Jamesonit
| Jamesonit | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Grupp | Sulfosalter |
| Dana klassificering | 3.6.7.1 |
| Strunz klassificering | 2.HB.15 |
| Kemisk formel | Pb4FeSb6S14 |
| Färg | Metallisk grå till svart, rostig på vittringsytor. |
| Förekomstsätt | Massiva, strålande och långsträckta kristaller. Massiv och granulär |
| Kristallstruktur | Monoklin |
| Spaltning | God på {001}, och möjligen på {010} och {120} |
| Hårdhet (Mohs) | 2,5 |
| Glans | Metallisk |
| Transparens | Opak |
| Streckfärg | Grå till svart |
| Specifik vikt | 5,63 |
| Referenser | [1] |
Jamesonit (även axotom antimonblick,[2]:501 dominit, comuccit, pfaffit, grå antimon eller fjädermalm)[3]:24 är ett sulfosalt ett bly-, järn-, antimonsulfid med formeln Pb4FeSb6S14. Med tillsats av mangan bildar den en serie med benavidsit.[4] Det är ett mörkgrått metalliskt mineral som bildar nålformade prismatiska monokliniska kristaller. Den är mjuk med en Mohs hårdhet på 2,5 och har en specifik vikt på 5,5 – 5,6.[5] Det är ett av få sulfidmineraler som bildar fibrösa eller nålliknande kristaller. Den kan också bilda stora prismatiska kristaller som liknar stibnit som den kan associeras med. Den finns vanligtvis i hydrotermiska avlagringar med låg till måttlig temperatur.[4]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Jamesonit blir till i hydrotermala system med temperaturer som är låga eller intermediära.[1] Den identifierades första gången 1825 i Port Isaac i Cornwall, England.[6] Det rapporteras också från South Dakota och Arkansas, USA, Zacatecas, Mexiko och Rumänien.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Den fick sitt namn efter den skotske mineralogen Robert Jameson (1774–1854). Jamesonite har i allmänhet ett stort antal synonymer, såväl regionala som triviala namn, vilket är ovanligt även för sådana märkbara mineraler ur praktisk synvinkel. Först och främst är detta den redan nämnda domingit, comuccit, pfaffit, grå antimon eller fjädermalm. Dessutom är jamesonit också känd under sina engelska namn: warrenite, wolfsbergite, plumite, rosellan, rosenite, sakharovaite, bleiantimonit, antimonial radiant glance, warrenite, falkmanite. I den gamla tyska mineralogiska litteraturen hittades även följande namn på jamesonit : lumpenerz, stahlantimonglanz, spiessglasfedererz, chalybinglanz, zundererz.[7] Dessutom ansågs termen "axotom antimonblick" fram till början av 1800-talet vara vetenskaplig i den mineralogiska miljön och var dominerande.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Jamesonite, 19 juli 2024.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 97,(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ David Thomas Ansted, Walter Mitchell. Geology, Mineralogy, and Crystallography: Being a Theoretical, Practical, and Descriptive View of Inorganic Nature The Form and Classification of Crystals, and a Chemical Arrangement of Minerals. — London, Houlston and Stoneman, 1855. — 590 p.
- ^ Thomas Egleston, Ph. D. Catalogue of Minerals and Synonyms. — Washington: Government Printing Office, 1887.
- ^ [a b] http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/jamesonite.pdf Handbook of Mineralogy
- ^ Webmineral data
- ^ Mindat
- ^ Krivovichev V. G. Mineralogical glossary. Scientific editor A. G. Bulakh. — St.Petersburg: St.Petersburg Univ. Publ. House. 2009. — 556 p. — ISBN 978-5-288-04863-0
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Jamesonit.- Mineral galleries
