Hoppa till innehållet

Inglourious Basterds

Från Wikipedia
Inglourious Basterds
GenreKrig
Drama
Svart komedi
Action
RegissörQuentin Tarantino
ProducentLawrence Bender
ManusQuentin Tarantino
SkådespelareBrad Pitt
Christoph Waltz
Michael Fassbender
Eli Roth
Diane Kruger
Daniel Brühl
Til Schweiger
Mélanie Laurent
BerättareSamuel L. Jackson
FotografRobert Richardson
KlippningSally Menke
ProduktionsbolagThe Weinstein Company
A Band Apart
Studio Babelsberg
DistributionUniversal Pictures
Premiär20 maj 2009 (Filmfestivalen i Cannes)
USA 21 augusti 2009 (USA)
Speltid147 minuter
LandTyskland Tyskland
USA USA
SpråkEngelska, Franska,
Tyska, Italienska
Budget$70 miljoner
Intäkter$321 455 689
IMDb SFDb Elonet

Inglourious Basterds är en amerikansk-tysk krigsfilm från 2009, regisserad och skriven av Quentin Tarantino och utgiven augusti 2009 av The Weinstein Company och Universal Pictures. Inspelningen påbörjades i oktober 2008[1] och gjordes på flera platser, bland annat i Tyskland och i Frankrike.[2] Filmen utspelas i tyskockuperade Frankrike under andra världskriget och skildrar två försök att mörda ledarna för Nazistpartiet; det ena försöket planeras av en ung fransk-judisk biografägarinna och det andra av en grupp amerikansk-judiska soldater kallade "The Basterds".

Christoph Waltz vann en Oscar för bästa manliga biroll vid Oscarsgalan 2010 för sin roll som Hans Landa i filmen. Filmen nominerades även för bl.a. bästa film och bästa regi.

Inglourious Basterds blev 19 december 2014 rankad plats 103 på IMDbs lista över de 250 bästa filmerna genom tiderna.

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Kapitel 1: Det var en gång i det naziockuperade Frankrike

[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1941 skickar Adolf Hitler (Martin Wuttke) ut SS-översten Hans Landa (Christoph Waltz) för att hitta judar som gömmer sig i Frankrike. Landa besöker mjölkbonden Perrier LaPadite (Denis Menoche) och lyckas genom en fasad av vänlighet bryta ner Perrier tills denne i tårar avslöjar att han håller den judiska familjen Dreyfus gömd under sitt golv. Landas soldater skjuter sönder golvet men Shosanna (Mélanie Laurent), familjens sextonåriga dotter, lyckas fly. Landa ser henne medan hon springer mot en skog i närheten men skonar henne för han ansåg hon vara oerhört vacker.

Kapitel 2: Inglourious Basterds

[redigera | redigera wikitext]

Löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt) samlar ihop åtta judisk-amerikanska soldater – Donny Donowitz (Eli Roth), Smithson Utivich (B. J. Novak), Omar Ulmer (Omar Doom), Wilhelm Wicki (Gedeon Burkhard), Micheal Zimmerman (Michael Bacall), Gerold Hirschberg (Samm Levine), Andy Kagan (Paul Rust) och Simon Sakowitz (Carlos Fidel) – för att sprida skräck bland nazisterna. Han kräver att de var och en ska ge honom 100 skalper från de nazister de dödat. I Frankrike rekryterar gruppen Hugo Stiglitz (Til Schweiger), en tystlåten tysk psykopat som mördat 13 Gestapomajorer enbart för nöjes skull. Gruppen kallas snart av tyskarna för "The Basterds" på grund av sitt övervåld.

"The Basterds" utplånar en grupp tyska soldater. De skonar tre soldater vilka Raine förhör om information gällande en tysk patrull till som befinner sig i närheten. Den förste är sergeant Werner Rachtmann (Richard Sammel). Denne vägrar att lämna ut information som skulle hota tyska liv och blir genast dömd till att avrättas av Donowitz, av tyskarna kallad "Björnjuden", med ett basebollträ. Donowitz slår brutalt ihjäl Rachtmann varpå en av fångarna försöker fly, men han blir genast nedskjuten av Hirschberg. Den siste fången, Butz (Sönke Möhring), kan inte engelska och korpral Wilhelm Wicki översätter åt Aldo. Butz lämnar ut informationen Aldo vill ha och skonas, men får ett hakkors inskuret i pannan av Aldo.

