Italiensk grottsalamander

	Italiensk grottsalamander; Status i världen: Nära hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Groddjur; Amphibia
Ordning	Stjärtgroddjur; Urodela
Familj	Lunglösa salamandrar; Plethodontidae
Släkte	Speleomantes
Art	Italiensk grottsalamander; S. italicus
Vetenskapligt namn
	§ Speleomantes italicus
Auktor	Dunn, 1923
Utbredning
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Italiensk grottsalamander (Speleomantes italicus) är ett stjärtgroddjur i familjen lunglösa salamandrar. Arten kallas också Hydromantes italicus.

Utseende

Teckningen är mycket variabel; arten är ljusbrun till svart på ryggsidan, som oftast är fläckig, strimmig eller spräcklig i avvikande färger, som röd, gul, gulbrun, grå och/eller grön. Buksidan är vanligtvis mörk. Salamandern har långa ben. Hanen kan bli upp till 11 cm lång, honan 12 cm.^[2]

Som alla salamandrar i familjen saknar den lungor, och andas i stället med huden och svalget, som har blodkärlsrika fåror för att underlätta syreupptaget.^[3]

Utbredning

Den italienska grottsalamandern finns i Italien i norra och centrala Apenninerna, från Reggio Emilia och Lucca till Pescara.^[1]

Vanor

Arten uppträder i fuktiga grottor, klippspringor och skogar, gärna i kalkstensområden, på mellan 80 och 1 600 meters höjd. Precis som hos den sardinska grottsalamandern läggs de få äggen på land och ger upphov till fullbildade individer som inte genomgår någon förvandling.^[1] Arten är nattaktiv.^[4] Födomässigt är arten inte särskilt specialiserad utan tar flera olika ryggradslösa djur. Den antas leva i åtminstone 6 år.^[2]

Status

Den italienska grottsalamandern är missgynnad ("NT") främst på grund av den begränsade populationen, men beståndet är stabilt och är inte utsatt för några egentliga hot annat än en lokal, begränsad biotopminskning och viss illegal insamling. Den är upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 4).^[1]

Referenser

^ [a b c d] Speleomantes italicus på IUCN:s rödlista (engelska). Auktorer: Franco Andreone, Paul Edgar, Claudia Corti, Roberto Sindaco, Antonio Romano (2008), besökt 18 juli 2009.
^ [a b] Arie van der Meijden, Research associate, Museum of Vertebrate Zoology, UC Berkeley (1999-10-21; uppdaterad 2002-05-25). ”Hydromantes italicus” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. http://amphibiaweb.org/cgi-bin/amphib_query?query_src=aw_lists_genera_&table=amphib&where-genus=Hydromantes&where-species=italicus. Läst 18 juli 2009.
^ ”Plethodontidae” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. 2009. http://www.amphibiaweb.org/lists/Plethodontidae.shtml. Läst 21 juli 2009.
^ Ballasina, Donato (1984) (på engelska). Amphibians of Europe a colour field guide. David & Charles. sid. 67 ("20"). ISBN 0-7153-8603-4

[IUCN-1] [a b c d] Speleomantes italicus på IUCN:s rödlista (engelska). Auktorer: Franco Andreone, Paul Edgar, Claudia Corti, Roberto Sindaco, Antonio Romano (2008), besökt 18 juli 2009.

[AW-2] [a b] Arie van der Meijden, Research associate, Museum of Vertebrate Zoology, UC Berkeley (1999-10-21; uppdaterad 2002-05-25). ”Hydromantes italicus” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. http://amphibiaweb.org/cgi-bin/amphib_query?query_src=aw_lists_genera_&table=amphib&where-genus=Hydromantes&where-species=italicus. Läst 18 juli 2009.

[AWL-3] ”Plethodontidae” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. 2009. http://www.amphibiaweb.org/lists/Plethodontidae.shtml. Läst 21 juli 2009.

[DBAE-4] Ballasina, Donato (1984) (på engelska). Amphibians of Europe a colour field guide. David & Charles. sid. 67 ("20"). ISBN 0-7153-8603-4

[1]

[2]

[3]

[4]