Jeanne Burbank
Jeanne Burbank | |
Född | 8 maj 1915 Philadelphia, USA |
---|---|
Död | 2 mars 2002 (86 år) Phoenix, USA |
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | American University University of Pennsylvania |
Sysselsättning | Kemist |
Redigera Wikidata |
Jeanne Beadle Burbank, född 8 maj 1915 i Philadelphia, död 2 mars 2002 i Phoenix,[1] arbetade i 25 år på Förenta staternas Naval Research Laboratory (NRL), studerade material och komponenter av bly-syra och silver-zink batterier som används i ubåtar. Hon erkändes internationellt som expert inom elektrokemi.[1]
Uppväxt och karriär
[redigera | redigera wikitext]Jeanne Beadle föddes som dotter till John Bookwalter Beadle och Isabelle (Peacock) Beadle. Hon hade en yngre bror, John Beadle, Jr., och en syster, Joan Beadle (senare Gailar).[1] En stor del av barndomen spenderades i Washington, DC.[1][2] Innan gymnasiet hemskolades hon av sin far, John Bookwalter Beadle[3], som hade en civilingenjörexamen inom gruvdrift och metallurgi. Han arbetade på United States Bureau of Reclamation och senare på Brock & Weymouth, ett flygfotografiföretag.[2]
Burbank studerade kemi och avlade en kandidatexamen på American University i Washington, DC. Hon gifte sig med Robert Clowe Burbank, också han kemist, den 1 juli 1936. Paret arbetade på Peacock Laboratories i Philadelphia och studerade kolloidal kemi vid University of Pennsylvania, där Burbank avlade en masterexamen.[1] Deras dotter, Carey Lea Burbank, föddes 1942.[3] Efter makens tidiga död av Hodgkins lymfom[2] den 21 september 1946[1] återvände Jeanne Burbank och dottern till Washington DC där hon anställdes som forskningskemist hos Joseph Clark White[3] vid Naval Research Laboratory (NRL).[1]
Forskning
[redigera | redigera wikitext]Whites grupp arbetade för att förbättra levnadsförhållandena på ubåtar.[3] Jeanne Burbank forskade på syrabatterier och lagringsceller och deras användning i ubåtar. En viktig fråga ombord på ubåtar var utsläppen från batterierna som ofta krävde underhåll. Bland riskerna med batterierna kan nämnas: explosion av ackumulerad vätgas, bildandet av giftig klorgas, om saltvatten förorenade batteriet, och korrosion på ubåtens skrov av dolda elektrolytläckor.[4] Under sin 25-åriga karriär vid Naval Research Laboratory erkändes Burbank internationellt som expert inom elektrokemi. Hon publicerade 35 artiklar och erhöll flera patent.[1]
När den första atomubåten, USS Nautilus (SSN-571), utvecklades såg Burbank de faktiska arbetsförhållandena på platsen där hennes batterier skulle installeras och användas. Hon inrättade sitt eget laboratorium vid NRL med liknande villkor för utveckling och testning.[3][2]
Hennes rapport från 1949, fosfatbeläggningar på stål[5] följdes av ett "banbrytande arbete"[3] tillsammans med John Lander om positiv rutnätkorrosion i blycellscellen[6] och tillsammans med Albert C. Simon på Subgrain struktur i bly- och blyantimonlegeringar år 1952.[7] Hon beviljades sitt första patent 1958:[1] US 2821565, tillsammans med Lander och Simon, för ett mer motståndskraftigt batterinät och plåtar med en legering av tenn, antimon och bly,[3] "för att förbättra konstruktionen och öka livslängden hos batterier genom ett förbättrat nät och positiva plattor med större motstånd mot korrosion och tillväxt."[8][3] Hon arbetade tillsammans med Charles P. Wales med bärbara batterier och var ledande inom studier av polymorfer av blydioxid och konsekvenserna för batteridesign och bearbetning av batterimaterial.[3] Hon utvecklade också en speciell elektroplåtbeläggningscell för dynamiska röntgendiffraktionsstudier,[9][10] som användes för att studera egenskaperna hos elektroder gjorda av material såsom bly och silver-zink.[11][12] År 1969 tilldelades hon William Blum-priset med motiveringen: "Din metod att tillämpa röntgen- och elektronmikroskopi på materialen och komponenterna av bly-syra och silver-zinkbatterier har gjort ett väsentligt bidrag till förståelsen av batterinätskorrosion och aktiva materialreaktioner."[3]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 1966, Battery Division Research Award, NRL, with Charles P. Wales[13][14]
- 1969, William Blum Award, National Capital Section of the Electrochemical Society[2][15]
- 1970, inaugural Frank Booth Award for outstanding technical merit[16]
Senare år
[redigera | redigera wikitext]Burbank pensionerades 1971. Hon bosatte sig i Tucson, Arizona, där hon intresserade sig för arkeologi och indiansk historia och kultur. Som konstnär avbildade hon ofta Sonoran Desert och indianer på oljemålningar.[2] År 1986 flyttade hon till Scottsdale, Arizona med sin syster, Joan Beadle Gailar. 1997, efter systerns död flyttade Burbank till Phoenix, Arizona. Hon dog i Phoenix den 2 mars 2002.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j] ”Jeanne Beadle Burbank”. The Washington Post. 17 mars 2002. http://www.legacy.com/obituaries/washingtonpost/obituary.aspx?n=jeanne-beadle-burbank&pid=252546. Läst 11 juli 2016.
