James Harris, 3:e earl av Malmesbury
James Harris, 3:e earl av Malmesbury | |
James Harris, 3:e earl av Malmesbury, 1867. | |
Född | 25 mars 1807[1][2] London |
---|---|
Död | 17 maj 1889[1][2] (82 år) London |
Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Utbildad vid | Oriel College Eton College |
Sysselsättning | Politiker[3], författare |
Befattning | |
Ledamot av Kronrådet Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament Storbritanniens 14:e parlament, Wilton (1841–1841) Ledamot av Brittiska överhuset (1841–1889) Storbritanniens utrikesminister (1852–1852) Lordsigillbevarare (1866–1868) Överhusets ledare (1868–1868) Lordsigillbevarare (1874–1876) | |
Politiskt parti | |
Konservativa partiet | |
Maka | Lady Corisande Bennet (g. 1830–)[4] Susan Hamilton (g. 1880–)[4] |
Föräldrar | James Harris Harriet Dashwood[5] |
Utmärkelser | |
Riddare med storkors av Bathorden | |
Redigera Wikidata |
James Howard Harris, 3:e earl av Malmesbury, född den 25 mars 1807, död den 17 maj 1889, var en brittisk statsman. Han var sonson till diplomaten James Harris, 1:e earl av Malmesbury.
Malmesbury ärvde earltiteln efter sin far 1841 (han kallades förut lord Fitzharris) och gjorde sig från 1846 bemärkt som de konservativa protektionisternas ledare i överhuset. Han tillhörde lord Derbys alla tre kabinett, först som utrikesminister februari-december 1852 och februari 1858-juni 1859; därpå som storsigillbevarare juli 1866-februari 1868; den sistnämnda posten bibehöll han under Disraeli till ministärens fall i december 1868, återfick den 1874, men drog sig 1876 till följd av dövhet tillbaka till privatlivet. Malmesbury var ungdomsvän till Napoleon III och ansågs påverkad därav i sin utrikespolitik. Han sökte i det längsta förekomma utbrottet av 1859 års krig mellan Österrike och Frankrike-Sardinien och iakttog efter krigsutbrottet neutralitet. År 1864 genomdrev Malmesbury i överhuset ett misstroendevotum mot Palmerston för dennes politik i danska frågan, men ministären räddades genom ett med knapp nöd vunnet förtroendevotum i underhuset. Han vann ett aktat namn inom den litterära världen genom utgivandet av farfaderns dagböcker och brevväxling. Hans egna memoarer, Memoirs of an ex-minister, utkom i 2 band 1884 och utgavs genast i 4 upplagor.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Harris, 3. James Howard H., 3:e earl af Malmesbury i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6j397j9, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p3292.htm#i32920, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): viscount-fitzharris, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] The Peerage person-ID: p3292.htm#i32920, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
|