Jan-Ove Waldner

	Jan-Ove Waldner
	Bordtennis, herrar
Nation: Sverige
Olympiska spel
Världsmästerskap
Världscupen
Europamästerskap
Europamästerskap för juniorer

Jan-Ove Waldner
	Jan-Ove Waldner
	Jan-Ove Waldner, 14 november 2012.
Född	3 oktober 1965 (59 år); Stockholm
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Bordtennisspelare
Utmärkelser
	ITTF Hall of Fame (2003); ETTU Hall of Fame (2015); Årets svensk i världen
	Redigera Wikidata

Jan-Ove ”J-O” Waldner (egentligen Valdner^[2]), född 3 oktober 1965 i Hägersten,^[3] är en svensk bordtennisspelare och flerfaldig världsmästare i både singel och lag. Han kallas ofta J-O och är i Kina känd under namnet 老瓦 Lǎo Wǎ – ”Gamle Wa(ldner)” – eller 常青树 Cháng Qīng Shù – ”Det evigt gröna trädet”.^[4] Waldner fick sitt genombrott som 16-åring 1982, när han nådde final i EM, och hans karriär sträckte sig sedan drygt 20 år. Hans sista internationella tävling var OS 2004.

Waldner betraktas av vissa som världens genom tiderna bästa bordtennisspelare,^[5] och när den bäste svenske idrottsmannen genom tiderna skulle utses 2014 fick Waldner tredje plats.^[6] Framgångarna inkluderar OS-guld samt dubbla VM-guld i singel, fyra VM-guld i lag och sju Europa Top-12-segrar. Två gånger belönades han med Svenska Dagbladets guldmedalj (”Bragdguldet”) – 1989 som del av VM-guldlaget och 1992 ensam (efter OS-guldet).^[5] Waldner är den första personen, och hittills den enda, från ett icke-asiatiskt land som har vunnit ett OS-guld i bordtennis.

Biografi

Jan-Ove Waldner är son till Åke och Marianne Waldner. Han har en bror, Kjell-Åke.^[7] Hans talang för bordtennis upptäcktes när han var fem år av föräldrarna, och vid sex års ålder började han spela i en klubb. Som ungdom åkte han på träningsläger till Kina, och ska ha blivit mycket inspirerad av kinesernas engagemang för sporten.

Tidiga framgångar

I början av 1980-talet utvecklades Jan-Ove Waldner snabbt till en av de ledande i den nya unga bordtennisgenerationen efter de tidigare svenska dominanterna Hans Alsér, Kjell Johansson och Stellan Bengtsson. Den första internationella seniortiteln i singel erövrade han (som 16-åring) i Israel Open 1981. Året därpå nådde han sin första stora mästerskapsmedalj, då han spelade singelfinal i EM och där förlorade mot lagkamraten Mikael Appelgren. År 1983 vann han den första stora internationella seniortiteln i SOC, och 1984 erövrade han Europa Top 12-guld (första gången av sju).

Under resten av 1980-talet etablerade Waldner sig som en av ledarna i ett mycket framgångsrikt svenskt herrlandslag, i konkurrens med främst Mikael Appelgren, Erik Lindh och Jörgen Persson. Sverige erövrade ett antal EM- och VM-guld i lag och framträdde med en bred topp med få motsvarigheter i europeisk bordtennishistoria vid sidan av Ungern.

År 1989 vann Jan-Ove Waldner för första gången VM i singel, samtidigt som också herrlandslaget erövrade VM-guld i lag. De samtidiga framgångarna under året belönades med Victoriastipendiet till Waldner och Svenska Dagbladets guldmedalj till landslaget. Året därpå vann Waldner World Cup i singel.

1990- och 2000-talen

Vid sommar-OS i Barcelona 1992 erövrade Waldner Sveriges enda OS-guld under tävlingarna, genom sin finalvinst i singel över Jean-Philippe Gatien. Genom segern hade Waldner som förste bordtennisspelare erövrat alla stora internationella mästerskapstitlar i singel, en så kallad Grand Slam.^[a] Senare under året tilldelades han också "Bragdguldet" för andra gången (denna gång individuellt).

