Insinger-papyrusen
Insinger-papyrusen (Papyrus Insinger) är ett papyrusfynd från Antikens Egypten och innehåller en av de äldsta bevarade skrifter kring egyptiska visdomsläror (Sebayt). Manuskriptet dateras till cirka 100-talet e.Kr. och huvuddelen förvaras idag på Rijksmuseum van Oudheden i Leiden.[1][2][3][4]
Manuskriptet
[redigera | redigera wikitext]Insinger-papyrusen är en fragmenterad papyrusrulle där början och slutet av rullen saknas, rullens storlek är cirka 612 × 27,5 cm. Texten är skriven på rectosidan.[1][2]
Texten är ett exempel på den fornegyptiska litteraturgenren visdomslära (Sebayt) och visar att de egyptiska traditionerna levde kvar även under det romerska styret och hur de anpassades till tidens krav.[1][5]
Manuskriptet är en samlingsskrift och omfattar 25 bevarade kapitel.[1][3][4]
Skriften är uppdelad efter olika tema med numrerade kapitel och innehåller över 800 maximer.[4][5] Lärdomarna är skrivna i 1 raders texter liknande ordspråk, till exempel[6][7]
- "En orms väsnande är effektivare än en åsnas bräkande"
- "En liten orm bär på gift"
- "Ormen du trampar på sprutar ett starkt gift"
- "En krokodil dör inte av bekymmer, den dör av svält"
- "Det är gud som skänker välstånd, det är den vise som bevarar det"
Texten är skriven i demotisk skrift och manuskriptet dateras till mellan år 0 och 100 e.Kr. kring den grekiska perioden och den romerska perioden under Antikens Egypten.[1][2][3] Troligen rör det sig om en avskrift av ett äldre manuskript.[5]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Det är inte känt när papyrusrullen upptäcktes. 1895 såldes större delen av rullen i Akhmim [2] av den franske affärsmannen Frenay till den nederländske fotografen och antikhandlaren Jan Herman Insinger.[1][4][5] Insinger bodde i Luxor där han bl.a. samarbetade med Gaston Maspero.[8]
Manuskriptet är det mest omfattande och betydelsefulla av de bevarade texterna i genren Visdomslära, en av de äldsta genrer bland Den egyptiska antikens litteratur.[4] I motsats till andra bevarade visdomsläror som poängterar korrekt socialt beteende lägger Insinger-papyrusen betoningen på ett etiskt korrekt beteende.[1][5]
1925 publicerade nederländske Pieter Adriaan Aart Boeser den första transkription i artikeln "Transkription und Übersetzung des Papyrus Insinger" med översättning i tidskriften "Internationales Archiv für Ethnographie" (vol 26).
1926 publicerade fransmannen François Lexa en transkription med kommentarer och tolkningar i boken "Papyrus Insinger".
I slutet på 1970-talet upptäckte Karl-Theodor Zauzich (föreståndaren för University of Pennsylvania Museum of Archaeology and Anthropology - Penn Museum) ytterligare 3 fragment i museets samlingar som tillhörde Insinger-papyrusen. Dessa hade inköpts för museet 1910 i Egypten.[4]
Manuskriptets arkivnummer på Rijksmuseum van Oudheden är F 95 / 5.1 och på Pennmuseet E 16333 A-C.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Lexa, François (1926). Papyrus Insinger. Paris,: Librairie orientaliste: P. Geuthner
- Williams, Ronald James (1948). The morphology and syntax of Papyrus Insinger. Chicago,: University of Chicago Press
- Lichtheim, Miriam (2006). Ancient Egyptian Literature: Volume III: The Late Period. Berkeley, California,: University of California Press. ISBN 978-0520248441
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] MuseumKennis Arkiverad 1 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2010)
- ^ [a b c d] Rijksmuseum van Oudheden (läst 25 april 2010)
- ^ [a b c] Trismegistos.org (läst 25 april 2010)
- ^ [a b c d e f] University of Pennsylvania Museum of Archaeology and Anthropology Arkiverad 24 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2010)
- ^ [a b c d e] Online Encyclopedia Arkiverad 23 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2010)
- ^ Reshafim.org Arkiverad 29 april 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2010)
- ^ Universität Hildesheim (tyska) Arkiverad 28 september 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2010)
- ^ Association for the Study of Travel in Egypt and the Near East (ASTENE) Arkiverad 5 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2010)