Inlärningskurva

Inlärningskurva är en grafisk representation av hur inlärning (vertikal axel) ökar med erfarenheten (horisontell axel).

Fig 1: Inlärningskurva för en enskild person, kurvan visar hur inlärningen förbättras med erfarenheten

Fig 2 : Inlärningskurva uttryckt som en matematisk funktion

Fig 3 : Inlärningen kan öka eller minska

Även om en inlärningskurva för en enskild person kan verka planlös (Fig 1), resulterar ett stort antal försök i en jämn kurva, som kan beskrivas av en matematisk funktion (Fig 2). Beroende på hur inlärning (eller yrkesskicklighet) mäts kan inlärningskurvan antingen stiga eller sjunka med erfarenheten. (Fig 3).

Begreppet Inlärningskurva används huvudsakligen på två sätt: där samma uppgift repeteras i en serie försök, eller där kunskapsmängd lärs in med tiden. Den förste att beskriva inlärningskurvan var Hermann Ebbinghaus 1885, inom fältet inlärningspsykologi, men termen användes inte förrän 1909. 1936, beskrev Theodore Paul Wright effekten av inlärningen på produktionskostnaderna inom flygplansindustrin. Detta sätt, i vilket Kostnaden per enhet är en funktion av Totalproduktionen, kallas ibland erfarenhetskurva.

Det bekanta nedsättande uttrycket "men det har en brant inlärningskurva" är avsett att mena att aktiviteten är svår att lära in. Men, en brant kurva betyder raka motsatsen: om kurvan är brant så gör man snabba framsteg.