Under 1990-talet utmanades Jan-Ove Waldner som Sverige-etta av en ny generation av spelare, däribland Peter Karlsson (EM-guld i singel 2000). Waldner fortsatte dock – i likhet med generationskollegan Jörgen Persson – sin internationella karriär med stor framgång ända in i 40-årsåldern. År 1996 vann Waldner för första gången EM i singel, och samma år vann han sin sjunde titel i Europa Top 12.

Året därefter vann han för andra gången VM i singel. Detta skedde vid världsmästerskapen i Manchester, där Waldner gick igenom turneringen med de sammanlagda setsiffrorna 21–0 – något ingen lyckats med vare sig förr eller senare (noterat 2016).^[8]

Den sista EM-medaljen vann Waldner i Zagreb 2002, guld med herrlaget, och den sista i VM-sammanhang i Osaka 2001, brons med herrlaget. År 2002 var det sista året som Waldner (då 37 år) rankades bland världens tio bästa singelspelare. 2004 skapade han pingisfeber i Sverige när han avancerade långt i herrarnas singelturnering vid Olympiska Spelen i Aten.^[9] I semifinalen förlorade han mot koreanen Ryu Seung-min, som sedan vann turneringen. I matchen om bronsplatsen mot Liqin Wang förlorade han också med 1–4 och slutade på fjärde plats.

Waldner behandlades för ett svårt spelberoende i början av 2000-talet och förlorade en stor del av sin förmögenhet på grund av det missbruket.^[10]^[11]

Fortsättning i Sverige och som veteran

På nationell nivå var Jan-Ove Waldner framgångsrik ytterligare ett antal år, med spel i både Pingisligan och i SM-sammanhang. År 2010 vann han sitt nionde och sista SM-guld i singel.

Den 11 februari 2016 spelade Waldner sin sista match i Pingisligan, och han avslutade därmed en lång och mycket framgångsrik karriär.^[12]

Även efter de internationella framgångarna i stora mästerskap har Waldner utmärkt sig i olika sammanhang. Han har bland annat nått goda resultat på veterannivå och vann 2014 den första upplagan av ITTF Legends Tour i singel mot Jean-Michel Saive.

Klubbar

1971–1984 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige)
1984–1987 – ATSV Saarbrucken (Tyskland)
1987–1991 – Stockholms Spårvägars GoIF (Sverige)
1991–1995 – Ängby SK (Sverige)
1995–2003 – Kalmar BTK (Sverige)
2003–2005 – SV Weru Pluderhausen (Tyskland)
2005–2012 – TTC Röhn-Sprudel Fulda-Maberxell (Tyskland)
2012–2016 – Spårvägens BTK (Sverige)
Källor:^[13]

Meriter

OS^[14]

1988 - Kvartsfinal individuellt (5-8:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
1992 - Guld individuellt,^[15] Utslagen i gruppspelet i dubbel (9-16:e plats)
1996 - 1/8-delsfinal individuellt (9-16:e plats), Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)
2000 - Silver individuellt,^[15] 1/8-delsfinal i dubbel (9-16:e plats)
2004 - 4:e plats individuellt,^[15] Kvartsfinal i dubbel (5-8:e plats)

VM

1983 - Silver i Lag^[15]
1985 - Silver i Lag^[15]
1987 - Silver individuellt, Silver i Lag^[15]
1989 - Guld individuellt, Guld i Lag^[15]
1991 - Silver individuellt, Guld i Lag^[15]
1993 - Brons individuellt, Guld i Lag^[15]
1995 - Silver i Lag^[15]
1997 - Guld individuellt^[15] (21-0 i setskillnad!), Silver i Dubbel
1999 - Brons individuellt^[15]
2000 - Guld i Lag^[15]
2001 - Brons i Lag
2004 - Brons i Lag

ITTF: s World clubs championships (VM för klubblag)

1999 - Brons i Lag (Kalmar BTK)