- ^ [a b c d e f] Desmond, Kevin (2016). ”Burbank, Jeanne B. (1915–2002)”. Innovators in Battery Technology: Profiles of 95 Influential Electrochemists. Jefferson, NC: McFarland. ISBN 978-0786499335. https://books.google.com/books?id=gliiDAAAQBAJ&pg=PT45. Läst 11 juli 2016
- ^ [a b c d e f g h i j] ”Battery Heroines: Jeanne Burbank – Pushing back the boundaries of lead”. BCI 2015 Yearbook. 45–46 (Batteries International). 31 oktober 2015. https://issuu.com/rizzo48/docs/bci_2015_lo. Läst 23 juni 2016.
- ^ ”Submarine Batteries”. Fleet Submarine. http://www.fleetsubmarine.com/battery.html. Läst 11 juli 2016. Arkiverad 2 februari 2003 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2003. https://web.archive.org/web/20030202163845/http://www.fleetsubmarine.com/battery.html. Läst 8 mars 2019.
- ^ Burbank, JB, fosfatbeläggningar på stål, Delar 1 och 2, Naval Res. Labb. Rapporter C-3481, 1 juni 1949 och C-3510, 28 juli 1949
- ^ Lander, JJ och Burbank, JB, Positiv-Gridkorrosion i bly-syracellen: Korrosionshatar av tennlegeringar och effekten av syrekoncentration på korrosion, Naval Research Laboratory Report 4076, 7 november 1952.
- ^ Simon, Albert C. och Burbank, Jeanne B. Subgrain-struktur i bly- och blyantimonlegeringar. Washington, DC : Naval Research Laboratory Report 3941, 1952.
- ^ J. J. LANDER ET AL 2,821,565 BATTERY GRID AND PLATE Filed Oct. 19, 1955. United States Patent Office. January 28, 1958. https://docs.google.com/viewer?url=patentimages.storage.googleapis.com/pdfs/US2821565.pdf
- ^ Bertin, Eugene P. (1975). Principles and Practice of X-Ray Spectrometric Analysis (Second edition.). Boston, MA: Springer US. sid. 826. ISBN 978-1-4613-4416-2. https://books.google.com/books?id=2Dj2BwAAQBAJ&pg=PA826. Läst 11 juli 2016
- ^ Burbank, J., "Identifikation och karaktärisering av elektrokemiska reaktionsprodukter genom röntgendiffraktion", Nav. Res. Labb. (US) Rep. 6626, 1967.
- ^ Burbank, Jeanne (1957). ”Anodization of Lead and Lead Alloys in Sulfuric Acid”. Journal of the Electrochemical Society 104 (12): sid. 693–701. doi:. http://jes.ecsdl.org/content/104/12/693.short. Läst 11 juli 2016.
- ^ Wales, Charles P.; Burbank, Jeanne (1965). ”Oxides on the Silver Electrode”. Journal of the Electrochemical Society 112 (1): sid. 13. doi:. http://jes.ecsdl.org/content/112/1/13.abstract. Läst 11 juli 2016.
- ^ ”Burbank and Wales to Receive Battery Division Research Award for 1966–1967”. Journal of the Electrochemical Society 113 (9): sid. 247C. 1966. doi: .
- ^ ”Battery Division Research Award”. The Electrochemical Society. http://www.electrochem.org/battery-division-research-award. Läst 11 juli 2016.
- ^ ”National Capital Section William Blum Award”. ECS Annual Report 2013. The Electrochemical Society. 129. https://www.electrochem.org/dl/interface/sum/sum14/sum14_p089_129.pdf. Läst 11 juli 2016.
- ^ ”Battery Division Research Award—1970”. Journal of the Electrochemical Society 117 (12): sid. 428C. 1970. doi: .