Hoppa till innehållet

Jan Boklöv

Från Wikipedia
Jan Boklöv
LandSverige
SportBackhoppning
Född14 april 1966 (58 år)
Koskullskulle

Jan Mauritz Boklöv, född 14 april 1966 i Koskullskulle (Malmbergets församling) i Lappland i Norrbottens län,[1] är en svensk före detta backhoppare.[2] Han dominerade svensk backhoppning under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, och blev då svensk mästare flera gånger.[3] Jan Boklöv representerade Koskullskulle AIF.[4]. Han vann världscupen i backhoppning 1988/1989 och bidrog därigenom till att göra v-stilen populär.

Boklöv började hoppa i hoppbacken i Koskullskulle i fyra-fem års åldern.[5] Han läste sedan vid backhoppargymnasiet i Örnsköldsvik.[6]

Boklöv är mest känd för att år 1985 ha introducerat den så kallade v-stilen i internationella tävlingar. V-stilen kännetecknas av att hopparen hoppar med skidorna formade som ett v, till skillnad från den klassiska stilen med parallella skidor. Eftersom v-stilen på grund av aerodynamiska fördelar leder till betydligt längre hopp, spelade det mindre roll att Boklöv fick avsevärt lägre stilpoäng än sina konkurrenter, som använde den klassiska stilen. V-stilen kritiserades kraftigt, bland annat av Torbjørn Yggeseth som ledare av backhoppskommittén i Internationella Skidförbundet (FIS), för att vara oestetisk. Många backhoppare, särskilt de yngre, började använda v-stilen i början av 1990-talet och v-stilen har därefter varit totalt dominerande inom backhoppningen.

Vid tävlingar i Lake Placid i delstaten New York i USA blev Jan Boklöv den 10 december 1988 förste svensk att vinna en världscupdeltävling i backhoppning. Han vann sedan den totala Världscupen i backhoppning för herrar säsongen 1988/1989. Han vann sammanlagt fem delsegrar i världscupen säsongen 1988/1989. Totalt tävlade Boklöv sex säsonger i världscupen. Säsongen 1988/1989 var hans bästa även i tysk-österrikiska backhopparveckan där han blev nummer 5 sammanlagt.

Boklöv tävlade i Olympiska vinterspelen 1988 i Calgary i Kanada. I normalbacken blev han nummer 28. I stora backen blev han nummer 18. Tillsammans med svenska laget blev han nummer 7 i lagtävlingen i stora backen.[4]

Då andra backhoppare började använda och utveckla V-stilen på tidigt 1990-tal, fick Boklöv allt svårare att hävda sig i internationella tävlingar. Vid Olympiska vinterspelen 1992 i Albertville i Frankrike blev han nummer 47 i normalbacken. I stora backen blev Boklöv nummer 9.[4] Hans sista världscuptävling var i skidflygningsbacken i Kulm den 31 januari 1993.

Boklöv är gift och har med sin fru två barn. De har bott i ett villaområde i Luxemburg under tidigt 2000-tal[7], där Boklövs fru arbetade för Europaparlamentet.

Världscupdeltävlingssegrar

[redigera | redigera wikitext]
Datum Placs Backtyp
10 december 1988 Lake Placid, New York, USA Stor backe
18 december 1988 Sapporo, Japan Stor backe
4 januari 1989 Innsbruck, Tyrolen, Österrike Stor backe
15 januari 1989 Harrachov, Tjeckien, Tjeckoslovakien Skidflygningsbacke
28 januari 1989 Chamonix, Frankrike Normalbacke

Svensk mästare

[redigera | redigera wikitext]
  • Normalbacke (K70): 1985, 1986, 1987, 1989[3]
  • Stor backe (K90): 1986, 1988, 1989, 1990[3]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Jan Boklöv tilldelades Jerringpriset 1989.[8]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  2. ^ ”Jan Boklöv vågar tänka själv”. Norrländska Socialdemokraten. 13 april 2011. http://www.nsd.se/familj/jan-boklov-vagar-tanka-sjalv-6102917.aspx. Läst 5 juli 2017. [död länk]
  3. ^ [a b c] ”Backe/Nordisk kombination”. Svenska skidförbundet. Arkiverad från originalet den 24 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160324100411/http://www.skidor.com/Foljoss/Historikochstatistik/Svenskamastare/BackeNordiskkombination/. Läst 13 mars 2016. 
  4. ^ [a b c] ”Jan Boklöv”. Sveriges Olympiska Kommitté. http://sok.se/idrottare/idrottare/j/jan-boklov.html. Läst 5 juli 2017. 
  5. ^ ”Boklöv: Här är ditt liv”. Aftonbladet: s. 11. 2 januari 2011. 
  6. ^ ”Koskullskulle – ort med fina backhoppartraditioner”. Gruvarbetaren (11): sid. 12–13. 1983. 
  7. ^ ”Här är Sveriges 38 största legendarer”. Sportbladet. 13 december 2000. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/0012/13/legend.html. Läst 8 april 2016. 
  8. ^ ”Jerringpriset: Pristagare sedan 1979”. Sveriges Radio. 19 januari 2015. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3295&artikel=2436048. Läst 5 juli 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Tomas Gustafson
Jerringpriset
Jan Boklöv
1989
Efterträdare:
Sveriges herrlandslag i handboll