WORLD CUP

1983 - Silver individuellt
1990 - Guld individuellt, Guld i Lag
1991 - Brons individuellt, Silver i Lag
1994 - Silver i Lag
1996 - Silver individuellt

PRO TOUR Grand finals

1998 - Brons individuellt

EM

1982 - Silver individuellt^[15]
1984 - Silver i Dubbel
1986 - Guld i Dubbel, Guld i Lag^[15]
1988 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag^[15]
1990 - Guld i Lag^[15]
1992 - Silver i Dubbel, Guld^[15] i Lag
1994 - Silver individuellt, Silver i Lag^[15]
1996 - Guld individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag^[15]
1998 - Brons i Dubbel
2000 - Brons individuellt, Guld i Lag^[15]
2002 - Guld i Lag^[15]

ETTU: s European Club Cup of Champions (EM för klubblag)

1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
1987 - Silver i Lag (ATSV Saarbrücken)

JEM

1979 - Silver individuellt (Cadet)
1980 - Silver individuellt (Cadet), Guld i HJ17-dubbel, Guld i Lag
1981 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Guld i Lag
1982 - Guld individuellt, Guld i HJ-dubbel, Silver i Mixjunior-dubbel, Guld i Lag
1983 - Guld individuellt, Silver i Mixjunior-dubbel

EUROPA TOP-12

1983 - 9:e plats
1984 - Guld
1985 - 5:e plats
1986 - Guld
1987 - Silver
1988 - Guld
1989 - Guld
1990 - Silver
1991 - Silver
1992 - 4:e plats
1993 - Guld
1994 - Silver
1995 - Guld
1996 - Guld
1997 - Brons
1998 - Brons
1999 - 5:e plats
2004 - 9:e plats

EUROPEAN MASTERS CUP

1992 - Guld
1993 - Guld
1995 - Brons
1996 - Silver
1998 - Brons

SOC^[16]

1981 - Brons i Dubbel
1983 - Guld individuellt
1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
1989 - Silver i Dubbel
1991 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
1995 - Silver individuellt
1996 - Brons individuellt
1998 - Brons individuellt, Silver i Dubbel

NM

1981 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag
1983 - Silver individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag
1988 - Guld individuellt, Silver i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag

SM

1981 - Brons individuellt, Guld i Dubbel
1982 - Guld i Dubbel, Guld i Mixdubbel
1983 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF)
1984 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Silver i Mixdubbel, Guld i Lag (Stockholms Spårvägars GoIF)
1985 - Brons individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Mixdubbel
1986 - Guld individuellt, Guld i Dubbel
1988 - Brons individuellt, Silver i Dubbel
1989 - Guld individuellt, Silver i Dubbel
1990 - Brons i Dubbel
1991 - Guld individuellt, Guld i Dubbel
1992 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Ängby SK)
1993 - Silver i Dubbel
1994 - Silver individuellt, Guld i Dubbel
1995 - Guld i Lag (Ängby SK)
1996 - Guld individuellt, Brons i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK)
1997 - Guld individuellt, Silver i Dubbel
1999 - Brons individuellt, Guld i Dubbel, Guld i Lag (Kalmar BTK)
2000 - Guld i Lag (Kalmar BTK)
2001 - Brons i Dubbel
2002 - Guld i Lag (Kalmar BTK)
2006 - Guld individuellt
2007 - Brons individuellt, Brons i Dubbel
2010 - Guld individuellt

USM

1976 - Guld individuellt (P11),
1977 - Guld individuellt (P11),
1979 - Silver individuellt (P13),
1980 - Brons individuellt (P15),
1981 - Guld individuellt (P15), Guld individuellt (HJ17), Brons i HJ17-Dubbel
1982 - Guld individuellt (HJ17),
1983 - Silver individuellt (HJ17), Silver i HJ17-Dubbel

TYSKA BUNDESLIGA

1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)

TYSKA CUPEN

1985 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)
1986 - Guld i Lag (ATSV Saarbrücken)