Kapitel 3: Tysk afton i Paris

[redigera | redigera wikitext]

Tre år efter massakern har Shosanna Dreyfus lyckats undkomma nazisterna och driver en biograf i Paris, under identiteten Emmanuelle Mimieux, tillsammans med Marcel (Jack Ido), en svart man som hon förälskat sig i. Biografen visar gamla tyska klassiker och drar åt sig uppmärksamheten från den tyske soldaten Fredrick Zoller (Daniel Brühl). Fredrick har förälskat sig i Shosanna ovetande om att hon är judinna och hatar tyskar. En dag blir Shosanna hämtad av Dieter Hellstrom (August Diehl), en Gestapomajor. Hon blir förd till en lyxig restaurang där hon får träffa Joseph Goebbels (Sylvester Groth). Det visar sig att Fredrick är en krigshjälte som skjutit ner 250 amerikanska soldater i Italien och att Goebbels har gjort en propagandafilm, Nationens stolthet, baserad på händelsen med Fredrick i rollen som sig själv. Fredrick övertalar Goebbels att visa filmen på Shosannas biograf för att göra filmpremiären mer exklusiv; hans egentliga avsikt är att öka anseendet på Shosannas biograf för att visa sin kärlek till henne. Just när Goebbels och de andra ska gå anländer Hans Landa för att tala med Shosanna om säkerheten kring premiären. Landa känner inte igen Shosanna eftersom han aldrig såg hennes ansikte. Han bjuder henne på strudel och talar med henne lite innan han går iväg för att utföra andra ärenden. Shosanna får en panikattack strax efter att han gått.

Shosanna ser sin chans att hämnas på nazisterna och bestämmer sig för att bränna ner biografen med silvernitratfilm som hon har i källaren. Hon planerar även att spela in en film, specialgjord för nazisterna.

Kapitel 4: Operation Kino

[redigera | redigera wikitext]

I England kallar general Ed Fenech (Mike Myers) till sig löjtnant Archie Hicox (Michael Fassbender). Britterna har fått nys om Goebbels premiär via en spion, den tyska filmstjärnan Bridget von Hammersmark (Diane Kruger), som arbetat ut en attentatsplan mot biografen. Hicox flygs till Frankrike där han möts av de "Basterds" som ännu är i livet; Gerold Hirschberg, Kagan, Zimmerman och Sakowitz är döda. von Hammersmark har arrangerat ett möte på en bar som vanligen är fri från tyskar; de får dock problem då en fanjunkare, Wilhelm (Alexander Fehling), precis blivit far och han och hans vänner är ute och firar på baren med von Hammersmark. Ytterligare problem uppstår då baren ligger i en källare, som till råga på allt har en spiraltrappa, vilket ger ett dåligt taktiskt utgångsläge.

Hicox, Hugo och Wicki går in i baren och drar genast till sig uppmärksamhet på grund av sina officersuniformer. De talar god tyska, och lyckas hålla fasaden ett tag, men Hicox dialekt avslöjar honom för Dieter Hellstrom, som också är där. Hicox och Hellstrom riktar sina pistoler mot varandras könsorgan, men ingen vill skjuta eftersom de skulle bli tvungna att döda fanjunkaren Wilhelm och de andra soldaterna i baren. Dödläget bryts när Hugo plötsligt trycker sin pistol i knät på Hellstrom och skjuter honom. Hellstrom skjuter Hicox i magen och Bridget i benet. Wicki skjuter barägaren Eric och flera av Wilhelms vänner. Hugo hugger Hellstrom flera gånger i huvudet med en kniv och vänder sig för att skjuta mot Wilhelms vänner. De blir båda nedmejade av Wilhelm som plockar upp först en, och sedan ytterligare en, kulsprutepistol. Bridget lever och Aldo Raine lyckas göra en deal med Wilhelm: om Aldo får hämta Bridget får Wilhelm leva. Wilhelm går med på det, men blir skjuten av Bridget (i en bortklippt scen försöker en av "The Basterds" döda henne för att hon dödade Wilhelm).

Trots detta beslutar man att delta i filmpremiären för att spränga biografen. De får veta att Hitler själv ska vara med, och ett sådant tillfälle kan inte missas. De två dödade tyska "Basterds" ersätts av Aldo, Donowitz och Omar som inte kan tyska. Bridgets ben gipsas och som bortförklaring hittar de på en historia om att hon brutit benet i Alperna.

