Jan-Erling Bäckvall
Jan-Erling Bäckvall, född 1947 i Malung, är en svensk kemist.
Han disputerade 1975 vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) under handledning av Björn Åkermark.[1] Efter att 1975-1976 ha varit postdoc hos K. Barry Sharpless vid Massachusetts Institute of Technology återkom han till KTH som forskare. Han utsågs 1986 till professor i organisk kemi vid Uppsala universitet och bytte 1997 till samma ämne vid Stockholms universitet.[2]
Bäckvall är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och, sedan 1996, Finska Vetenskapsakademien[3].
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Bäckvall, Jan-Erling (1975) (på engelska). Palladium- and mercury-promoted amination of olefins. Stockholm. Libris 343595
- ^ Stockholms universitet: Jan-Erling Bäckvall Arkiverad 5 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine., läst 24 september 2009
- ^ ”Ulkomaiset jäsenet - Foreign Members”. Suomalainen Tiedeakatemia. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141009063143/http://www.acadsci.fi/jasenet/ulkomaiset_jasenet.htm. Läst 5 mars 2015.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Jan-Erling Bäckvall.- Jan-Erling Bäckvall på Kungliga Vetenskapsakademiens webbplats
Kategorier:
- Svenska professorer i organisk kemi
- Personer verksamma vid Kungliga Tekniska högskolan
- Personer verksamma vid Uppsala universitet
- Personer verksamma vid Stockholms universitet
- Alumner från Kungliga Tekniska högskolan
- Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien
- Födda 1947
- Män
- Levande personer
- Ledamöter av Finska Vetenskapsakademien
- Personer från Malungs socken