Inlandstaipan
| Inlandstaipan Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Underklass | Diapsider Diapsida |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning | Ormar Serpentes |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Släkte | Taipaner Oxyuranus |
| Art | Inlandstaipan O. microlepidotus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Oxyuranus microlepidotus | |
| Auktor | McCoy, 1879 |
| Utbredning | |
 Utbredning | |
| Synonymer | |
|
Diemenia microlepidota MCCOY 1879 Diemenia ferox MACLEAY 1882 Pseudechis microlepidotus / Pseudechis ferox BOULENGER 1896 Parademansia microlepidota KINGHORN 1955 Oxyuranus scutellatus microlepidotus WORRELL 1963 Oxyuranus microlepidotus COVACEVICH 1981[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Inlandstaipan[3] (Oxyuranus microlepidotus), även kallad ökentaipan och vardagligt på engelska fierce snake,[4] är en ormart som beskrevs av Frederick McCoy år 1879.[5] Den hör till familjen giftsnokar och anses ha det kraftfullaste giftet av alla ormar. Inlandstaipanen lever i öst-mellersta Australien och kallas av aboriginerna där för dandarabilla.[6][7]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]
Inlandstaipanen blir vanligtvis ca 1,8 m lång men stora exemplar kan bli uppemot 2,5 m.[8] Huvudet övergår direkt i kroppen och huggtänderna blir mellan 3,5 och 6,2 mm långa. Ormen är brunfärgad med nyanser som skiftar från mörkbrun till brun-olivgrön beroende på årstiden. Den mörkare färgen på vintern gör att ormen kan absorbera mer ljus, och därmed värme, under de kallare månaderna. Magsidan på de mörkbruna ormarna är ofta tydligt ljusare än resten av kroppen, brunröd eller brungult färgad, medan huvudet tvärtom är mörkare, nästan svart. Färgskillnaden återfinns inte hos de olivfärgade ormarna som har samma färg på magen som resten av kroppen.
Ryggen, sidorna och svansen kan skifta i brunt och grått och fjällen kan ha en svartfärgad kant. Dessa svartmarkerade fjäll visar sig i oordnade mönster som pekar bakåt eller nedåt och återfinns hos både mörkbruna och olivfärgade inlandstaipaner. De lägsta horisontella fjällen har ofta även en gul kant. Det rundnosade huvudet och halsen är vanligtvis mörkare än kroppen (svartglansigt på vintern och mörkbrunt på sommaren) vilket möjliggör för ormen att värma upp sig utan att blotta hela kroppen. Ögonen har en svartbrun iris utan tydlig kant runt pupillen.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Inlandstaipanen finns i de torra regionerna i centrala Australien, från den sydöstra delen av Northern Territory till västra Queensland. Den kan även hittas norr om Lake Eyre och väster om delningen av Murray River, Darling River och Murrumbidgee River.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Beteende och föda
[redigera | redigera wikitext]Inlandstaipanen lever i hålor. Den är inte känd för att vara särskilt aggressiv, utan däremot foglig. Den hugger om den blir provocerad. Inlandstaipanen livnär sig på små gnagare, i huvudsak råttor och dödar sitt byte genom snabba hugg då den samtidigt injicerar sitt mycket toxiska gift i offret.
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Inlandstaipanen lägger 12-24 ägg som kläcks omkring två månader senare. Äggen läggs vanligen i övergivna djurbon och djupa skrevor. Fortplantningen beror på tillgången till föda då de producerar mindre vid större matbrist.
Förhållande till människor
[redigera | redigera wikitext]Inlandstaipanen har ett extremt neurotoxiskt gift, men trots att den är mycket farlig så är den skygg vid normala temperaturer och lever endast i ökenområden i västra Queensland. Vid ett bett från en inlandstaipan måste motgift omedelbart sättas in och offret måste snabbt föras till sjukhus eftersom ormens gift är mycket snabbverkande. Trots detta har inga bekräftade dödsfall rapporterats.
Gift
[redigera | redigera wikitext]Ett enda bett från inlandstaipanen innehåller tillräckligt mycket gift för att döda upp till 100 vuxna människor eller 250 000 möss. Den genomsnittliga giftproduktionen är 44 milligram och 110 milligram är det högsta som har uppmätts hos ormen.[9] Den är 25 gånger giftigare än indisk kobra och 450 - 500 gånger giftigare än västlig och östlig diamantskallerorm.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Inland taipan, 7 juli 2015.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Wilson, S., Dickman, C., Hobson, R. & Sanderson, C. 2018. Oxyuranus microlepidotus. The IUCN Red List of Threatened Species 2018: e.T42493150A42493160. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2018-1.RLTS.T42493150A42493160.en. Hämtad 6 januari 2020.
- ^ Fohlman, J. (1979). ”Comparison of two highly toxic Australian snake venoms: The taipan (Oxyuranus s. scutellatus) and the fierce snake (Parademansia microlepidotus)”. Toxicon 17 (2): sid. 170–2. doi:. PMID 442105.
- ^ ”Inlandstaipan – Skansen-Akvariet”. https://skansen-akvariet.com/djur/inlandstaipan/. Läst 10 juni 2021.
- ^ Nationalencyklopedin, uppslagsord Oxyuranus microlepidotus (Giftigaste ormarna)
- ^ http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=700647
- ^ animal.discovery.com Arkiverad 21 augusti 2012 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ www.manbir-online.com
- ^ ”Fierce Snake (Inland Taipan)”. Australian Reptile Park. Arkiverad från originalet den 29 september 2009. https://web.archive.org/web/20090929220811/http://www.reptilepark.com.au/animals.asp?catID=16&ID=112. Läst 7 november 2009.
- ^ The Australian venom research unit (August 25, 2007). "Which snakes are the most venomous?" (Archived). University of Melbourne.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Inlandstaipan.
|