Järnvägsgeografi
Järnvägsgeografi är den del av transportgeografi som berör järnvägen och behandlar järnvägarnas utbredning, deras påverkan på ortsstrukturen och stadsbilden. Ämnet kulturgeografi brukar behandla dessa företeelser. Exempel på områden är hur stadsbilden påverkas av järnvägarnas tillkomst och hur järnvägslinjernas respektive tillkomst kan avläsas i terrängen. Den första banan brukar normalt gå rakt igenom ett samhälle, nästa bana anpassar sig till den förstnämnda och svänger in på den uppkomna mötesstationen för linjerna och sedan svänger ut för sin fortsatta dragning. [1][2] Stadens utveckling avseende järnvägars- och vägars dragning och påverkan på stadsbilden benämns ibland urban morfologi.
Inom stadsplanering finns utredningar gjorda om hur före detta järnvägsmark utnyttjas i stadsomvandlingen. [3][4][5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Améen, Lennart (1985). Stadens gator och kvarter: stadsmiljöns geografiska grunddrag. Handböcker i samhällsgeografi, 99-0114911-8 (2. uppl.). Malmö: LiberFörlag. Libris 8351756. ISBN 91-38-61526-6
- ^ Andréasson, Jonas (1987). Järnvägsknutarnas geografi. Rapport, 1987. Lund: Kulturgeografiska institutionen
- ^ Book, Tommy (1974). Stadsplan och järnväg i Norden. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institution. Avhandlingar, 0346-6787 ; 69. Lund: Studentlitt. (distr.). Libris 7276285. ISBN 91-44-10701-3
- ^ Book, Tommy (1978). Järnvägen som stadselement: en Berlinstudie. Rapporter och notiser / Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet, 0348-4416 ; 51. Lund: Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet. Libris 1382327
- ^ Book, Tommy (1978). Stadsplan och järnväg i Storbritannien och Tyskland. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institution. Avhandlingar, 0346-6787 ; 81. Lund: Geografiska inst., Lunds univ. Libris 231822