Kapitel 5: Det enorma ansiktets hämnd

[redigera | redigera wikitext]

Premiärkvällen för propagandafilmen Nationens stolthet har kommit. Förutom Hitler och Joseph Goebbels är även Hermann Göring och Martin Bormann närvarande. Bridget, Aldo, Donowitz och Omar kommer till biografen med dolda pistoler och sprängladdningar. Aldo anser sig kunna lite italienska och hoppas att "The Basterds" ska komma undan med att låtsas vara italienare. Det fungerar inte då Hans Landa kan flytande italienska. Aldo kan inte alls italienska och bryter fruktansvärt, och Donowitz talar en extremt överdriven italienska. Hans Landa drar in Bridget i ett kontorsrum och dödar henne. Han tillfångatar Aldo och Utivich och erbjuder sig att hålla tyst och inte avslöja för tyskarna att Donowitz och Omar är på väg att spränga biografen. I gengäld vill han kunna bosätta sig fritt i USA, bli benådad för sina brott och bli utnämnd till krigshjälte tillsammans med "The Basterds". Via radio godkänner "The Basterds" högste chef (Harvey Keitel) i USA det.

Fredrick Zoller kommer in i maskinrummet irriterad över att Shosanna ignorerar hans flirt och Shosanna skjuter honom. Han dör inte genast utan skjuter henne med. Det visar sig att Shosanna har klippt in en film med sig själv där hon förklarar att alla nazister i salongen kommer att dö. Marcel antänder nitratfilmen och en storbrand bryter ut. Samtidigt bryter sig Donowitz och Omar in till Hitlers balkong och de mejar ner honom och Goebbels. De börjar skjuta publiken som försöker fly i panik. Shosannas film förklarar att de nu upplever judarnas hämnd. Direkt efteråt exploderar sprängladdningarna "The Basterds" smugglade in och hela biografen förstörs med alla i den.

I slutet anländer Hans Landa, Aldo Raine och Utivich till USA-kontrollerad mark, där Landa ger upp och överlämnar sina vapen. Aldo mördar Landas förare och bakbinder Landa. Aldo förklarar att han tycker att deras deal var den bästa han hört och att han inte bryr sig om något Landa tvingat regeringen till, men han undrar en sak:

När du är hemma i Nantucket Island, då ska du väl inte ha den där SS-uniformen? Nej jag tänkte väl det, och därför ska du få något du inte kan ta bort.

Aldo skär därefter in ett hakkors i pannan på Landas och förklarar för Utivich att han anser detta vara sitt slutgiltiga mästerverk.

Rollista

[redigera | redigera wikitext]
Delar av filmens ensemble vid filmfestivalen i Cannes 2009.
Christoph Waltz vid filmfestivalen i Cannes 2009.
Eli Roth, Mélanie Laurent, och producenten Lawrence Bender vid en premiär av filmen 2009.

Musik

[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
Priser och nomineringar
Utmärkelse Kategori Mottagare Resultat
Oscar Bästa manliga biroll Christoph Waltz Vann
Bästa film Lawrence Bender Nominerad
Bästa regi Quentin Tarantino Nominerad
Bästa originalmanus Quentin Tarantino Nominerad
Bästa foto Robert Richardson Nominerad
Bästa ljudredigering Wylie Stateman Nominerad
Bästa ljud Michael Minkler, Tony Lamberti och Mark Ulano Nominerad
Bästa klippning Sally Menke Nominerad
Golden Globes Bästa manliga biroll Christoph Waltz Vann
Bästa film – drama Inglourious Basterds Nominerad
Bästa regi Quentin Tarantino Nominerad
Bästa manus Quentin Tarantino Nominerad
BAFTA Awards Bästa manliga biroll Christoph Waltz Vann
Bästa regi Quentin Tarantino Nominerad
Bästa originalmanus Quentin Tarantino Nominerad
Bästa foto Robert Richardson Nominerad
Bästa scenografi David Wasco och Sandy Reynolds Wasco Nominerad
Bästa klippning Sally Menke Nominerad
Saturn Award Bästa action/äventyr/thriller Inglourious Basterds Vann
Bästa regi Quentin Tarantino Nominerad
Bästa skådespelerska Mélanie Laurent Nominerad
Bästa manliga biroll Christoph Waltz Nominerad
Bästa kvinnliga biroll Diane Kruger Nominerad
Bästa manus Quentin Tarantino Nominerad
Bästa kostymering Anna B. Sheppard Nominerad
SAG Awards Bästa manliga biroll Christoph Waltz Vann
Bästa rollbesättning i en film Inglourious Basterds Vann
Bästa kvinnliga biroll Diane Kruger Nominerad
Cannesfestivalen Bästa manliga skådespelare Christoph Waltz Vann
Guldpalmen Quentin Tarantino Nominerad

