Jakov Slasjtjov
| Jakov Slasjtjov | |
 Jakov Slasjtjov i kosacks uniform
| |
| Född | Jakov Alexandrovitj Slasjtjov 29 december 1885 Sankt Petersburg, Kejsardömet Ryssland |
|---|---|
| Död | 11 januari 1929 (43 år) Moskva, Ryska SFSR, Sovjetunionen |
| Yrke | militär |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för |  Kejsardömet Ryssland Vita gardet Ryska SFSR
|
| Försvarsgren | Kejserliga ryska armén Vita armén Röda armén
|
| Tjänstetid | 1905–1920 1921–1929 |
| Grad |  Generallöjtnant
|
| Slag/Krig | Första världskriget Ryska inbördeskriget |
| Utmärkelser | Sankt Georgsorden, fjärde klass |
Jakov Aleksandrovitj Slasjtjov-Krimskij (ryska: Яков Александрович Слащёв-Крымский; ukrainska: Яків Олександрович Слащов-Кримський), född 29 december (enl. g.s. 17 december) 1885 i Sankt Petersburg, död 11 januari 1926 i Moskva, var en rysk militärofficer och kontrarevolutionär under ryska inbördeskriget.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Slasjtjov gick med i den vita armén i december 1917. I maj 1918 utnämndes Slajtjov till general Andrej Sjkuros stabschef. Under december 1919 befordrades Slasjtjov till generalmajor och utnämndes då även till befälhavare över de Krimska Azovkåren. Det följande året 1920 befodrades han ytterligare till generallöjtnant. Mot slutet av 1919 så lyckades Slasjtjov försvara det Perekopnäset från anfall av Röda armén från januari till mars 1920, och på så vis förhindra att bolsjevikerna från att inta Krimhalvön. För sitt framgångsfulla försvar av Krim, erhöll Slasjtjov rätten att anta hedersnamnet Krimskij ("den krimske") av Pjotr Wrangel.[1]
Under inbördeskrigets gång så blev Slasjtjov ökända för sin grymhet mot judarna och för sin plundring av befolkningen, motstridigt general Wrangels order. 1919 var trupper under hans befäl ansvariga för morden på omkring 200 judar i den ukrainska orten Holovanivsk.[2] Slasjtjovs ibland bittra kritik av Wrangels beslut under krigets gång ledde till slut till att han dömdes för insubordination och fråntogs sin rang. Han drog sig därefter tillbaka till Konstantinopel, där han försörjde sig på trädgårdsarbete innan han återvände till det sovjetstyrda Krim.
1924 publicerade Slasjtjov sina memoarer, vilka han gav titeln Krim 1920.
År 1929 mördades Slasjtjov i sin lägenhet i Moskva av den judiske mannen Lazar Kalenberg, som hämnd för avrättningen av Kalenbergs bror, som dödats under Slasjtjovs befäl under ryska inbördeskriget. Efter att ha fått reda på detta, beslutade tjänstemän att Kolenberg var "tillfälligt galen" när han dödade Slasjtjov. Han fick sitt ärende arkiverat och släpptes från häktet.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://ru.m.wikipedia.org/wiki/%D0%9F%D0%BE%D1%87%D1%91%D1%82%D0%BD%D1%8B%D0%B5_%D0%BF%D1%80%D0%BE%D0%B7%D0%B2%D0%B0%D0%BD%D0%B8%D1%8F_%D0%B2_%D0%A0%D0%BE%D1%81%D1%81%D0%B8%D0%B8#cite_note-23
- ^ Mikhail Agursky. The Third Rome: National Bolshevism in the USSR. Westview Press, 1987. Page 198.
- ^ Anthony Colin Wright. Mikhail Bulgakov: Life and Interpretations. University of Toronto Press, 1978. Page 125.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Jakov Slasjtjov.
|