Hoppa till innehållet

Ivan Rioufol

Från Wikipedia
Ivan Rioufol, september 2009.

Ivan Antoine Emmanuel René Rioufol, född 1952 i Nantes, Frankrike, är en fransk journalist, ledarskribent och essäist, verksam vid den franska dagstidningen Le Figaro.

Ivan Rioufol är bror till skådespelaren Marc Rioufol (1962-2011). Han innehar en Diplôme d'études approfondies (DEA) med huvudämne juridik avseende sjö- och lufträtt. Sedan 1985 är han verksam vid Le Figaro, där han är ledarskribent sedan 2000.

Han uppger sig vara katolik.[1]

Samhällsdebatt

[redigera | redigera wikitext]

Politiskt positionerar sig Ivan Rioufol såsom konservativ.

Han har visat starkt stöd för Förenta staternas president George W. Bushs såväl inrikes- som utrikespolitik, men däremot uttryckt missnöje över president Barack Obama.[2]

Bland kontroversiella uttalanden ingår nedanstående.

Att ensidigt skuldbelägga Frankrike för slaveriet är att bortse från århundraden av muslimsk erövring av den iberiska halvön, på Balkan, samt organiserad människohandel av afrikaner inom arabvärlden, i en process som angränsar till hjärntvätt. Denna historieförvanskning, tillrättalagd i syfte att blidka nya samhällsgrupper, kan bara resultera i intensifierad förbittring.
– Ivan Rioufol
Många fransmän är trötta på att bli hånade och förlöjligade av demokrater som ogillar folket, humanister som ogillar människor, journalister som ogillar fakta, antirasister som ogillar vita
De l'urgence d'être réactionnaire, Ivan Rioufol

Ivan Rioufol är Senior fellow vid Atlantis Institute.

  • La Tyrannie de l'impudeur, Éditions Anne Carrière, 2000
  • La République des faux gentils, Éditions du Rocher, 2004
  • Chroniques d'une résistance, Éditions du Rocher, 2005
  • Les Écrivains infréquentables (participation), La Presse littéraire, 2007
  • Peuples et migrations, la question géopolitique du XXIe (participation) Daedalos, 2007
  • La Fracture identitaire, Fayard, octobre 2007
  • Où va la France?, Le Bloc-notes de la présidentielle, Éditions de Passy, 2008
  • Chronique d'une année de crises, Éditions de Passy, mars 2009
  • La démocratie d’apparence, (ouvrage collectif) Éditions François-Xavier de Guibert, juillet 2009
  • Allez-y sans nous, (ouvrage collectif sous l’égide du Club des Ronchons), Éditions L’Âge d’Homme, septembre 2009
  • Attachez vos ceintures, Éditions de Passy, février 2010
  • A la recherche du peuple perdu, Éditions de Passy, janvier 2011
  • De l'urgence d'être réactionnaire, Éditions PUF, 2012
  • La Fin d'un monde, Éditions de Passy, avril 2012
  • Le Crépuscule du socialisme, Éditions de Passy, janvier 2013
  1. ^ RTL / La langue de vipère, le 10 novembre 2011
  2. ^ http://blog.lefigaro.fr/rioufol/2009/11/la-desillusion-de-lobamania.html

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]