redan i kvalet till Wimbledon.[9] Rybakinas genombrott på WTA-touren kom i juli då hon tog sin första titel vid Bucharest Open, en månad efter att ha fyllt 20 år. Under tävlingen skrällde hon först mot andraseedade Viktória Kužmová innan hon besegrade Patricia Maria Țig i finalen.[9][10] Efter vinsten nådde hon första gången en topp 100-placering på rankingen och tog sig till 65:e plats på WTA-rankingen.[6]

Rybakina kvalificerade sig för årets andra Grand Slam-turnering vid US Open 2019, men förlorade återigen i den första omgången.[9] Vid nästkommande turnering, Jiangxi International Women's Tennis Open, tog hon sig till årets andra WTA-final där det blev en finalförlust mot svenska Rebecca Peterson.[11] Resultatet vid turneringen gjorde att hon första gången nådde en topp 50-placering på rankingen.[6] Rybakina avslutade året starkt och nådde minst kvartsfinal vid sina tre sista turneringar. Extra märkvärdigt var kvartsfinalplatsen vid Wuhan Open, hennes första Premier 5-turnering. Under turneringen besegrade hon världssexan Simona Halep som utgick i första set med en ryggskada. Hon förlorade i följande omgång mot den blivande mästaren och nr. 14-rankade Aryna Sabalenka.[12][13] Rybakina avslutade säsongen med en världsranking som nr. 37.[6]

Vid olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo, som spelades 2021 på grund av coronaviruspandemin, slutade Rybakina på fjärde plats i damsingeln efter att ha förlorat bronsmatchen mot ukrainska Elina Svitolina.[14]

Singel: 7 (2 titlar, 5 andraplatser)

[redigera | redigera wikitext]
Teckenförklaring
Grand Slam (0–0)
WTA 1000 (0–0)
Premier / WTA 500 (0–3)
International / WTA 250 (2–3)
Finaler efter underlag
Hard court (1–5)
Gräs (0–0)
Grus (1–1)
Resultat V–F    Datum    Turnering Kategori Underlag Motståndare Resultat
Vinnare 1–0 Juli 2019 Rumänien Bucharest Open, Rumänien International Grus Rumänien Patricia Maria Țig 6–2, 6–0
Tvåa 1–1 September 2019 Kina Jiangxi Open, Kina International Hard court Sverige Rebecca Peterson 2–6, 0–6
Tvåa 1–2 Januari 2020 Kina Shenzhen Open, Kina International Hard court Ryssland Jekaterina Aleksandrova 2–6, 4–6
Vinnare 2–2 Januari 2020 Australien Hobart International, Australien International Hard court Kina Zhang Shuai 7–6(9–7), 6–3
Tvåa 2–3 Februari 2020 Ryssland St. Petersburg Trophy, Ryssland Premier Hard court (i) Nederländerna Kiki Bertens 1–6, 3–6
Tvåa 2–4 Februari 2020 Förenade arabemiraten Dubai Championships, Förenade Arabemiraten Premier Hard court Rumänien Simona Halep 6–3, 3–6, 6–7(5–7)
Tvåa 2–5 September 2020 Frankrike Internationaux de Strasbourg, Frankrike International Grus Ukraina Elina Svitolina 4–6, 6–1, 2–6
Tvåa 2–6 Januari 2022 Australien Adelaide International, Australien WTA 500 Hard court Australien Ashleigh Barty 3–6, 2–6

Dubbel: 1 (1 andraplats)