Filmreferenser

[redigera | redigera wikitext]

Som ofta i Tarantinos filmer finns flera referenser till andra filmer. Nedan följer en lista över dem:

  • Kellys hjältar: Det berömda "Tiger Tank"-temat förekommer i filmen. I en bortklippt scen berättar Shosanna att hon kommer från Nancy. Nancy är staden man försöker erövra i början av Kellys hjältar.
  • Eastern Condors: När Omar ska döda en nazist springer han i slowmotion på samma sätt som en av karaktärerna i Eastern Condors. Även musiken från den scenen spelas.
  • Scarface: När Omar mejar ner nazister med sitt maskingevär i slowmotion är bilden en direkt kopia av en liknande bild från Scarface.
  • Harmonica - en hämnare: Massakern på Shosannas familj påminner om massakern i början på Harmonica - en hämnare.
  • Inglorious Bastards (1978): Tarantino har lånat titeln från den här filmen.
  • Lucky Kids: Goebbels frågar Shosanna vad hon tyckte om Lucky Kids.
  • Pansarkryssaren Potemkin: En soldat som blir skjuten i ögat för tankarna till ett liknande klipp i Potemkin.
  • Förföljaren: Bilden av Shosanna som springer från massakern sedd genom dörren är direkt taget från The Searchers. Hjältarna i filmen vill också skalpera skurkarna, precis som i The Searchers.
  • Tolv fördömda män: Aldos tal i början är i samma stil som i Tolv fördömda män.
  • Askungen: Bridgets död är en tragisk version av slutet på Askungen.
  • Järnkorset: Kulsprutor avfyras i slowmotion.
  • Diktatorn: Hitler beter sig som Chaplins parodi.
  • King Kong: Hellstrom jämför de svartas historia med King Kongs historia.
  • Dark of the Sun: Precis som i Dark of the Sun så skjuter Donny mot en enorm folkmassa. Tre låtar från filmen spelas även i Inglourious Basterds.
  • Inglorious Bastards: Bo Svensson har en roll även i The Inglorious Bastards (notera stavningen) från 1978, även där spelar han en amerikansk officer.
  • Rollfiguren Hugo Stiglitz är uppkallad efter skådespelaren Hugo Stiglitz. Aldo Raine låter likt Aldo Ray. När Brad Pitts rollfigur låtsas vara italienare uppger han sig heta "Enzo Girolami", vilket är regissören Enzo G. Castellaris riktiga namn. Castellari regisserade Inglorious Bastards (1978) och dyker även upp i en gästroll (krediterad som sig själv) under slutklämmen i den här filmen.

Verklighetsanknytning

[redigera | redigera wikitext]

Filmen har angetts ha viss verklighetsanknytning. Filmens SS-överste Hans Landa har vissa likheter med verklighetens SS-general Karl Wolff. Han gjorde en överenskommelse med de allierade om det område i Italien som han ansvarade för. Den blivande CIA-chefen Allen Dulles förhandlade med Wolff om kapitulation, vilket också skedde tillsammans med hundratusentals soldater.[3]

OSS-agenten Frederick Mayer[4] har också angetts vara en förebild för författarna till manuset för Inglourious Basterds och även i allmänhet Operation Greenup.[5]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Inglorious Basterds Begins” (på engelska). IGN Entertainment. 14 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 1 februari 2010. https://www.webcitation.org/5nE8wOcBe?url=http://movies.ign.com/articles/919/919660p1.html. Läst 14 oktober 2008. 
  2. ^ ”Tarantino Wrapping Inglourious Basterds for Cannes Finish”. Variety. Reed Business. 20 januari 2009. Arkiverad från originalet den 24 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090124142519/http://weblogs.variety.com/thompsononhollywood/2009/01/tarantino-wrapping-inglourious-basterds-for-cannes-finish.html. 
  3. ^ DN:Verklighetens Inglourious Basterds(Uppdaterad 2010-03-17 11:59. Publicerad 2010-03-17 11:09)
  4. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Frederick_Mayer_(spy)#cite_note-6
  5. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305080015/http://se.timefor.tv/i/103121362776400-verklighetens-inglourious-basterds. Läst 12 mars 2013. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Quentin Tarantino
Regi och manus
1990-talet
De hänsynslösa (1992) · Pulp Fiction (1994) · Jackie Brown (1997)
2000-talet
2010-talet
Kortfilmer
Endast manus
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Inglourious_Basterds&oldid=54366159”