VÄRLDSRANKING

1982 - 22:a (juli) (Top-30 för första gången, 16 år gammal)
1983 - 8:a (30 juni) (Top-10 för första gången, 17 år gammal)
1984 - 4:a (juli)
1985 - 6:a (10 februari)
1986 - 6:a (juli)
1987 - 2:a (april)
1988 - 2:a (februari)
1989 - 1:a (april) (Världsetta för första gången, 23 år gammal)
1990 - 1:a (februari)
1991 - 1:a (februari)
1992 - 1:a (september)
1993 - 1:a (februari)
1994 - 2:a (augusti)
1995 - 4:a (april)
1996 - 4:a (juli)
1997 - 1:a (april)
1998 - 1:a (januari) (Världsetta för sista säsongen, 33 år gammal)
1999 - 5:a (juli)
2000 - 4:a (oktober)
2001 - 9:a (november)
2002 - 5:a (januari) (Top-10 för sista säsongen, 37 år gammal)
2003 - 13:e (januari)
2004 - 14:e (oktober)
2005 - 16:e (januari)
2006 - 27:a (februari)
2007 - 32:a (maj)
2008 - 40:e (mars) (Världsrankad för sista säsongen, 43 år gammal)

55 individuella titlar i internationella mästerskap, öppna internationella mästerskap samt inbjudningsturneringar.

Här ingår:

1981 - Israel Open
1982 - Seoul Open, Vienna Gala
1983 - Swedish Open Championships (SOC)
1984 - Europa Top-12, Deutschland Cup
1985 - Polish Open
1986 - Europa Top-12, German Open, French Open
1988 - Europa Top-12, Nordiska Mästerskapen, French Open, Euro-Asia Tournament, Pondus Cup
1989 - VM, Europa Top-12, Stiga Grand Prix Masters, IOC President's Cup
1990 - World Cup, US Open, Japan Open, World All Stars Circuit (x2)
1991 - Japan Open, World All Stars Circuit (x2), Pondus Cup
1992 - OS, French Open, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Grand Prix de Paris
1993 - Europa Top-12, World All Stars Circuit (x2), European Masters Cup, Danske Bank Cup, Deutschland Cup
1995 - Europa Top-12, Finlandia Open
1996 - EM, Europa Top-12, Yugoslav Open, French Open, Deutschland Grand Prix, Estonia Memorial Tournament
1997 - VM, Qatar Open, Japan Open, Deutschland Cup
1998 - Pondus Cup
2000 - Pondus Cup
2003 - Super Circuit

Kommentarer

^ Bordtennis uppträdde dock för första gången i olympiska sammanhang 1988.

Referenser

^ GeneaStar, GeneaStar person-ID: waldnerj.^{[källa från Wikidata]}
^ ”J-O:s hemlighet - heter inte Waldner”. Expressen TV. 20 januari 2017. https://www.expressen.se/tv/sport/j-os-hemlighet---heter-inte-waldner/. Läst 9 juni 2019.
^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
^ Andersson, Kristofer (20 december 2019). ”Liksom J-O Waldner är han det evigt gröna trädet”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/dO04Qq. Läst 30 oktober 2023.
^ [a b] Jan-Ove Waldner i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 27 mars 2017.
^ ”150 främsta svenska idrottarna genom tiderna”. Dagens Nyheter. 2 december 2014. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171027231708/https://www.dn.se/sport/150-framsta-svenska-idrottarna-genom-tiderna/. Läst 11 februari 2016.
^ Lühr, Mathias (30 december 2012). ””J-O: "Den enda som är förbannad är morsan"””. Expressen. http://www.expressen.se/sport/j-o-den-enda-som-ar-forbannad-ar-morsan/. Läst 31 januari 2013.
^ Lindblad, Anders (11 februari 2016). ”Fem höjdare i bolltrollaren Waldners långa karriär”. SvD.se. https://www.svd.se/fem-hojdare-i-bolltrollaren-waldners-langa-karriar#sida-5. Läst 31 juli 2018.
^ https://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-01-01-j-o-gav-svenskarna-pingisfeber.html
^ Svenskar i världen
^ Expressen 14 mars 2003
^ Palmgren, Nils (11 februari 2016). ”Waldner bjöd på en sista show”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/waldner-bjod-pa-en-sista-show/. Läst 11 februari 2016.
^ TT (2012-09-10): "Waldner tillbaka – till motståndarnas förtret". Svd.se. Läst 31 januari 2013.
^ ”Jan-Ove Waldner” (på engelska). sports-reference.com. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080826041554/http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/wa/jan-ove-waldner-1.html. Läst 21 februari 2016.
^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Härd, Mats (2005-04-28/2009-09-19): "I centrum för sista gången". gp.se. Läst 15 oktober 2015.
^ "1. Spelarprofil / 2. Jan-Ove Waldner / 3. Översikt". ttstat.se. Läst 15 oktober 2015.