[redigera | redigera wikitext]
Teckenförklaring
Grand Slam (0–0)
WTA 1000 (0–1)
WTA 500 (0–0)
WTA 250 (0–0)
Finaler efter underlag
Hard court (0–1)
Gräs (0–0)
Grus (0–0)
Resultat V–F    Datum    Turnering Kategori Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Tvåa 0–1 Oktober 2021 USA Indian Wells Open, USA WTA 1000 Hard court Ryssland Veronika Kudermetova Kinesiska Taipei Hsieh Su-wei
Belgien Elise Mertens
6–7(1–7), 3–6
  1. ^ [a b c] ”Elena Rybakina Women's Singles Activity”. ITF Tennis. https://www.itftennis.com/en/players/elena-rybakina/800365863/kaz/wt/s/activity/. Läst 21 november 2020. 
  2. ^ [a b] ”Elena Rybakina Women's Doubles Activity”. ITF Tennis. https://www.itftennis.com/en/players/elena-rybakina/800365863/kaz/wt/d/activity/. Läst 21 november 2020. 
  3. ^ ”Rybakina Falls Over 3-set Match”. Kremlin Cup. 17 oktober 2017. https://kremlincup.ru/en/news/205/. Läst 21 november 2020. 
  4. ^ ”Teen Rybakina stuns Garcia for spot in St. Petersburg QF”. WTA Tennis. 31 januari 2018. http://www.wtatennis.com/news/teen-rybakina-stuns-garcia-spot-st-petersburg-qf. Läst 21 november 2020. 
  5. ^ ”Goerges rolls past Rybakina to reach St. Petersburg semifinals”. WTA Tennis. 2 februari 2018. http://www.wtatennis.com/news/goerges-rolls-past-rybakina-reach-st-petersburg-semifinals. Läst 21 november 2020. 
  6. ^ [a b c d e] ”Elena Rybakina Rankings History”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/players/324166/elena-rybakina/rankings-history. Läst 21 november 2020. 
  7. ^ Nguyen, Courtney (22 januari 2020). ”Getting to Know: Elena Rybakina's rocket rise”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/news/1584000/getting-to-know-elena-rybakina-s-rocket-rise. Läst 21 november 2020. 
  8. ^ Ilic, Jovica (21 juni 2018). ”Former Russian junior No. 3 changes her nationality to represent Kazakhstan”. Tennis World USA. https://www.tennisworldusa.org/tennis/news/WTA_Tennis/56657/former-russian-junior-no-3-changes-her-nationality-to-represent-kazakhstan/. Läst 21 november 2020. 
  9. ^ [a b c] ”Elena Rybakina Matches”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/players/324166/elena-rybakina/matches. Läst 21 november 2020. 
  10. ^ Macpherson, Alex (21 juli 2019). ”Rybakina rides to maiden title in Bucharest with Tig victory”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/news/1446676/rybakina-rides-to-maiden-title-in-bucharest-with-tig-victory. Läst 21 november 2020. 
  11. ^ Macpherson, Alex (15 september 2019). ”Peterson rolls past Rybakina to maiden title in Nanchang”. WTA Tennis. https://www.wtatennis.com/news/1445306/peterson-rolls-past-rybakina-to-maiden-title-in-nanchang. Läst 21 november 2020. 
  12. ^ ”'I didn't want to win the match like this' – Rybakina advances to Wuhan quarterfinals after Halep retires”. WTA Tennis. 25 september 2019. https://www.wtatennis.com/news/1485875/i-didnt-want-to-win-the-match-like-this-rybakina-advances-to-wuhan-quarterfinals-after-halep-retires. Läst 21 november 2020. 
  13. ^ ”Sabalenka returns to Wuhan SF: 'My game is getting better and better with every day'”. WTA Tennis. 26 september 2019. https://www.wtatennis.com/news/1485849/sabalenka-returns-to-wuhan-sf-my-game-is-getting-better-and-better-with-every-day-. Läst 21 november 2020. 
  14. ^ ”Ukraine’s Elina Svitolina wins women’s tennis bronze medal”. olympics.com. 31 juli 2021. Arkiverad från originalet den 31 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210731163207/https://olympics.com/tokyo-2020/en/news/ukraine-eline-svitolina-wins-women-tennis-bronze-medal. Läst 13 september 2021.