Jascha Golowanjuk
| Jascha Golowanjuk | |
 | |
| Född | Jakov-Simcha Romanovitj Golowanjuk 20 februari 1905 Odessa eller Samarkand, Kejsardömet Ryssland |
|---|---|
| Död | 25 april 1974 (69 år) Stockholm |
| Yrke | Författare, skådespelare, violinist |
| Nationalitet |  Rysk (1905–1919) Dansk (1919–1944) Svensk (1944–1974) |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1937–1974 |
Jakov-Simcha (Jascha) Romanovitj Golowanjuk, född 20 februari 1905[a] i Odessa[1][2] i Kejsardömet Ryssland (nuvarande Ukraina), men uppgav själv att han kom från Samarkand i Uzbekistan, död 25 april 1974 i Stockholm, var en svensk författare, violinist och skådespelare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Jascha Golowanjuk föddes i en fattig judisk familj.[1] Han var son till hantverkaren Ruwin Golowanjuk och Sonja, född Glückfraind.[3] Som 9-åring antogs han till Kejserliga Musikaliska Akademien i Saratov, där han studerade violin. Golowanjuk lämnade som 14-åring Ryssland tillsammans med sin adoptivfar Georg von Lütken 1919 och kom till Köpenhamn i Danmark, där han som dansk medborgare inledde studier vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han kom även att bedriva violinstudier i Wien 1920–1921.[4]
År 1929 flyttade han till Sverige, men blev svensk medborgare först 1944.[5] Som vän till Karl Gerhard och Albert Engström kom han in på teaterns bana, och medverkade under sina första år i Sverige i Kar de Mummas revyer, samt i egna konserter på bland annat Blancheteatern.[4] Golowanjuk vistades ofta i Finland, där han kunde slippa antisemitism och homofobi.[6]
År 1937 utkom hans debutroman, tillika mest kända bok, Min gyllene väg från Samarkand. Sedan gav han i stort sett årligen ut nya böcker och blev snabbt en av svenska biblioteks mest utlånade författare.
Hans roman Vägen till stjärnorna (1959) beskrevs som originell och ”sannerligen inte trivial eller konventionell”. Huvudpersonen Ulla beskrivs som ”en typisk golowanjuksk bisarr uppenbarelse” och en ”tämligen homosexuellt inriktad varelse”. Hennes karriär innehåller mer fantasterier än i de flesta skådespelaröden, men ändå får författaren alltsammans att leva med eget liv, och får bipersoner att bli fängslande och huvudsakliga.[7]
Hans roman Stäppens fria fågel (1960) beskrivs som ”en mycket tjusande liten äventyrsberättelse” där författaren ännu en gång visar att ”han är en skarpögd och psykologiskt skicklig berättare när det gäller orientalisk mentalitet”.[8]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Min gyllene väg från Samarkand (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1937)
- Paraplymakarens barn (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1938)
- Ett kapitel för sig (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1939)
- Farmor är galen (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1940)
- Josef den lycklige (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1941)
- Silkesmattan: sagor från östan och västan, ill. Oskar Bergman (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1941)
- Främling i eget land (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1942)
- Livets källa (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1943)
- Främmande fågel (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1944)
- Den heliga lögnen (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1946)
- En rysk charmör och andra noveller (Helsingfors: Schildts, 1946)
- Drömmarnas blomma, ill. Viggo Thomsen (Helsingfors: Schildts, 1947)
- Drömhandlaren (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1948)
- Lilla Grand hotell (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1949)
- Svansjön (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1950)
- Storfursten (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1951)
- En man till salu (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1952)
- Mimosan blommar om vintern (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1954)
- Kärlekens tiggare (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1955)
- Paradiset (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1956)
- Silverpopplarna (Stockholm: Rabén & Sjögren/Vi, 1957)
- Barnen i skomakarhuset, ill. Georg von Lütken (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1958)
- Jag minns min blåa Donau (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1958)
- Skomakarprinsen (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1959)
- Vägen till stjärnorna (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1959)
- Stäppens fria fågel (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1960)
- Den skönaste gåvan (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1961)
- Skomakarprinsen i Moskva (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1961)
- Fly för livet, Pavel! (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1962)
- Kärlek på turné (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1962)
- Mot ljuset (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1963)
- Det finns en väg (Göteborg: Zinderman, 1964)
- Farlig tid (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1965)
- Karavanvägen (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1965)
- Ende sonen (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1966)
- Romantiker (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1968)
- Akrobat (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1969)
- Främmande värld (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1971)
- Miljonen och andra bagateller (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1972)
- Och min son heter Daniel (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1973)
- Duvan som ljög (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1976)
Teaterroller (urval)
[redigera | redigera wikitext]| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1936 | Medverkande | Hm, sade greven…, revy Kar de Mumma |
Harry Roeck Hansen | Blancheteatern[9] |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Jessica Haas Forsling (2022-12-08) Om Jascha Golowanjuk, Snedtänkt
- ^ Enerud, Per (2021). Det snöar i mitt hjärta
- ^ Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon 1. 1900–1940 (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1942), s. 251. Läst 8 september 2023.
- ^ [a b] ”Biografi – Jascha Golowanjuk”. Immigrant-institutet. 1 november 2005. Arkiverad från originalet den 17 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210517130300/https://www.immi.se/kultur/authors/asiater/golowanjuk.htm. Läst 26 oktober 2020.
- ^ ”Kungörelser – Författaren Jascha Golowanjuk beviljades i fredagens regeringssammanträde svenskt medborgarskap”. Svenska Dagbladet. 8 juli 1944. https://www.svd.se/arkiv/1944-07-08/4.
- ^ Enerud, Per (6 mars 2022). ”Finland blev Golowanjuks fristad från svensk homofobi”. Hufvudstadsbladet: s. 28–29. http://www.hbl.fi/artikel/finland-blev-jascha-golowanjuks-fristad-fran-svensk-homofobi/.
- ^ Löfroth, Curt (2 september 1959). ”Svår vandring mot stjärnorna”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1959-09-02/4.
- ^ Löfroth, Curt (9 januari 1961). ”Från stäppen och öknen”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1961-01-09/7.
- ^ ”Hm, sade greven”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22205&pos=94. Läst 28 juli 2015.
Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Födelseåret är omtvistat, efter att han registrerades som född 1903 vid ankomsten till Danmark 1919. Det officiella födelseåret är 1905.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Enerud, Per (2021). Det snöar i mitt hjärta: Jascha Golowanjuk - berättaren som teg. Stockholm: Carlssons. Libris gtcsmgh8d63rk217
- Haas Forsling, Jessica (2022). Främmande fåglar: Jascha, mormor och jag. Stockholm: Norstedts. Libris fvq6gttccx3fs3wf
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Jascha Golowanjuk i Libris
- Jascha Golowanjuk på webbsidan immigrant.org
- Sveriges Radio: Snedtänkt, sänt den 8 december 2022.
|