Javanäktergal

	Javanäktergal; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Myiomela
Art	Sundanäktergal; M. diana
Vetenskapligt namn
	§ Myiomela diana
Auktor	(Lesson, 1834)
Synonymer
	Cinclidium diana’'; Sundanäktergal;

Javanäktergal^[2] (Myiomela diana) är en tätting i familjen flugsnappare.^[3]

Utseende och läte

Javanäktergalen är en 15 cm lång tätting med skilda dräkter mellan könen. Hanen är helt indigoblå förutom en silvervit fläck i pannan och på halssidan, den senare oftast helt dold. Vingar och stjärt är svarta, liksom näbb och ben. Honan är matt rost- till kastanjebrun ovan, men lite vitt på strupen, rostrött bröst med olivgrön anstrykning och gråbeige från buk till undergump. Närbesläktade sumatranäktergalen är mycket lik, honan skiljer sig enbart genom att vara mörkare och mer rent kastanjebrun ovan. Sången består av en enkel serie med två till fem behagliga och melankoliska toner.^[4]

Javanäktergalen är mycket lik närbesläktade sumatranäktergalen, men sumatranäktergalen är mer kortstjärtad. Hane sumatranäktergal är också mycket mörkare blå, med endast lite kontrast med svartare handpennor. Honan är tydligt mörkare, utan kastanjebruna toner. Strupen är endast något ljusare än bröst och örontäckare, utan den tydliga grå kilen hos javanäktergalen. Buken är vidare mörkare grå. Sången hos skiljer sig också, en dubbelt så lång mer komplicerad och klingande ramsa med fem till åtta ljusa stigande och fallande toner som sjunker i tonhöjd på slutet, starkt påminnande om gulbukig cettia.^[5]^[4]

Utbredning och systematik

Javanäktergalen förekommer endast i bergstrakter på ön Java i Indonesien. Tidigare inkluderades sumatranäktergalen (M. sumatrana) i arten. Den urskildes dock som egen art av tongivande International Ornithological Congress (IOC) 2021,^[3] baserat på skillnader i genetik, dräkt och läten.^[6]^[5]

Släktestillhörighet

Tidigare inkluderades Myiomela i Cinclidium. Flera genetiska studier visar dock att detta är felaktigt, där arterna i Myiomela är närmare släkt med blåstjärtarna i Tarsiger och rubinnäktergalarna i Calliope än med Cinclidium.^[7]^[8]

Familjetillhörighet

Arten ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[7]^[8]

Levnadssätt

Arten hittas i undervegeation i högt belägna bergsskogar, på mellan 1000 och 2400 meters höjd. Födan består av små insekter och maskar. Fågeln häckar mellan september och maj. Boet är som en stor boll av tunna rötter, blad stjälkar, ormbunksblad och mossa som placeras intill en stig eller lågt bland trädormbunkar eller i en mossig trädstam. Där i lägger den två, bjärt skära ägg.^[4]

Status

IUCN kategoriserar arten som livskraftig, men inkluderar sumatranäktergalen i bedömningen.^[1] På Java beskrivs den som ovanlig och lokalt förekommande.^[4]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn syftar på Diana, jaktens gudinna i romersk mytologi.^[9]

Noter

^ [a b] BirdLife International 2016 Myiomela diana Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
^ [a b c d] Collar, N. (2020). Sunda Robin (Myiomela diana), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sunrob1.01
^ [a b] Ng, Elize Y. X.; Yue, Arya Y.; Eaton, James A.; Gwee, Chyi Yin; Balen, Bas van; Rheindt, Frank E. (2020-06-30). ”Integrative taxonomy reveals cryptic robin lineage in the Greater Sunda Islands”. Treubia 47 (1): sid. 39–52. doi:10.14203/treubia.v47i1.3872. ISSN 2337-876X. https://e-journal.biologi.lipi.go.id/index.php/treubia/article/view/3872.
^ Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. and Rheindt, F.E. (2016). Birds of the Indonesian Archipelago: Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.
^ [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sundanäktergal.
Bilder & media
Wikispecies har information om Myiomela diana.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b] BirdLife International 2016 Myiomela diana Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.

[BOW-4] [a b c d] Collar, N. (2020). Sunda Robin (Myiomela diana), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sunrob1.01

[Yue-5] [a b] Ng, Elize Y. X.; Yue, Arya Y.; Eaton, James A.; Gwee, Chyi Yin; Balen, Bas van; Rheindt, Frank E. (2020-06-30). ”Integrative taxonomy reveals cryptic robin lineage in the Greater Sunda Islands”. Treubia 47 (1): sid. 39–52. doi:10.14203/treubia.v47i1.3872. ISSN 2337-876X. https://e-journal.biologi.lipi.go.id/index.php/treubia/article/view/3872.

[6] Eaton, J.A., van Balen, B., Brickle, N.W. and Rheindt, F.E. (2016). Birds of the Indonesian Archipelago: Greater Sundas and Wallacea. Lynx Edicions, Barcelona.

[s-7] [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-8] [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[9] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]