Externa länkar

Företrädare: Tomas Gustafson	Svenska Dagbladets guldmedalj Sveriges landslag i bordtennis (Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Erik Lindh och Peter Karlsson) 1989	Efterträdare: Stefan Edberg
Företrädare: Tomas Gustafson	Victoriastipendiet Jan-Ove Waldner 1989	Efterträdare: Mikael Appelgren
Företrädare: Pernilla Wiberg	Svenska Dagbladets guldmedalj Jan-Ove Waldner 1992	Efterträdare: Torgny Mogren

[8] Bordtennis uppträdde dock för första gången i olympiska sammanhang 1988.

[c6696f9c34a589a3c119923055e15ffc1f9e2df8-1] GeneaStar, GeneaStar person-ID: waldnerj.^{[källa från Wikidata]}

[2] ”J-O:s hemlighet - heter inte Waldner”. Expressen TV. 20 januari 2017. https://www.expressen.se/tv/sport/j-os-hemlighet---heter-inte-waldner/. Läst 9 juni 2019.

[3] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)

[4] Andersson, Kristofer (20 december 2019). ”Liksom J-O Waldner är han det evigt gröna trädet”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/dO04Qq. Läst 30 oktober 2023.

[ne-5] [a b] Jan-Ove Waldner i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 27 mars 2017.

[6] ”150 främsta svenska idrottarna genom tiderna”. Dagens Nyheter. 2 december 2014. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171027231708/https://www.dn.se/sport/150-framsta-svenska-idrottarna-genom-tiderna/. Läst 11 februari 2016.

[7] Lühr, Mathias (30 december 2012). ””J-O: "Den enda som är förbannad är morsan"””. Expressen. http://www.expressen.se/sport/j-o-den-enda-som-ar-forbannad-ar-morsan/. Läst 31 januari 2013.

[9] Lindblad, Anders (11 februari 2016). ”Fem höjdare i bolltrollaren Waldners långa karriär”. SvD.se. https://www.svd.se/fem-hojdare-i-bolltrollaren-waldners-langa-karriar#sida-5. Läst 31 juli 2018.

[10] ttps://sok.se/arkiv-for-artiklar/2015-01-01-j-o-gav-svenskarna-pingisfeber.html

[11] Svenskar i världen

[12] Expressen 14 mars 2003

[13] Palmgren, Nils (11 februari 2016). ”Waldner bjöd på en sista show”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/waldner-bjod-pa-en-sista-show/. Läst 11 februari 2016.

[14] TT (2012-09-10): "Waldner tillbaka – till motståndarnas förtret". Svd.se. Läst 31 januari 2013.

[15] ”Jan-Ove Waldner” (på engelska). sports-reference.com. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080826041554/http://www.sports-reference.com/olympics/athletes/wa/jan-ove-waldner-1.html. Läst 21 februari 2016.

[gp0509-16] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Härd, Mats (2005-04-28/2009-09-19): "I centrum för sista gången". gp.se. Läst 15 oktober 2015.

[ttstat-17] "1. Spelarprofil / 2. Jan-Ove Waldner / 3. Översikt". ttstat.se. Läst 15 oktober 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[a]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]