Ivö landskommun
| Ivö landskommun Före detta kommun | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Skåne |
| Län | Kristianstads län |
| Kommun, nu | Kristianstads kommun |
| Inrättad | 1 januari 1863 |
| ur | Ivö socken |
| Upphörd | 31 december 1951 |
| Uppgått i | Fjälkinge landskommun |
| Läge | |
| Koordinater | 56°06′13″N 14°24′42″Ö / 56.103611111111°N 14.411669444444°Ö |
| Domkretstillhörighet | |
| Tingslag | Villands tingslag |
| Koder och länkar | |
| Redigera Wikidata | |
Ivö landskommun var tidigare en kommun i dåvarande Kristianstads län.
Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]
Kommunen bildades i Ivö socken i Villands härad i Skåne när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft.
Vid kommunreformen 1952 uppgick kommunen i Fjälkinge landskommun som 1971 uppgick i Kristianstads kommun.[1]
Beskrivning av Ivö kommun[redigera | redigera wikitext]
Ivö kommun låg i Villands härad, och tillhörde Näsums landsfogdedistrikt, i Kristianstads fögderi, Villands domsaga och Villands härads väghållningsdistrikt samt ingick som moderförsamling i Ivö och Kiaby församlingars pastorat i Lunds stift, Villands kontrakt. Ivö kommun hade busslinje Ivö—Kristianstad.
Kommunen bestod av ön Ivö i Ivösjön. Kommunen var tämligen kuperad. Högsta höjden inom kommunen var Ivöklack i norr. Landområdet var till stor del uppodlat och åkerjorden utgjordes av lera, sand och morängrus. De viktigaste näringarna i kommunen var jordbruket och ett kalk- och kaolinbrott.
Kaolinbrytning[redigera | redigera wikitext]
Den norra delen av Ivö hyste öbornas allmänningsskog och betesmark. Delar av denna utmark blev under 1880-talet till industrimark. Det var då man började bryta kaolin och kalksten vid Blaksudden. Brytningen pågick fram till omkring 1960 alltså i huvudsak under tiden då Ivö landskommun fanns. Brottet var kommunens största arbetsplats.
Befolkning och skattekraft[redigera | redigera wikitext]
Vid mitten av 1800-talet hade Ivö 436 mantalsskrivna. År 1900 fanns 367 bofasta och 1950 fanns 327 personer registrerade. 1990 hade Ivö 153 fast boende och som lägst var befolkningssiffran 144 1994.[2]
Folkmängden var 411 år 1921 och 397 år 1931. Taxeringsvärde för skattepliktig fastighet var 1930: för jordbruksfastighet 574 500 kr., varav 529 600 jordbruksvärde 29 900 skogsvärde och 15 000 tomt- och industrivärde, för andra fastigheter 348 800 kr. Taxeringsvärde för skattefria fastighet var 1930: för andra fastighet tillhöriga kommuner med flera 78 000 kr., varav kyrka 20 000 kr och 2 folkskolor 45 000. Till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst var1930: 123 360 kr. Antal skattekronor 1931: 1039. Kommunalskatten var 1931: 16,00 kr., varav borgerlig kommun 5,93, kyrkan 3,33 och skolan 6,74. Landstingsskatt var 1931: 2,10 kr. Vägskatt var 1931: 0,20 kr. per fyrk. Tillgångar för den borgerliga kommunen vid slutet av 1928 utgjordes av 6 133 kr., varav fastigheter stod för 4 348 kr., och den kyrkliga kommunen hade 34 955 kr i tillgångar, varav fastigheter utgjorde 31400 kr. Skulder vid samma tidpunkt var för den borgerliga kommunen 2 860 kr och för den kyrkliga kommunen 17 523 kr.
Skolor[redigera | redigera wikitext]
Fru Gunnel (Gunhild) Andersson bedrev under sommartid barnskola på nr 6 vid Ljungen på Ivö. Efter 1866 blev det ordinarie småskola där. Ett rum i huset inreddes till skolsal. I huset bodde också Gunnels familj. Skolan ersattes 1894 av sockenstugan och 1920 byggdes en småskola i byn.[3] Skolan i Ivö by låg vid korsningen Klackavägen och Ärkebiskopens väg. Skolan hade storskola och småskolan från 1920.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ IVÖ (17 september 2004). ”Fler och fler flyttar till Ivö”. Kristianstadsbladet. https://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/fler-och-fler-flyttar-till-ivo/. Läst 16 maj 2024.
- ^ ”Gamla skolan Fridas Ivö - Första småskolan på ljungen”. minnen.se. https://minnen.se/tema/platser/6473. Läst 16 maj 2024.