Iwan Bolin

Iwan Bolin
	Iwan Bolin
Född	28 maj 1886; Riga
Död	28 november 1962 (76 år); Gustav Vasa församling, Sverige
Begravd	Utö kyrka
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Författare
Maka	Maja Hörlin; (g. 1911–1962)
Barn	Ann-Mari Bolin (f. 1913)
Föräldrar	Ernst Bolin
Släktingar	Lorentz Bolin (syskon); Sascha Bolin (syskon)
Utmärkelser
	Honoris causa
	Redigera Wikidata

Erik Iwan Bolin, född 28 maj 1886 i Riga, Lettland^[5], död 28 november 1962 i Gustav Vasa församling i Stockholm^[6], var en svensk kemist, lärare och författare.

Biografi

Bakgrund

Iwan Bolins far Ernst Bolin föddes i Karlshamn 1841^[7]. När fadern var i 45-årsåldern seglade han över till Riga med sin blivande hustru Jenny Sandström för att göra affärer. Paret gifte sig där efter något år och fick de tre sönerna Iwan Bolin, Lorentz Bolin och Sascha Bolin. Familjen flyttade tillbaka till Sverige och Kalmar när Iwan var sju år gammal och två år senare till Stockholm.

Levnad

Han blev fil. lic. i Stockholm 1914 och filosofie hedersdoktor i Stockholm 1947. Iwan Bolin var amanuens i kemi och tillförordnad lärare vid Stockholms högskola 1908-1916, lärare vid Grewesmühlska samskolan 1912-1918, vid Artilleri- och ingenjörshögskolan 1918-1942, vid Kungliga sjökrigshögskolan 1919-1945 och vid Skogshögskolan 1925-1953. Han var kemisk ledare vid AB Johan Ohlssons tekniska fabriker 1917-1936.

Iwan Bolin var föreståndare för Stockholms arbetareinstitut 1926-1951. Han var föreståndare 1928-1952 och ordförande 1945-1959 i Folkbildningsförbundet, därefter dess hedersordförande. Han var konsulent vid Skolöverstyrelsen 1933-1954, sekreterare i Folkuniversitetsföreningen 1928 och styrelseledamot i Radiotjänst 1936-1947. Bolin var ledamot av 1944 års folkbildningsutredning och styrelseledamot i centralförbundet för socialarbetare.

Han publicerade vetenskapliga avhandlingar i organisk och fysikalisk kemi, populärvetenskapliga uppsatser i Nordisk familjebok, kalendrar, tidningar och tidskrifter samt läroböcker i kemi.

Han tilldelades den kungliga medaljen Illis Quorum 8:e storleken (1959).

Familj

Han var från 1911 gift med Maja Hörlin (1888–1975)^[6]. Iwan Bolin är gravsatt på Utö kyrkogård i Stockholms södra skärgård.

Iwan Bolin-priset

Stockholms Arbetareinstitutsförening inrättade 2009 Iwan Bolin-priset ”för en person som på ett verkningsfullt sätt bidragit eller bidrar till att kommunicera forskningens resultat och metod på ett folkbildningsmässigt sätt och därmed stimulerar allmänhetens intresse för vetenskap och vetenskapens innehåll.” Iwan Bolin var, förutom sin föreståndargärning i institutet, en framstående forskningskommunikatör, vilket är skälet till prisets benämning.

Bibliografi (urval)

Kortfattad redogörelse över Folkuniversitetsföreningens tillkomst och verksamhet, Folkuniversitetet, Stockholm (avskrift 2007)
Experimentboken: 300 lärorika och roliga elektriska, optiska, akustiska och kemiska experiment, Tiden, Stockholm (1951)
Kemiska trollkonster och annat tidsfördriv: 225 intressanta, lärorika och roandeexperiment, Tiden, Stockholm (1930)
Stockholms arbetareinstitut 50 år, 1880-1930 – några drag ur dess historia, Tiden, Stockholm (1930)
Levande och död materia, Tiden, Stockholm (1929)
Kemien i det dagliga livet, Natur och kultur, Stockholm, 5 volymer (1921-)

Referenser

Noter

^ [a b c d] Publicistklubbens porträttmatrikel, Publicistklubben, 1935, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Sveriges dödbok 1901–2009, femte utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, 2010, ISBN 978-91-87676-59-8.^{[källa från Wikidata]}
^ Gravar.se, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Libris, Kungliga biblioteket, 7 januari 2013, läs online, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
^ ”77 (Publicistklubbens porträttmatrikel / 1936)”. runeberg.org. https://runeberg.org/pk/1936/0087.html. Läst 19 juli 2020.

Källor

[14b5564f0d242fdb95fc058f6886c56b847067cb-1] [a b c d] Publicistklubbens porträttmatrikel, Publicistklubben, 1935, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[eeaabadfd753b8ef7e4fd3b9188349def9e8cca0-2] Sveriges dödbok 1901–2009, femte utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, 2010, ISBN 978-91-87676-59-8.^{[källa från Wikidata]}

[137758527cfbd4af3f05ebcae86d5aff555a8726-3] Gravar.se, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[d9b315be8ca7cfa6db589b005110e35cafa0e651-4] Libris, Kungliga biblioteket, 7 januari 2013, läs online, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}

[5] Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).

[db-6] [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

[7] ”77 (Publicistklubbens porträttmatrikel / 1936)”. runeberg.org. https://runeberg.org/pk/1936/0087.html. Läst 19 juli 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]